Många ungdomar hanterar datorer på ett sätt som om dom vore yrkesmän.
Har i samband med utbildning av folk både inom datasystemutveckling och kommunikationsutveckling med häst insett att inlärningsförmågan hos ungdomar är snabbare än hos många vuxna personer. Många tror att inlärningsförmågan avtar med åren. Så blir det i många fall, men inte hos alla. Min erfarenhet säger mig att inlärningsförmågan är starkt beroende av attityder. Den progressive lär sig saker snabbt där den konservative kanske ger upp. I mina kurser i båda branscherna visar jag en modell för båda attityderna. Modellen visar också konsekvenserna av olika attityder. Modellen ger plötsligt insikter och därmed en valfrihet att styra sina attityder mot det man önskar. Alla väljer den progressiva attityden. Det blir därmed lättare att lära in och betrakta världen i ett helhetsperspektiv. Den motsatta så-här-har-man-alltid-gjort-attityden är förödande. Man kan leva ett helt liv och bara tro på saker som är "normalt" eller bara hjärnspöken och det blir nästan omöjligt att hitta helhetsbilder.
Ungdomar som är riktigt duktiga med datorer i dag har oftast lärt sig i hemmets lugna vrå. Inte i skolan!
Skolmiljön, pedagogiken där och samhället som sådant uppfostrar våra barn till individer med konservativa attityder. Barn är av nödvändighet progressiva från början. Senare i livet förändras oftast attityder markant mot det konservativa. Inte för att naturen är sådan, det är samhället med alla sina individer och sociala system som förstockar folk.
Överallt inom NH (Natural Horsemanship) påpekas det helt riktigt att man måste ha en progressiv attityd. Men man glömmer att visa vad det är och vad det innebär. Min pedagogik bygger på att hjälpa människor att nå de egenskaper och förmågor som krävs för att verkligen kunna genomföra alla underbara ting tillsammans med hästen.
Jag ser NH som en filosofi av så stora mått att inlärning av dess visdomar går bäst om infallsvinkeln är praktiskt tillämpad psykologi. Hitintills har det fungerat bra. Bättre än jag vågade hoppas.
Hur ofta upplever inte den progressive attacker från "vanligt folk". Problemet tas upp med jämna mellanrum på NNHA-listan (diskussionsforum för NH-intresserade). Fenomenet är elementärt och återfinns överallt. I vårt fall, som tänker NH, får vi höra "du knäcker hästen", "kadaverdisciplin", "djurplågeri", "apatisk häst" och så vidare. Den konservative attackeraren är dessutom ointresserad av att ställa frågor. Kommer här att tänka på ett citat från en berömd politiker "Jag behöver inte läsa ledarsidan i Svenska Dagbladet eftersom jag vet vad som står där"! Ett av många utmärkande drag hos den konservative är att denne "söker sanningen" ur sin egen fantasi.
Konservativa människor attackerar ofta sådant som är "onormalt". Konservativt tänkande leder till dålig helhetssyn vilket i sin tur gör det svårt att argumentera och att verkligen förstå sammanhang ur helhetsperspektivet. Oförståelse leder till osäkerhet och rädsla. Steget efter rädslan kommer aggressionen. När väl attacken kommer används oftast "argument" som vapen som avslöjar vad den attackerande egentligen själv är osäker på. Det vill säga, det man får över sig är egentligen den attackerande själv orolig för att möjligen utsätta sina hästar för. Därför blir attacken nästan alltid av god-dag-yxskaft-karraktär.
Vill noga understryka att dispyt är en kraftfull och kreativ väg mot att utveckla sig mot mer insikter och förståelse. Dispyt är något positivt. Attack från en konservativ är något helt annat. Det är ett psykologiskt fenomen, ingen dispyt.
I min metod visas den tydliga nödvändigheten att kategorisera sitt eget och motpartens tänkande. Det är lätt hänt att luras in på villospår. Villospåren landar som negativa egenheter i hästen!
Talade med Curt Pate (berömd horseman från Montana) om fenomenen kring konservativa attacker. Jag frågade hur han hanterar sådana situationer. Han förklarade att han inte säger något alls. Det är ingen mening att försöka diskutera. Ju mer man talar desto mer får man dom emot sig. Det blir som att sätta för mycket press på en häst. Hästen reflekterar bara emot och vill till slut fly iväg förklarade Curt. En klok tonårig tjej hoppade intresserat in i samtalet och tyckte att det är som med alkoholister. Man måste först inse själv för att kunna göra något åt situationen! Vi sken upp och tyckte att det var huvudet på spiken.
Jag berättade för Curt att när jag läser Xenofons snart 2400 år gamla skrift kring horsemanship så ser man ganska tydligt mellan raderna att fenomenen kring olika attityder var samma då som nu. Curt höll ivrigt med och tyckte att folk är olika, då som nu. Han tyckte också att det är tur att människor är så olika. Livet blir intressantare. Själv blir jag bara fundersam och undrar om det egentligen har skett någon utveckling. Xenofon är i stort sett lika aktuell i dag som då! Utveckling behöver inte innebära att alla blir lika, tvärtom! Men var är utvecklingen? Kanske det gått bakåt?
Som jag ser det är vägen till kompetens = väl grundade kunskaper (och erfarenhet) + lämpliga attityder + väldefinierade metoder (även i tänkandet). "Kunskap" är långt ifrån synonym med "kompetens". Utan dom insikterna blir det onödiga svårigheter eller kanske omöjligt att ernå kompetens, eller genomförandekonsten om man så vill.
Det blir lite lustigt ibland att betrakta människor som anser sig kompetenta därför att dom har hållit på med hästar i x antal år och dessutom äger y antal hästar. Det enda den formeln ger är erfarenhet av något. Formeln ger ingen upplysning om kompetens. Om man använder erfarenhet på fel sätt kan den lätt förstocka. "Erfarenhet kan lätt bli kreativitetens fiende nr 1".
Erfarenhet kan leda till att man slutar leta efter nya insikter. Erfarenhet borde leda till att lättare finna nya insikter hela tiden. Skillnaden är enorm!
Kommer att tänka på ett par citat.
"Det är inte dom som tänker som alla andra som för världen framåt".
Columbus
"För att lösa problem kan vi inte tänka på samma sätt som när vi skapade problemen".
Albert Einstein
Nedtecknat av Leif Jäderlund sommaren 1999. http://jarpur.just.nu
|
 |