|
|
Alces Alces |
|
|
|
Alces Alces |
|
Det finns nog inget mer fantastiskt än synen av en älg. Känslan när man går längs ena kanten av ett kalhygge och en ståtlig älg majestätiskt kliver fram bakom granarna är näst intill obeskrivlig. Men Hallgeir Skjelstad har i förordet i sin bok Älgens år lyckats beskriva denna känsla i ord.
"Jag har upplevt rådjur, vildren, hjort och myskoxe i deras miljöer, men ingen av dem har givit mig denna lite andtrutna hjärtklappning som älgen, när den just har inneslutits i skogen, så stilla och overkligt att man nästan tvivlar på att den varit där."
Och det är väl just denna känsla som gör att jag aldrig kan få nog av att längta efter att se älg. Mitt egna första minne av mötet med detta Europas största landdjur är från vårt sommarhus på Norrskog, Torö i den enastående skärgården utanför Nynäshamn. Bakom huset har vi en stor gran där farfar hade gjort oss barn lyckliga genom att hänga upp en grön plastgunga på en högt belägen gren. En av de otaliga sommardagar som jag och min syster tillbringade gungandes här, kommer plötsligt, ut på den skogsomringade tomten, en älg springande med stora kliv. Vi hade säkerligen sett älg många gånger förut, inte minst på de älgturer familjen brukade göra, och fortfarande gör, i skymningen. Men när en älg, som ter sig enorm för ett litet barn, passerar på fem meters håll i full karriär, är det inte konstigt att minnet av denna händelse blivit så starkt.
