När barnet passerat småbarnsåldern (2,5-3 år) och blivit lite större,
måste de börja lära sig ett upp- förande som gör det möjligt för dem att bli
accepterade utanför familjekretsen.
Samhället har oräkneliga förväntningar på hur folk skall bete sig, och även
om ingen räknar med att en treåring hela tiden skall motsvara alla dessa för-
väntningar, är förskole- åldern (2,5-5 år) det idealiska stadiet för att bereda sig
på de nya kraven.
Håll ut!
Små barn lär sig nästan vad som helst som de vuxna gör. De tycker om att lära sig nya saker därför att de vill veta mer. Men denna process, som borde vara både trevlig och intressant för såväl vuxna som barn, kompliceras ofta av det bryska ordet "uppfostran" och andra företeelser med en negativ klang, till exempel "olydnad" och "oärlighet".
Man kan inte stoppa undan dem några veckor när man har extra mycket att göra.
Man kan inte strunta i dem när man vill ligga och dra sig på söndags- morgnarna eftersom de har en förmåga att ge en dåligt samvete.
Man kan inte tvinga dem att äta upp maten man betalt dyrt för på restaurang när inte barnet vill själv.
Kärleken till dem förstärker både känslan av att det är roligt och att det är jobbigt. Kärleken till barnet kanske till och med gör det svårt för dig att känna att det är jobbigt.
Tjat och gnat – men bara just
nu!
Alla har vi dagar när vi hör vår egen tjatiga röst upprepa: "låt bli det där" ... och "sluta med det där". Alla har vi stunder när vi lyfter iväg barn från föremål eller tar ifrån barn saker med större våld än vad som krävs och när vi "avskyr" våra barn för att de får oss att bli så avskyvärda.
Men om du tillåter dig att tycka att ditt barn är olydigt, ouppfostrat och bortskämt riskerar du att klandra dig själv för att vara en dålig förälder - vilket ger dig dåligt samvete - och du riskerar att ge barnet den sortens problembeteckningar som lätt kan bli självuppfyllande .
Om du ger barnet intrycket att du tycker det är elakt och besvärligt kommer det att bekräfta din uppfattning och antagligen även dela den.
Barnet kommer att bli "normalt"
Med hjälp av detta kommer barnet en dag att göra vad det skall och uppföra sig som det bör även när ingen annan finns till hands för att tala om hur det bör göra eller ens lägga märke till om det gör något galet.
Att tala om för barnet vad det skall göra och vad det inte får göra är bara ett medel för att nå detta mål. De saker du lär det har inget värde förrän barnet tar till sig dina förmaningar och införlivar dem med sin egna person.
- Mamma, jag kan inte sova!
Veronica Mårtensson
Wpdjan98
981201