Därefter följer historien en naturlig gång. Linus var inte den enda hacker med en PC som var missnöjd med de kommersiella operativsystemen. Hans brev kanaliserade ett uppdämt behov som fanns ibland hackerkretsar. Inom kort fanns det en grupp med studenter och andra datorintresserade personer som hjälpte till med utveckling, betatestning och att ge feedback på projektet. För att kunna utnyttja den mängd med program som redan fanns på nätet under GPL utvecklade man Linux till att vara UNIX kompatibel.

Linux släpptes under GPL (General Public Licence) som är en samling copyrightregler som man kan använda när man ger ut programmen. Dessa säger i princip att alla får kopiera programmen och modifiera koden men originalförfattaren måste alltid finnas kvar och programmet måste allid ges ut tillsammans med sin käll-kod vilket gjorde att alla kunde ladda hem det och använda det.

När Linux hade blivit så pass funktionsdugligt att det gick att använda tog några personer och packade ihop Linuxkärnan tillsammans med diverse grundläggande UNIX program från GNU projektet och släppte alltsammans med installationsinstruktioner. Dessa programpaket blev starten för andra fasen i Linux historia. Nu spred sig Linux världen över och utvecklingen tog ordentlig fart.