Svarta Nätter

Den här sidan tillägnas en vän...

Min vän

(och melodin som spelas är Right here waiting av Richard Marx
och texten hittar du HÄR)

Några ord.. lösryckta ur sitt sammanhang.. utan betydelse för andra.. Betydelsefulla för den som en gång mottog dom.....

"Du får inte gå... får inte försvinna....
Jag vore ingenting om inte du fanns...."

"Kom hem snart"

Saknaden vilar tung.. Tryggheten är borta.. Lugnet vill inte infinna sig..... Oro.. Oförståelse.. Ovisshet.. präglar dygnets alla timmar..... Vart tog allt vägen..?... Varför..?... Kommer det tillbaka..?...

Väntan.. Evig väntan.. På vad..?...

En leende mask.. döljer förtvivlans tårar.. Döljer den noga.. döljer den.. väl..... Skrattet.. tvingar bort smärtan.. gömmer det under ytan..... När allting döljs så noga.. Äts man upp inifrån då..?... Sakta men säkert.. uppäten av sina egna känslor..?... Av sin oförmåga att bara gå vidare.. utan att se sig om.. utan att... Sakna.. Utan att.. få veta..?... Och är det meningen.. att man ska vidare.. utan... Allt..?... Någon vet.. något som jag.. inte vet....

"And you want to travel with her... And you want to travel blind... And you know that she will trust you..... For you´ve touched her perfect body with your mind.

And just when you mean to tell her... That you have no love to give her... Then she gets you on her wavelength... And she lets the river answer..... That you´ve always been her lover".

Bitarna till ett liv.. plockades ur en hand... Plockades noga.. tacksamt.. ödmjukt.. tillitsfullt... Infogades.. Hörnbitarna var de första som föll på plats... Men de är borta nu... Kommer de att återfinnas.. Kommer de tillbaka.... Så som faktiskt.. Utlovades.....

Timmar blev till dagar... Dagar blev till månader... Månader blev till... Den dag.. som idag.. Är.....

Tiden.. läker alla sår.. säger de vise..... Men... Vissheten.. skulle lindra plågan tills dess.. att tiden gjort sitt... Hur lång är tidsgränsen för.. Väntan... När kliver man över den gränsen.. och slutar... Vänta..?... Gör man det nånsin..?... Slutar man vänta... trots att man inom sig vet att... man kan vänta i evighet.. för att det är värt det..?.....

Min själ är Din - Din själ är Min

..... tills jag Ber.. att få den tillbaka... Tills dess.. vakas de noga.. på varsitt håll... Men avstånd... spelar avstånd nån roll för den som... är Nära... Nära.. fast långt borta..... Broar kan byggas... användas.. för att ta sig dit man.. Vill... När man.. Vill... OM.. man Vill.....

"Vänta på mej.. Jag kommer tillbaka.. Jag lovar....."

Hjärtat översköljs av tysta stilla dolda tårar... Visa inte.. Ställ inga krav.. Håll löftet som gavs.....

"Ja.. jag väntar.. "

Regntunga skyar.. döljer månen och stjärnorna..... Skymmer sikten på den stig jag vandrar... Tar steg.. sakta försiktigt.. vet inte vad som väntar.. Trevar i mörkret efter handen som ledde mig framåt på.. för mej.. okända vägar... Men.. ingenting där... Min hand trevar i tomrum... svalkas av kalla vindar... Vindilar sveper in kroppen.. själen... i kyla.. frusenhet...

...Med vilda rufsiga hårtestar.. med stripor hopfogade till att mest likna ett kärleksfullt byggt fågelbo.. bara de små beniga nyfödda ömhetstörstande hungrigt gapande fågelungarna saknas.....

Sammanflätat med den Enorma Saknaden är... Lyckan.. Den oöverstigliga Glädjen.. hejdlösa Skratt.. Lugnet.. Vilan.. Galenskapen.. Stillheten.. Andetagen.. Närheten...

Att vila stilla... att vila nära... Att vara... Nära.....

Nära.. fast långt borta.....

"Ja.. jag väntar.. "

Och för alltid.. i evighet.. finns Något.... inetsat i stjärnuddarna...
Det vet Du... Det vet Jag... Det vet Vi.....
En väl förborgad Hemlighet

Ordens tolkning.. ligger i läsarens ögon... Mina ord.. är nu inte längre bara mina...
Den med insikt i händelsernas gång och i det som har varit.. och är... kan läsa saknadens ord... sorgens ord... tomhetens ord...
med ett stilla leende och sakta skaka sitt huvud och konstatera...
Här befäster hon misstanken om att..
....."Mmm... galen nog till detta.. ÄR hon".....

"Tids nog kommer dom att säja
att livet måste ha sin gång.
Att nya möjligheter väntar,
att det är fel att se sig om.

För min del får livet återvända
på vilket djävla vis som helst!
Men just nu måste jag bekänna:
Det är mycket ensamt här ikväll".

(ur Dockhemmet, Björn Afzelius)

TILLBAKA TILL
Strängt Personligt
Pia´s Sida