UTVECKLING

1. HUR DET BÖRJADE

Efter ett antal studieår på Lunds universitet så beslöt jag mig att mer helhjärtat ägna mig åt konsten. Jag börjde på Grafiklinjen på Östragrevie folkhögskola. Dess förinnan hade jag bara gått sommarkurser bland annat en för Arne Isacksson.

Varför började jag då med grafik ? Akvarellmålandet har inte varit något självklart val för mig. Det har inte ens färgen varit. Jag trodde mig länge inte vara kapabel till att hantera färg och nöjde mig med svartvita tekniker eller i varje fall en väldigt begränsad färgskala. Jag tecknade mycket fascinerades av kolets enkla men fasta linjespel över spännpappret. Därför kom jag också helt naturligt in på grafiken.

2. GRAFIKSKOLAN

Efter den tvååriga grafiklinjen på Östra Grevie så kom jag in på Forum Grafikskolans kvällskurs. Jag arbetade länge med att utveckla min känsla för den grafiska svärtan och försöka finna en mogen balans i mitt skapande. Som de flesta konstnärer under utveckling försökte jag finna min stil. Om man som konstnär länge går i olika skolor tillsammans med många andra av samma generation så är risken stor att man till slut gör samma slags bilder som alla andra. Jag kämpade länge för att komma in på Grafikskolans dagskola som sedemera blev konsthögskolan, den hade redan innan dess betydligt högre status. Som jag nu ser det var det tur att jag inte lyckades eftersom jag redan var ansatt av tanken att den stilen jag nu hade var omodern och för dekorativ för att vara riktigt gångbar. Jag försökte länge att bli mer abstrakt och mer "konstig" utan att det kändes naturligt för mig.

3.AKVARELL

Till slut började jag uppleva grafiken som en begränsning och då började jag försiktig experimentera med färggrafik. Färgskalan var till väldigt begränsad dels av nödvändighet (att trycka färgbilder med koppargrafik är mycket besvärligt) dels var jag fortfarande rädd för färgen. Den tekniska biten som alltid är stor i koppargrafik tog med färgen mycket plats och utrymmet för det spontana som alltid måste finnas i konst blev för litet. Då ökade mitt intresse för akvarellen. Det var något med akvarellens natur som fängslade mig och som jag ständigt måste återvända till först som sagt med en mycket begränsad färgskala men såsmåningon som ni kan se blev modigare.

Ungefär då lade Grafikskolans kvällskurs ned i och med att Forumskolorna blev konsthögskola. Jag förlorade i ett slag mitt medium och fann att jag faktiskt inte saknade den nämnvärt. Jag började får råg i ryggen att våga tro på min stil och lämna de hittills mörka landskap jag skapat till förmån för något med mer ljus och färg.

Akvarellen har poetisk lyster som enligt min mening inte kan efterliknas av någon annan teknik. Det är just den där brytpunkten mellan stänk ock fläckar, där vattnet runnit sin egen väg och det motiv som ibland nästan framkallar sig själv

genom stänken. Därtill lyses allt upp underifrån av papprets vithet. Därför är det akvarellen som blivit mitt medium.

4.MOTIV

Jag har ända sedan jag var barn älskat att skapa bilder. Bilder har på något förunderligt sätt alltid funnits i mitt huvud och mycket av det som jag gjort genom åren har snarare varit gestaltningar av sådana inre visioner än avbildningar av omvärlden. Nu när sent omsider börjat avbilda upptäcker jag att jag trots allt ändå arbetar med mina inre visioner, att den blomma jag valt att avbilda lika mycket blivit något som uttrycker det inre landskap jag bär med mig. När jag tänker efter så undrar jag om det inte alltid är så att vad vi än tror oss avbilda i den så kallade verkligheten lika mycket avbildar våra egna inre verkligheter. Konstnärer och poeter hör till dem som är mer medvetna om detta än andra.