På NNHA-listan * har islandshästars kvalitet och mentalitet diskuterats under hösten 1999.


Mr X tyckte att islandshästar inte är bra i skallen och att han träffat på så många att det inte kan vara någon tillfällighet att han tycker att de är dåliga.
Han tyckte också att det börjar bli illa ställt med arabiska fullblod.
Vidare tyckte han att det inte är värt att träna dåliga hästar bara för att hästen har gulligt hovskägg.


Tycker att det är dags att lägga fingrarna på tangentbordet för att kommentera mr Xs inlägg något angående islandshästars kvalitet.
Som islandshästryttare är jag naturligtvis mycket fascinerad av hästar med många gångarter.
Dimensionerna, svårigheterna, mångsidigheten och känslan ökar! Det är en våldsamt härlig känsla att rida en riktigt bra islandshäst!
Samtidigt tycker jag mycket om hästar av andra raser. Det ena behöver inte utesluta det andra.

Då jag känner massor av islandshästar och även hanterar hästar av andra raser tycker jag mig ha tillräckligt med kött på benen för att kommentera.

Mr X och jag har olika erfarenheter och har helt säkert inte betraktat samma hästar. Det finns skäl att anta att vi inte alltid rört oss i samma "islandshästkretsar" heller. Ur denna betraktelse måste man nog ta stor hänsyn till våra olika erfarenheter. Hur olika våra erfarenheter är har jag ingen aning om.
När det gäller begreppet "bra häst" ställer säkert mr X vissa krav för vad en "bra häst" är för något. Själv ställer jag rätt höga krav för att en häst ska bli en "bra häst". I förhållande till hur det ser ut där ute i landet blir det sannolikt ingen större skillnad mellan vad mr X och jag avser med "bra häst".
Kanske det blir luddigare vad vi båda avser med "dåliga hästar". Själv anser jag att en häst vare sig behöver vara "dålig" eller "bra". Mr X katalogiserar hästarna stenhårt i två fack. Jag tycker att några fack till borde gå att använda.

Mr X har sina erfarenheter kring islänningar och därmed vissa synpunkter som dessvärre är väl värda att notera i minnet.
Samtidigt måste man komma ihåg att mr X har en viss härlig talang när det gäller att hårddra ibland. Nåja, budskapet blir ju tydligt!

Jag har mina erfarenheter kring islänningar och därmed vissa synpunkter som dessvärre i vissa fall också är väl värda att notera i minnet. Mr Xs "islandshästar är inte bra i skallen" blir väldigt generaliserande och ger en mycket skev bild av de problem som föreligger. Problematiken är mer komplex än så!
Mr X har bara träffat några få bra islandshästar bland många. Själv tycker jag att jag träffat rätt många bra islänningar bland många. Men andelen hästar med olika typer av uppenbara och onödiga problem är alldeles för hög! Andelen hästar som aldrig någonsin borde sålts som ridhästar är också så hög att det finns anledning att reagera. Av fler skäl smärtar det mig när jag ser exempel på "dåliga islandshästar".
Andelen "dåliga hästar" tycker jag inte alls är så stor som mr X ger sken av. Massor av hästar ligger mellan skiktet "bra" och "dålig". Många av dessa hästar skulle kunna bli hur bra som helst. Dock vill jag åter understryka att andelen "dåliga hästar" känns på tok för hög. Känns! Jag har inte räknat. Men man ser det ack så ofta!

Varför har det då blivit så här?
Det finns en del negativt som är värt att nämna.

1.	Exporttryck. Skräpiga hästar exporteras från Island. För många dåliga ston i aveln på Island. Se till exempel intervju med avelskonsulent Vikingur Gunnarsson i Häst-fynd nummer 6 1998.
2.	Insiktslöshet. Många oerfarna människor skaffar en islandshäst som sin första häst. Blir problem eftersom en gångartshäst kräver mer och individuell träning för bibehållande av just gångarter. Dessutom blir det som nybörjare svårt att avgöra hästens kvalitet. Det "söta hovskägget" blir avgörande även här. På grund av gångarterna borde hästens kvalitet annars vara mer uppenbar än hos andra raser. Men folk ser inte!
3.	Uruselt inridna hästar kommer hit från Island och säljs allt för ofta utan att få vidareutbildning. Många hästar är långt ifrån tillräckligt tama och kan ingenting.
4.	Den utbildning som går att få i Sverige för islandshästryttare är ibland (inte alls alltid och förhoppningsvis allt mer sällan) präglad av isländska traditioner som i sin tur ofta präglas av konservatism och ibland förhållandevis brutala metoder. Vill dock påpeka att väldigt mycket av det isländska också är väl värt att lära sig och ta efter.
5.	Många islandshästar går i grisepass vilket mycket väl kan skvallra om fysiska defekter eller skador i hästen. Detta i sin tur leder ofta till stora mentala problem för den stackars hästen. Mycket spänningar blir det i hästen! Det här är ett rätt vanligt problem som oftast går att åtgärda. Det åtgärdas allt för sällan!
6.	Island är ingen känd plantskola för horsemanship. Många unga hästar får brutala upplevelser vid kontakter med människan. Vissa hästar blir rädda och nerviga.
7.	Somliga importörer lurar på folk dåliga hästar till rövarpriser. Oseriöst!
8.	Till för några år sedan var marknaden sådan att man fick stå i kö för att köpa en islandshäst. Svårt att vraka och välja.

Det får räcka så....
För att slippa gömma mig bakom ett stort lösskägg i flera år måste jag nyansera bilden.

Väldigt mycket finns på den positiva sidan och det positiva ökar hela tiden.

1.	Många importörer är mycket seriösa.
2.	Den inhemska seriösa kvalitetsaveln ökar hela tiden. Vi har fått gott om mycket bra avkommor i landet och fler blir det hela tiden. En lycklig effekt är att eksemproblemet minskar via inhemsk avel.
3.	Insiktsfullheten tycks öka sakta men säkert. Islandshästfolk är påfallande ofta organiserade i aktiva lokalföreningar vilket underlättar spridning av information.
4.	Marknaden. Köptrycket har minskat vilket borde leda till att dåliga hästar säljs allt mer sällan. Nu går det att vraka och välja.
5.	Viss seriös långsiktig forskning kring hästrasen börjar ge resultat. Borde leda till ännu bättre avkommor i framtiden.
6.	Det tycks som om andelen islandshästägare som börjar tänka Natural Horsemanship ökar hela tiden och jag vet att intresse föreligger på många håll. Ytterligare fler kommer.
7.	Seriös debatt kring bland annat avel förekommer både på Island och i Sverige. I grunden är man mycket rädd om rasens goda kvaliteter och egenskaper.
8.	Andelen skickliga ryttare som ställer krav på hästens egenskaper ökar hela tiden, vilket därmed förbättrar och harmoniserar många hästar.

Skulle kunna skriva mer om detta också....
Hoppas jag slipper lösskägget nu!

För min del känns "islandshästvärlden" ur helhetsperspektivet mycket positiv och ännu bättre blir det i framtiden.
Men än ser vi för mycket av "dåliga hästar".
Precis som mr X skriver, inget att sticka under stol med.
Det är bara andelen av det dåliga som vi har olika erfarenhet av.

Det är en våldsamt härlig känsla att rida en riktigt bra islandshäst!

Leif Jäderlund hösten 1999.        http://jarpur.just.nu

Om du har något på hjärtat så tveka inte att maila till leif.jaderlund@swipnet.se

Webbdesign av Leif Jäderlund Knutby Uppland.......