Pers kvasipoetiska alster

I tonåren har vi många bekymmer, och jag var inget undantag. Som tur var hade jag en

enorm talang så att jag kunde skriva av mig min vånda. Jag är stolt att äntligen få presentera

mina alster för en bred publik (förlagen ville av någon anledning aldrig ge ut dem).

 

Tillbaka  

Skönhet

Tänk på alla blommorna

vi aldrig fått se

och snäckorna vid stranden

på en öde ö

 

Tänk på all den skönhet

vi passerar

med förbundna ögon...

 

För vem är den vacker

 

En vacker dikt

En oändlig ström vackra människor gick längs stranden

De lade ut sina vackra kroppar i sanden

 

Deras hud blev vackert knottrig av havets bris

och deras kroppar kanstanjebruna på vackra människors vis

 

När jag skulle vika ut min vackra filt

ställde sig en vacker kvinna bredvid och sade milt:

 

-Endast vackra människor får vistas på denna strand

Så är reglerna i detta vackra land

 

- Du är inte vacker, men inte särskilt ful, om det kan vara till någon tröst

men var snäll och försvinn nu, sa hon med sin vackra röst

 

Bedjande ögon

Jag ser bara halva nakna sanningen

framför mig

i spegeln

Ja, där sitter jag och tittar på mig

med klarblå

bedjande ögon

 

Kom! Kom in i min värld du älskade

säger jag

till min spegelbild

 

När jag tittar upp nästa gång är jag borta

kvar är bara

en dröm

 

Morgon i Lund

Morgon i Lund

skymning i vårt liv

Akta din tunga

den sårar och förstör

 

Kväll i Lund

gryning i våra liv

Börja om på nytt

ta vara på ditt liv

 

Vaken i Lund

Morgon eller kväll?

Vad har jag gjort

Så rätt men ej perfekt

 

Älska mig ändå

Älska mig ändå

för jag älskar dig

ändå

 

Jag vågar inte tänka,

jag gör ändå bara bort mig...

 

Till Eva

Sättet du andas på

fascinerar mig

Och dina höfter

är så smidiga

 

Hela min uppenbarelse

Älskar

Den vackra bilden

av din kropp

 

Jag tänker:

Jag är inte här

Men min spegelbild

föråder mig

 

Det är så svårt att förstå

Att du vill ha det så,

och jag vet

att inget är för evigt

 

Förväntan

Jag är spänd av förväntan

Är jag kapabel

att ta för mig

En dröm

för den ensamme

trygghetsjägaren

Kanske blir det

över förväntan

Men ändå

Sett med realism

Tipstjänst skulle inte ens våga

ge något odds

Varken du eller jag

har förutsättningarna

för detta

som vi kommer att

lura varandra

in i

 

Ruska lång

Ruska lång

fågelsång

Gryningsljus

Havets brus

 

Ta spjärn

Slå järn mot järn

GAS! GAS! GAS!

 

Arbetet

Vi måste öka takten

för att hinna

Varje ögonblick som vi har makten

ser vi tiden rinna

 

Vi måste noga vakta

vår beskärda del

Så att vi ej tvingas att betrakta

hur allting blivit fel

 

Arbetet 2

Jäkta!

Det är bråttom

Det är sent

Allt,

och något lite mer

måste göras,

fixeras,

rekonstrueras

innan timmen är slagen

veckan har gått

det nya året passerat,

ungdomen är ett minne blott

och livet är slut

 

Hon

Ingen är hemma

Hon sitter i garderoben

Gråter och skriker

Ångest och panik

 

Tvärt slutar hon skrika

Vrider sakta huvudet mot taket

Hon nynnar på en visa som hennes

mamma brukade sjunga för henne

 

Hastigt reser hon sig upp

Tar sats

Slår huvudet hårt in i väggen

Igen och Igen

 

Fysisk smärta befriar henne

och renar från allt det onda

Men bara för en stund

Den eviga förbannelsen tar aldrig slut...

Nu och ingenting

Nu och ingenting

varken som du

planerade

viljan är stark

men planerna

snurrar vänstervarv

eller som vi lovade

varandra

 

Nu och ingenting

Men du vinner för

alltid

Kriget är slut men

striden fortsätter

i dina ögon

 

Siluetten

Jag är skön

när jag sitter på knä

i sanden

och solen står på

bakom

och vinden får leka

i mitt hår

I siluetten som bildas

där är jag vacker

 

Föraren

Det drar ihop sig mot kväll

Jag ligger ihopkrupen i min säng

Ser månen eller är det ljus från huset här intill?

 

En bil kör sakta nere på gatan,

och om jag vill kan jag kasta mig ner.

Kanske landar jag på taket precis som

i en aktionfilm...

Så förvånad han skulle bli

 

Föraren i bilen alltså

han kanske ska hälsa på sin flickvän

eller sin älskarinna

Tänk vad hans fru måste vara arg

eller kanske bara ledsen

Hon kanske inte har en aning,

sitter hemma och stickar tröjor

till barnen

 

Nu är det försent,

han har parkerat bilen och gått in.

 

Den satans morallösa sexdåren

 

Varje ögonblick

Beakta varje ögonblick

det är unikt

Varje andetag är något

nytt och spännande

 

Strö aska över såren

ge dej själv en chans

Att fånga nya ögonblick

med nya ögon

 

Den nakna sanningen

Var det att betala priset för den nakna sanningen

eller finns det ingen sådan

Är allt en stor lögn påhittad av

en lömsk och otäck hjärna

eller har han rätt i sina förfärliga antaganden

 

Sanningen kanske ligger, inte så långt ifrån

den som visades, men tillräckligt långt iväg

för att vara på rätt sida både lag och moral

 

Tissel Gnissel

Som en förståndshandikappad katt

jag kan inte längre förstå några sammanhang

Tankarna studsar mot varandra och klumpar ihop sig

Blir till en boll för att sedan dela på sig igen

Osammanhängande

Det hörs "Tissel Gnissel"

Vart är jag på väg, och var är jag?

Varför gungar hela båten?

Jag har nio liv men de flesta har jag förbrukat

på dragkamp med min egen skugga

En torkad geting på mitt fönsterbräde

Jag leker med den lite med handen

Det är det roligaste jag gjort idag

 

Om du ändå var född att kämpa

Om du ändå var född

att kämpa

Jag vädjade

håll ut

 

Sakta drogs du

in i ett skal

av oåtkomlighet

 

Smärtan

värker oupphörligen

Den syntes

när du grät

 

Din skrivstil var elegant

Hemskt

Det är vackert

ditt "förlåt"

 

Vår kärlek

Älskling vår kärlek var att betrakta

som något alldeles speciellt

Trots att du nu mig måste förakta

inga tårar har du fällt

 

För evigheter sen du for åstad

Jag gav dig aldrig något stöd

Har inte skrivit dig en endaste rad

vet inte ens om du lever eller är död

 

Men vi älskade varandra du och jag

ja vi var varandras favorit

Så om jag ändå igen fick höra ditt Goddag, goddag!

Min högt älskade parakit

 

En känsla av hopplöshet

Jag tog alla möblerna

slängde ut dem genom fönstret

Satte mig på golvet

och lade patiens

Den gick inte upp

Den går aldrig upp för mig

 

Förödmjukelsen

Ni stod och viskade

om hur mycket ni hatade

att behöva se

min uppenbarelse

 

Ni stod och viskade

Skrattade och pekade

Förödmjukade

Era blickar dödade

den sista lilla bit

av tillit

jag hade

till mig själv

 

  

 

  

 

Tillbaka