Den gröna leguanen (Iguana iguana) är en av de vanligaste reptilerna i fångenskap. Det är tyvärr också en av de vanligaste reptilerna som söker veterinär på grund av sjukdom orsakad av felaktig utfodring och miljö.

Då leguanen köps in är det alldeles för vanligt att den blivande djurägaren inte får tillräcklig information då det gäller utfodring och skötsel. Det kan sedan dröja många månader, ibland år, innan de negativa effekterna visar sig. Följande information omfattar bara en liten översikt om leguaner och deras behov.

Leguaner är tropiska dagaktiva trädlevande ödlor med aktiva perioder framförallt i gryning och i skymning. De kommer från Central- och Sydamerika, och lever oftast i närheten av floder och vattendrag. De lever i huvudsak på växter - djungelblad, blommor och frukter. Jäsning av komplexa kolhydrater sker i colon och utgör 30-40% av energiuttaget från dieten. De bakterier som tarmen behöver för denna process får ungarna i sig genom att äta vuxna leguaners avföring. För att underlätta matsmältningsprocessen och för att reglera kroppstemperaturen solbadar djuren, och söker då nå platser med temperatur över 30 grader. Djurens sociala rangordning avspeglar sig i hur framträdande (=solig) deras solbadningsplats befinner sig.

Vuxna leguaner kan uppnå en storlek av nästan 2 m, och väga upp till 7,5 kg - något man bör kom ihåg då man köper den söta lilla ödlan. Vuxna djur kräver stort burutrymme, och kan vara farliga att hantera för en ovan person. De har rakbladsvassa tänder som kan orsaka allvarlig skada. Andra delar att se upp med är den långa, stela och hårda svansen, och de skarpa klorna.

Hanarna är vanligen större och har klarare färger än honorna. Hanens färger är mest framträdande under avelssässongen. Hanarna har även större huvuden än honorna. Båda könen har 12-13 tydliga porer i en rad på lårets undersida. Dessa körtlar utsöndrar en vaxig substans som leguanen använder för att markera sitt revir och att identifiera varandra med. När hanen blir äldre utvecklas dessa "femoralporer" till att bli lätt utstående strukturer till skillnad från honans som inte utvecklas lika mycket.

I sin naturliga miljö är leguanen mycket skygg, och gömmer sig eller flyr undan vid minsta tecken på fara. Leguanerna klättrar gärna i träd, där de om dagarna solar från trädgrenar, ofta över vattendrag. Då den blir skrämd eller hotad låter den sig falla (ofta från hög höjd) ner i vattnet under. De är utmärkta simmare och tar sig snabbt fram genom att hålla frambenen längs sidorna och slå med svansen från sida till sida. Leguanen kan också låta sig falla ner till marken från hög höjd. Om en leguan känner sig hotad kan den försvara sig med mycket snabba piskliknande slag med svansen, samt med klor och käkar.