När det kommer till hästar är jag inte säker på någonting.
Alla hästar och alla människor är olika och oväntade saker händer ofta. 'Det gäller att läsa hästar i rätt situationer därefter tänka noga och använda en lämplig metod anpassad efter just den hästen efter just den situationen i förhållande till andra saker som ännu inte är genomförda samtidigt som man måste beakta hästens befintliga kunskaper anpassa sin personlighet i förhållande till hästens personlighet som kanske är en annan typ än man egentligen först kan se eftersom hästen kanske gör utfall först under viss press om det är för trångt kan jag verkligen använda gamla erfarenheter här somliga hästar eller situationer påverkar mina emotioner negativt vilket minskar min mentala förmåga vad borde jag göra i stället vilka verktyg är lämpliga i olika sammanhang och så vidare och så vidare….'
Alltså blir det något man aldrig gjort förr. Varje gång! Det är bara somliga situationer som påminner om varandra. För att förstå en häst, under hantering av en människa, i alla situationer måste man hålla reda på mängder med parametrar. Parametrarna i sin tur påverkar både varandra och helheten. För att verkligen fullt ut förstå helheten måste vi identifiera samtliga viktiga parametrar och inse hur och var de påverkar varandra. Om man räknar på kombinationerna upptäcker man att talen blir fantastiskt stora. Frågan blir, hur många viktiga parametrar har vi inte hittat ännu? Kan vi verkligen förstå eller ha kontroll över helheten?
Hur mycket, var och vad inbillar vi oss?
En del människor visar tydligt att de anser sig näst intill fullärda när det gäller att skapa ett socialt system mellan häst och människa. Hur är det möjligt? Vi människor förstår inte ens oss själva. Hur ska vi då kunna förstå en häst som fungerar helt annorlunda? Det enda vi kan göra är att försöka som tusan! På köpet förstår vi oss själva lite bättre. Sanningen ser vi aldrig, bara resultaten. Vi ser alltså aldrig de resultat vi borde ha kunnat få fram. Men vi anar ibland. Om den utveckling jag haft hitintills fortsätter är jag övertygad om att jag arbetar med många fler insikter, massor av nya erfarenheter och bättre metoder om några år, samtidigt som jag är övertygad om att tusen år inte skulle räcka för att förstå hälften. Jag kommer fortfarande försöka som tusan!
Det finns många kända och helt säkert ännu fler okända människor som är urduktiga på att få hästar dit dom vill. Somliga betraktas som halvgudar. Deras ord blir lag och sanning för många. Förvisso säger dom saker som liknar varandra. Men dom säger andra saker som inte liknar varandra. Dessutom arbetar dom efter olika metoder. Vem står då för sanningen? Helt säkert ingen av dom. Människor om tusen år kommer förhoppningsvis vara mycket bättre hästmänniskor. Kanske det föds en halvgud om tusen år.
En sak är sann. Vi lär oss väldigt mycket av de duktiga hästmänniskor vi har idag. Det börjar bli lite inne med horsemanship. Det är glädjande. Men vi får inte glömma bort att vidareutveckla oss. Om vi tar en horsemans ord som lag lär vi stagnera. Vi måste lära oss att anpassa vår personlighet och vidareutveckla oss. Försöka bli en av dom som bidrar med en utveckling framåt så att den där halvguden föds om tusen år.
Tänk progressivt med ödmjukhet.
Det gäller att vara noga med att ha en väldefinierad metod som hela tiden utvecklas.
Metoden måste kunna anpassas mot varje häst, varje människa och varje ny situation.
Attityden "så här gör man" är motsatsen.
Leif Jäderlund sommaren 1999. http://jarpur.just.nu
|
 |