Årsdagen
Jaha.. då har det gått ett år. Och några
dagar. Frihetens
timma är slagen. Frihet???.. Är det här Friheten???..
Tja, kanske... kanske inte. Kanske.. för att det rent juridiskt
är över nu. Kanske inte.. för att det ändå finns band som
aldrig kommer klippas helt. Både fysiskt påtagliga och..
själsliga.
De fysiska.. tackar jag gudarna för att de
finns.. vad hade
jag varit utan dom??? Inte mycket.. vågar jag påstå... De
själsliga.. är mer komplicerade. De själsliga har lämnat
djupa spår av både gjädje och sorg. Tro.. hopp.. kärlek..
en förväntad ålderdom tillsammans.. som nu inte blir.
Förtröstan.. tilltro.. beundran. Blev till
vanmakt..
misstro.. maktlöshet. Att få stå naken och hjälplöst
slåss mot myndigheter.. och den man älskat. Det gör
ont. Man blir än mindre.. än man redan var. Att få ord
slängda i ansiktet som uttalats i förtroende. Att få..
sig själv.. slängd i ansiktet. Gör ont.
Att bli sparkad på när man ligger
värnlös.. är under all
värdighet. Att utnyttja lögner.. förtal. Att utnyttja det
viktigaste i livet för att komma åt en annan människa..
är att sjunka lågt. Lägsta gränsen hade redan då..
passerats för länge sen.. Ett grovt övertramp.. utan
återvändo..
Att bli förklarad "icke-människa". Bryter ner.
Året som gått.. har varit en lång väg att
gå. Snåriga
stigar.. mörka moln.. faror som hotat dra ner mig i
mörkret.. ner i en bottenlös avgrund. Hade jag nånsin
orkat resa mig om jag fallit.. djupt??? Kanske.. kanske
inte. Jag föll.. jag föll djupt och länge. Jag föll handlöst.
Hela mitt jag blev ett öppet sår.. Ett öppet
sår som från
olika håll fyllts med salt. Inte beströtts utan just.. fyllts.
Ändå har jag haft.. tur... En och annan allergichock har
jag åkt på men...saltet har varit utan jod.. Hade
det innehållit det.. hade jag varit död idag... För jod..
är jag allergisk mot.
Jag har haft en hand i min under den här
långa
vandringen. Någon fanns där nästan från början...
Någon var min trygghet i kaoset.. min länk till Livet...
Gav mig.. styrka.. mod.. kraft... Återgav mig.. Hoppet...
Hoppet om att jag oxå har en plats i Livet.. en plats att
fylla. Jag kröp ihop och vilade trygg.. i den famnen.
Famnen som Gav och.. Tog.
Som gav mig insikten att jag har förmågan att
älska..
rent.. klart.. namnlöst.. obeskrivligt... i evigheters
evighet. Tidlöst. Vad som än händer.. varthän än
vägarna bär. Vägar som kanske aldrig kommer mötas..
kanske aldrig mer ens snudda vid varandras vägbanor.
Kanske är refugen för hög.. kanske skulle en förödande..
krock.. varit oundviklig... om inte en av oss svängt i tid.
Blind???.. Blåögd???.. Naiv???..
Lättlurad???...
Tja.. kalla mig vad du vill men.. ingen kan ändra på
det jag kände.. det jag känner... Ingen kan ändra på
det som hände. Kanske kunde någon ha ändrat på det
som skedde.. på skeendet som är.. just nu. Jag vet inte..
alltför många obesvarade gåtor lämnades hängandes i
luften... Kanske blir de aldrig besvarade.
Jag vågar inte tro på att
gåtornas lösning ligger nära
i tiden.. hur mycket jag än önskar att så vore fallet. Hur
mycket jag än önskar att det ringde på min dörr och
där.. finns lösningen. Den som har svaren på vad som
hände. Milde Petrus som jag bönat och bett att så
ska ske men.. mina böner har gått rakt ut i.. tomheten.
Jag vågar inte längre tro.. men hoppas... gör jag ännu.
Kanske kommer jag en dag att kunna se tillbaka
på
det som hänt.. på Någon.. utan den här våldsamma..
förintande.. saknaden och sorgen. Kanske kommer jag
en dag kunna känna.. tacksamhet och glädje.
Tacksamhet och glädje över att jag fick förmånen att
dela dagar och nätter med.. Någon. För mig var det
en Gåva.
Året som gått har Gett mig vansinnigt mycket.
Året som
gått har Tagit vansinnigt mycket. Riktigt än vågar jag
inte se på vågskålen för att se om det väger jämnt eller
om ena sidan väger över. Men.. jag har fått tillbaka en
del av mig själv.. en bit av mitt Jag. Jag har påbörjat
min väg tillbaka till Livet. Kanske kommer jag en dag
att vara i hamn. Kanske kommer jag en dag att vila
i.. rätt.. famn. Kanske är den famnen Din.. kanske är
den någon annans. Det får framtiden utvisa.
Tills dess.. vilar jag i mej själv och ibland..
när det är
som allra svårast.. gömmer jag mig under täcket och
låter helvetet rasa över mig. Men ibland..
samlar jag Kraften och låter Själen.. söka reda på..
Min Andra Själ... och där.. får den vila. Stilla.. tryggt.
"I wish you were here.. taking away all
the darkness
and loneliness.. making me smile.. again".
"The day has come.. The day has passed.. gone.. forever".
Ett år av Mitt liv.. Ditt liv.. Mångas liv...
Vart tog det
vägen??? Vart tog Du.. vägen???
Ett nytt år har tagit sin början.. Nya vägar
ska
utforskas.. upplevas. En ny fas i livet har inletts.. på gott
och ont. Mitt liv.. ska levas.. på mitt sätt. Här ska trampas
i gamla fotspår och i nya.. och att fastna ska undvikas i
största möjliga mån. Kanske klarar jag det.. kanske inte
men fortsätta framåt det.. SKA.. jag!!!
Pia
31 Oktober -98
©Pia 1998