Ärligt talat.......

Det är aldrig lätt att ändra kurs. Det är aldrig lätt att inför sej själv och andra erkänna, "det här är fel för mej jag måste ändra på det och detta".

Är det då dessutom ett begär man försöker komma bort ifrån, en last som långsamt förstör ens liv men som man ändå inte vill sluta med, då är det betydligt värre. Hur många gånger har du själv eller någon i din omgivning sagt att man skulle sluta röka? Man skämtar om det: "att sluta röka är ingen konst, det är att inte börja igen som är svårt." Men i själva verket är det en tragedi, man kan inte sluta med något som förstör ens hälsa och ekonomi och som också inverkar menligt på familjens hälsa.

När det gäller mat blir situationen genast en annan. Man får höra från sin omgivning att det är ens viljestyrka och karaktär det är fel på, att man ska skärpa sej och gå ner si och så mycket. Men att sluta äta kolhydrater är för en kolhydratiker lika svårt som det är för en alkoholist att sluta dricka alkohol. En del forskare börjar för övrigt säga att det är samma begär. För vad är alkohol om inte socker.

Alltså är det inte ett enkelt beslut att bestämma sej för att lägga om kosten. Om man inte har tänkt igenom saken och har hjärtat med i beslutet har man bäddat för ett misslyckande. Det fordras hårt arbete och svett och möda för att man ska lyckas få bukt med begäret som lockar och tubbar, rasar och river inom en.

Men den dag man har kämpat sej igenom alla abstinensbesvär och lärt sej att äta rätt känner man att jo - det var värt varje möda att få må så här bra.

Här kan man läsa om självsabotage och andra svårförståeliga fenomen i vårt förhållande till mat och vikt och andra människors reaktioner.