By- och gårdsnamn

Ett försök till tolkning

Förutom de förhistoriska lämningarna i socknen har vi några andra som är av hög ålder, nämligen by- och gårdsnamnen. Många av dessa för oss långt tillbaka i tiden. Tittar vi t. ex. på namn med efterleden -lunda hamnar vi i förhistorisk tid. -lunda=offerlund. Ofta var detta en kultplats. För att någorlunda förstå namnens betydelse får vi ta hjälp av litteraturen och de forskningar som gjorts, men likväl går det inte alltid, att söka ett entydigt svar. De kan även vara av intresse att titta på gamla traditioner, folktro och sägner. Kanske finns det också utrymme för egna tankar och funderingar.

En förklaring till sockennamnet Alböke finns i sockenbeskrivningen, se även kyrkan.

Askelunda innehåller aske "askdunge", bestånd av ask. Efterleden -lunda kan betyda att det funnits en gammal kultplats där.

Haglunda (Hagalunda 1480) innehåller hag "trädsamlingen, lunden, i hagen, hagmarken". Även här förekommer efterleden -lunda vilket tyder på en gammal kultplats.

Enligt tradition skulle denna by haft sin plats längre söder ut. Den skulle ha blivit nedbränd och sedan uppbyggd igen på sin nuvarande plats. Söder och sydost om byn finns en rad hagmarker med lövträd och hasselvegetation. I området finns också lämningar från större delen av förhistorien.

Ebbegärde (1800-tals bebyggelse). Efterleden -gärde. "Gärde eller gård" =inhägnad plats. Förleden Ebbe- tyder på ett personnamn.

Om Ebbegärde berättas, att folket i bygden talade om en "fru Ebbe" (en motsvarighet till "fru Kåre, se Karse) vilken skulle ha ägt området. Där av namnet Ebbe.

Gilsby ibland skrivet Gillsby. Om förleden gil "klyfta ravin" råder en viss tvekan. Det kan också komma från ordet gille. Efterleden -by är ofta förekommande på Öland. Trots att ordet by lever kvar i språket är det inte helt klart om ordet syftar på samling av "gårdar eller enstaka gård".

Stacketorp och Staretorp. Förlederna härstammar antagligen från personnamn. I Staretorp kan förekomsten av fågeln stare givit förleden. Efterleden -torp=utflyttnings eller utbrytningsgård.

Korntorp ( 1634). Har säkert men sädeslaget korn att göra, kanske växte korn bra på gården. Efterleden -torp förklarat ovan.

Knäppinge (Knäppinge 1596). Förleden Knäpp- =namn: knapp, möjligen använt över en liten höjd. Till grund för bynamnet kan ligga en invånarbeteckning *knäppinge. Det kan därför inte uteslutas att namnet går tillbaka till en likalydande höjdbeteckning.

Istad (Histet 1256, Istade 1543, Istadha 1596) har senare delats i Lilla och Stora Istad. H- i namnet från 1256 kan vi nog utesluta, sådana omotiverade h- inskott lär ha förekommit i tidigmedeltida diplom. Förleden Isa lär knappast komma från ett mansnamn *Isi, som man tidigare menat. Istället innehåller den växtbeteckningen id(e) "idegran". Efterleden -stad "plats, ställe". I äldre tolkningar har man också menat att de stora mossarna öster om byn, samt vinterns is givit förleden Is-.

Unnestad (Vnastade 1491). Förleden i Unnestad kommer säkert av ett personnamn Unne- eller Unni-. Efterleden -stad " har förklarats ovan.

Ormöga (Ormöga 1596) för tankarna till vikingatiden då skeppens förstävar ofta pryddes av ormhuvuden. Så är det dock inte, för det visar sig att skriftbelägget är för ungt för att ge ett säkert tolkningsunderlag. Möjligen är efterleden ett -höga.

Bild. På alvaret väster om Ormöga ligger en skeppssättning kallat skeppet i Trinnhorvan. Enligt en gammal tradition skall en stor sjökämpe vara begravd här. I folktrons värld hette han Ormöga, tillika var han storbonde i byn som fått hans namn.

Karse lär ha fått sitt namn efter "fru Kåre". Under 1300-talet var fru Elsa Kåre ägare till Kårehamn och stora markområden i Alböke socken.

Äleklinta. I äldre tolkningar har den höga klinten knutits till efterleden -klinta (klint). Trakten är en gammal fiskeplats vilken säkert har utnyttjats sedan förhistorisk tid, med viss reservation har förleden Äl- tolkats som en förvanskning eller felstavning av ordet ål.

Vid yngre forskningr finner vi följande (Älleklynte 1539, Åle-1596, Elle- 1634, Ale- 1802!). På en Öländsk klint förväntar man sig knappast ett älle "aldunge, bestånd av al". Här har man tittat mera på sakliga förhållanden vilka sägs höra till platsen, nämligen en täkt av skiffer och brynstenar. Man har i förleden velat se benämningen på dessa stenar, ett *ælfi eller *ælfr, vilka är besläktade med jordartsbeteckningen alv.

Att helt utesluta närvaron av al vid Äleklinta känns något märkligt då det förekommer al längs kusten något längre söderut. Kanske har det funnits ett älle "en aldunge" på den platå som finns nedanför de mindre branta delarna av klinten. Vilket kunnat ge förleden -Äle och efterleden -klinta.

Bild, al vid kusten söder om Äleklinta.

Källor:
Hallberg, G. 1985. Ortnamn på Öland.
Lundkvist, E. 1951. Alböke socken.