Under de senaste åren har antalet människor som använder sig av Homeopatiska medel ökat lavinartat.
Inte desto mindre finns det fortfarande många missuppfattningar angående Homeopatin och dess funktion.
Homeopati är ett flexibelt läkemedelssystem som kan användas både av lek- män och läkare.
Lindrigare åkommor kan behandlas framgångsrikt i hemmet.
Mer allvarliga tillstånd kräver besök hos Homeopat.
Homeopati är en holistisk läkekonst.
Vid behandling av en sjukdom tar den hänsyn till individens unika känslomässiga och fysiska drag.

Inom skolmedicinen får olika personer som lider av influensa samma diagnos och samma slags behandling,
trots att de inte nödvändigtvis har exakt samma symtom eller reagerar likadant på dem.
En person kan exempelvis bli irriterad medan en annan lätt brister i gråt och
en tredje får svårt att koncentrera sig.
Inom Homeopatin väljer man läkemedel efter symtomen i så hög grad som möjligt,vilket innebör
att varje person ordineras en för honom eller henne alldeles speciell blandning av läkemedel.
Homeopatiska läkemedelhjälper kroppens försvarssystem att hjälpa sig självt.
Allt som hindrar kroppen att fungera normalt,till exempel dålig kosthållning,
brist på motion, destruktiva känslor eller stress,
motverkar naturligtvis läkemedlen och kräver åtgärder.
Trots att Homeopatisk behandling verkar snabbt på vanliga åkommor är den inget
alternativ för den som söker omedelbar bot.
Den kräver noggrann själviaktagelse och tillräcklig viljestyrka för att hålla sig till en handlingsplan.
Belöningen för detta är ökat välbefinnande, ökad energi och större motståndskraft mot sjukdomar.
Homeopatins ökade popularitet är till viss del en reaktion mot den traditionella läkekonsten.
Få människor förnekar att modern sjukvård avsevärt har förbättrat den allmäna hälsan,
men många har insett att den inte botar alla sjukdomar och att allt för många
behandlingar medför oacceptabla biverkningar.
Kostnaden för läkemedlen fortsätter att öka och många länder tvingas skära ner sina sjukvårdskostnader.
Homeopatin tar hänsyn till mer än bara sjukdomens fysiska symtom, den lägger tonvikten på
förebyggande vård och på att individen själv angagerar sig i att bli frisk.

Holistiskt synsätt.

Det holistiska synsättet uttrycks bäst med filosofen och läkaren Albert Schweitzers ord:
"Inom varje individ slumrar en doktor och vi läkare når bäst resultat när vi lyckas
sätta våra patienter i kontakt med läkaren inom dem själva".
Principen "lika botar lika"
det vill säga att en sjukdom behandlas med en substans som kan ge liknande symtom
som dem patienten lider av
ligger till grund för Homeopatin.
"Lika botar lika" härrör från den grekiske läkaren Hippokrates som levde på 400 - talet.
Han kallas läkekonstens fader eftersom han var den förste som förstod att sjukdomar
berodde på naturliga krafter och inte på gudarnas påverkan.
Hippokrates hade en samling av flera hundra läkemedel.
Ett av de bästa exemplen han gav på att "lika botar lika" var att han använde
roten av Verbum Album (Nysrot) vid behandling av kolera.
I stora doser orsakar den här giftiga roten en kraftig diarre´som leder till svår uttorkning,
vilket avspeglar kolerasymtomen.
Från första till femte århundradet efter kristus gjorde Romarna stora framsteg inom läkekonsten.
Men det var inte för än i början på 1500-talet som man genom den Schweitziske läkaren
Paracelsus kopplade ihop sjukdomarnas orsaker med yttre faktorer, som oren mat och dryck.
Paracelsus förespråkade också "lika botar lika" men den fick inget gehör bland hans kollegor.
Teorin slog inte igenom förrän c:a 300 år senare då homeopatin grundades.
Från 1500- till 1800-talet ökade det medicinska kunnandet i Europa stadigt.
De främsta växtlärorna, nämligen

The Herbal or General Historic of Plants

The Pharmacopoeia of Herbal Medicine

av Nicholas Culpeper (1616 - 1654)

publicerades och översattes från latin till andra språk,så att vanliga människor kunde förstå dem.
Trots det ökande medicinska kunnandet försämrades människors hälsa allt eftersom fler och
fler flyttade in till städer där sjukdomarna frodades i takt med befolkningsökningen,
hygienen försämrades som en konsekvens av trångboddhet och fattigdom.
Läkarna blev allt mer desperata och många försökte bota sina patienter med åderlåtning,
laxering och extremt giftiga ämnen, som Arsenik,Bly och Vismut,
som ofta förkortade patientens liv eller försvagade dem så attde inte orkade beklaga sig.

Samuel Hahnemann,
homeopatins grundare föddes i Dresden.
Trots fattiga förhållanden fick han en god utbildning och studerade kemi och medicin
vid universiteten i Leipzig,Erlangen och Wien. Efter sin läkarexamen 1779 öppnade han en praktik.
Hahnemann protesterade mot den tidens kärva behandling av sjuka och han argumenterade för
en bättre allmänhygien, betonade vikten av att äta rätt,
få frisk luft och motion och varnade för överbefolkningens risker.
Det var mot den bakgrunden som Homeopatin föddes.

1790 under arbetet med att översätta läkemedelsläran

"A Treatise on Materia Medica"

HOME