Leonbergerns uppkomst
l en liten förstad till Stuttgart i södra Västtyskland levde för ca 150 år sedan, Heinrich Essig, en hunduppfödare och statsråd i den stad som satte namn på denna ras. Han ville skapa en stor och ståtlig hund med dom bästa egenskaperna från dom hundar han kände till. Staden Leonberg har nämligen ett Lejon som stadsvapen. Därför ville han skapa en hund som var så likt ett lejon som möjligt. Han hade flera olika raser och sålde 200-300 hundar om året. Essig föredrog stora hundar så som Newfoundlands, Grand Danois, och Pyreene.
Han började med en svartvit Newfoundlandstik, en sk. Landseer, och en stor St. Bernhard hanne. Resultatet blev en brokig kull som kom att bilda grunden för denna ras. Dom här valparna gjorde succe vad gällde läraktikhet, uthållighet, styrka och vaktinstinkt.
Men Essig blev inte helt nöjd. Efter fyra generationer använde Essig en Pyreneer hanne där valparna blev väldigt starka och arbetsvilliga. Resultatet blev alltså en stor hund som är stark och har ett spårsinne från SÄ Bernhards, smidighet och vatten-glädje frän Newfoundland, vaksamhet och utmärkt syn från Pyreneer. Är 1846 föddes den första kull som kommer att få bära rasnamnet, nämligen Leonberger.
Leonberger är alltså den nya rasen efter några år av blandningar och som liknade det eftersträvade lejonet i stadsvapnet. Vid denna tid, frän 1850 och senare, avlade Essig främst på hundar med en mankhöjd från 60 till 80 cm. Han föredrog vita eller rent silverfärgade hundar med svart mask. Men färgen övergick under årens lopp från svart-vita till röd guld gula. Leonbergern blev renrasig år 1895.
De båda världskrigen drabbade förstås rasen hårt. Dels är det dyrbart att hålla stora, matkrävande hundar i nödtider, främst var ju rasens hemland i högsta grad invecklat och drabba! i dessa krig. Det sägs att endast fyra-fem rasrena hundar fanns att tillgå efter första världskriget. Efter det andra föddes endast fem kullar med 23 valpar. Många insatser gjordes för att bevara lejonen och år 1955 föddes 22 kullar med 94 överlevande valpar. Det var väldigt nära att rasen skulle dö ut. 1979 registrerades 13 valpar i sverige och 1995 var siffran 210.