Första hjälpen
När olyckan händer står man oftast ensam.
Under de första 5 minuterna avgörs den skadades chanser att överleva.
Det är då din kunskap om Första Hjälpen räddar liv.
Första Hjälpen Kudde
En Första Hjälpen kudde är alltid bra att ha med sig i bilen när olyckan är framme.
Det finns även företag som utbildar privatpersoner i ABC (Första Hjälpen).
Inuti de flesta Första Hjälpen kuddar finns bilder och information om hur man skall
använda Första Hjälpen kudden vid olika olyckor.
Förbandslåda
Förutom nödvändiga läkemedel bör man även
ha en välförsedd förbandslåda hemma. Med
t.ex.
Blodstoppare
(första förband), för större
sår och blödningar.
Kan även användas
som täck-, brännskade-, tryck- och
stödförband.
Plåster.
Ha olika storlekar och gärna på
metervara.
Rena kompresser.
Använd till vätskande
sår och lite större sår.
Elastisk binda.
förband vid stukningar
och vrickningar.
Sax och pincett.
Kirurgtejp.
för att fässta kompresser
eller tejpa ihop skärsår.
Säkerhetsnålar
Mitella.
Håller upp skadad arm .
Plåster, gasbinda och liknande kan du gärna
placera lättillgängligt, så att barnen själva kan
plåstra om mindre skador.
MIDAS
Om Du möter en patient med sänkt medvetandegrad: Glöm aldrig MIDAS!
-Meningit
-Intox
- Diabetes
-Andningsinsufficiens
- Subduralhematom
ABC står för följande:
A
Andning
B
Blödning
C
Chock
Livshotande läge Andning Blödning Chock
Livshotande läge
I samband med olyckor kan det uppstå
situationer där skadade, medvetslösa
människor befinner sig på en plats eller i en
situation som är direkt eller indirekt livshotande
för dem. Sådana livshotande lägen kan t.ex
uppstå nära en brand, vid platser med risk för
ras, vattenfyllda diken, frätande kemikalier etc.
Det kan då vara viktigt att flytta de som är
skadade till en säker plats. Men tänk på att
aldrig flytta en person i onödan om det inte är
ett livshotande läge. Vänta då tills
sjukvårdskunnig personal anländer.
Andning
Den första och viktigaste uppgiften för dig som
hjälpare vid ett olycksfall är att se till att den
skadade kan andas. Våld mot huvudet,
kvävning eller drunkning är de vanligaste
typerna av olycksfall där andningsfunktionen
hotas. Vid olyckor är det vanligt att människor
omkommer av ofri luftväg.
En medvetslös person kan inte kontrollera sina
muskler. Det innebär att tungmuskeln blir
slapp och tungan faller ner mot bakre delen av
svalget och då kan luftvägen blockeras helt
eller delvis. Det är en av de vanligaste
anledningarna till andningshinder, och du
märker det på att den skadade får ett
snarkande andningsljud. Efter endast ett par
minuters andningsstopp stannar hjärtat.
För att förhindra ett andningsstopp kan du
skapa fri luftväg genom att föra den skadades
huvud bakåt- uppåt samt lyfta underkäken
framåt, så som du gör vid hjärt- och
lungräddning.
Hos en medvetslös person är svalgreflexerna
nedsatta. Blod, slem och maginnehåll kan
därför lätt hindra andningen. Om vätska har
kommit ner i luftvägarna kan du höra ett
rosslande ljud. Lägg den skadade i framstupa
sidoläge och rensa upp i svalg och mun för att
skapa fri luftväg.
Andra orsaker som kan leda till andningshinder
kan vara skallskador, giftpåverkan på hjärna vid
exempelvis kemiska olyckor, rökgasutveckling,
förtäring av alkohol, droger, läkemedel mm.
Om du hittar en person som inte andas men
har puls, måste du starta mun- till- mun-
andning.
Skador i ansiktet samt på bröstkorg kan ge
andningssvårigheter. Låt den skadade halvsitta
i det läge som han/hon föredrar, om han/hon är
vid medvetande och andas själv.
Vid alla situationer där du måste ingripa för att
skapa en fri luftväg ska du ta det lugnt och lita
på vad du ser, hör och känner. Ditt lugna
uppträdande och din närvaro behövs speciellt
när den skadade är vid medvetande. Lämna
aldrig en skadad med andningssvårigheter
ensam.
Blödning
I samband med olycksfall skadas ofta även
blodkärl. Skadorna leder då till större eller
mindre blödningar, beroende på vilka blodkärl
som har skadats. Blödningar kan vara av två
slag:
yttre blödningar, som är direkt synliga
för ögat
inre blödningar, som du inte kan se
men där speciella kännetecken kan
avslöja en blödning. Dessa
kännetecken kan vara snabb
oregelbunden puls, gråblek kallsvettig
hud, oro och ångest .
Kapillärer
Kroppens minsta blodkärl kallas kapillärer. Ett
skadat kapillärkärl resulterar i en långsamt
sipprande blödning med lågt tryck och kan i
allmänhet stoppas med ett enkelt förband.
Vener
Vener transporterar blod till hjärtat. Det är
högre tryck i venerna än i kapillärerna och
skadas en större ven, så uppstår en mörk
blödning. Blödningen är mörk till färgen på
grund av det syrefattiga blodet. En sådan här
venös blödning stoppar du normalt med ett
förband, högläge och ett lätt tryck. Tryck direkt
i såret om t.ex en stor ven i ljumsken har
skadats.
Artärer
I artärer transporteras blodet från hjärtat med
ett högre tryck än i venerna. Skadas en artär
uppstår en pulserande, ljusröd blödning, som
snabbt kan leda till en livshotande
blödningschock. Skapa då först högläge och
tryck hårt med fingrarna eller knytnäven på
blodkärlen strax ovanför eller direkt i såret.
Lägg sedan ett tryckförband. Bibehåll högläge.
Blödningschock
Blödningschock är ett tillstånd som beror på
att den cirkulerande blodmängden är för liten i
förhållande till blodbanans volym. Den
vanligaste orsaken till blödningschock är att en
skadad person har förlorat mycket blod. Då blir
syreförsörjningen till kroppens alla vävnader
inte tillräcklig. Ett sådant chocktillstånd kräver
alltid omedelbara åtgärder.
Vid blödningschock omfördelar kroppen
blodresurserna så att de viktigaste organen
hjärnan och hjärtat i första hand förses med
blod.
När blodmängden minskar i blodomloppet
måste hjärtat pumpa runt blodet snabbare och
snabbare för att kunna leverera tillräckligt med
syre. Tidiga kännetecken på blödningschock
är snabb puls, gråblek kallsvettig hud, oro och
ångest .
Syrebristen i kroppens celler gör att den
skadade andas snabbt och ytligt. om
syrebristen ökar sänks medvetandet och
medvetslöshet inträder.
Hur kan du hjälpa?
En person med blödningschock placerar du i
framstupa sidoläge med benen och/ eller den
skadade delen i högläge, dvs högre än hjärtat.
Då underlättas blodtillförseln till de viktiga
organen.
Se till att du skapar fri luftväg. Syretillförseln är
viktig.
Du måste hela tiden hålla den skadade varm
för att förhindra värmeförlust och minska
chockutvecklingen.
Uppträd lugnt och varsamt. Stress och smärta
försämrar tillståndet.
Ge inte en person som riskerar att utveckla
blödningschock något att dricka, risk finns att
personen kräks.
Heimlich manöver
Heimlich manöver
När någon sätter i halsen är det oftast en
matbit som hamnat i luftstrupen i stället för i
matstrupen.
Om personen kan andas kan han eller hon
troligen också hosta. Att hosta är det bästa
sättet att få loss det främmande föremålet från
luftstrupen. Om personen inte kan tala och inte
får luft ber du någon ringa 112 medan du:
1. Ställer dig bakom personen och lägger
armarna under bröstkorgen.
2. Knyter ena handen och placerar tumsidan
nedanför bröstbenet.
3. Griper tag i den knutna handen med den
andra handen och trycker kraftigt inåt - uppåt.
Då skapas en luftstöt som kan få hindret att
lossna. Ibland behövs flera stötar för att få upp
det som hamnat i luftstrupen.
Denna åtgärd kallas Heimlich manöver och kan
användas på vuxna. På spädbarn används en
annan teknik: Lägg barnet på mage i ditt knä,
tvärs över låren, så att barnets huvud kommer
lägre än bröstet. Stöd huvudet. Ge några lätta
slag i ryggen mellan skulderbladen, använd
handloven. Upprepa om hindret finns kvar.
HLR
Lär dig hjärt- lungräddning!
Bröstsmärtor som varar mer än fem minuter
kan betyda hjärtinfarkt och kräver snabb
sjukhusvård. Hjärtinfarkt kan leda till hjärtstopp
och då är det viktigt att snabbt påbörja hjärt-
lungräddning.
När personer får hjärtinfarkt känner de
illamående, kan kräkas eller känner sig
kallsvettiga. Hälften av alla som får hjärtstopp
har haft centrala bröstsmärtor före infarkten.
Den största riskgruppen för hjärtstopp är män
och kvinnor över 60 år. När hjärtstoppet inträffar
befinner sig personen oftast i hemmet och
anhörig finns ofta i närheten.
Giftinformation
Första hjälpen vid förgiftningstillbud
Efter förtäring: Ge ett glas dryck.
Om ett frätande ämne svalts är det viktigt att omedelbart skölja ur munnen och ge
dryck.
Vid intag av en petroleumprodukt (t ex tändvätska, lacknafta, lampolja) ska man inte
framkalla kräkning. Ge några matskedar grädde om barnet är opåverkat.
Uppsök/kontakta sjukhus vid hosta, kräkning eller tecken på slöhet.
Viktigt:
Ge aldrig något att dricka till ett barn som är slött eller påverkat på annat sätt.
Framkalla inte kräkning och ge inte medicinskt kol förrän du vet om det behövs och kan
ske utan risk.
Efter stänk i ögat:
Spola omedelbart under några minuter i mjuk vattenstråle från t ex
ett rent dricksglas eller dusch. Håll ögonlocken brett isär så att sköljningen blir effektiv.
Kontakta/uppsök sjukhus eller läkare vid kvarstående irritation.
Vid stänk av frätande ämnen ska man fortsätta spola minst 15 minuter och därefter
upprepade gånger under transporten till sjukhus eller läkare.
Efter spill på huden:
Spola omedelbart och rikligt med rinnande vatten. Tvätta med
tvål och vatten.
Efter inandning:
Det kan vara viktigt att vila efter inandning av vissa giftiga/retande
gaser eller ångor.
OBSERVERA.
Ett barn med andningsbevär, tilltagande slöhet, medvetslöshet eller
kramper ska omedelbart till sjukhus. Lägg ett barn som är medvetslöst i framstupa
sidoläge, så att tungan inte täpper till svalget och orsakar kvävning. Om barnet andas
dåligt kan mun-mot-munandning behöva ges.
RING GIFTINFORMATIONSCENTRALEN (112) eller SJUKHUS/LÄKARE för
ytterligare råd.
Läkemedel
Läkemedel kan innebära stor förgiftningsrisk. Detta gäller även receptfria mediciner, t
ex värktabletter och järnpreparat. Andra exempel på riskabla läkemedel är
hjärtmediciner, lugnande medel, sömnmedel, medel mot depressioner och
malariapreparat.
Läkemedel ska alltid förvaras oåtkomliga för barn, i låst medicinskåp.
Ställ alltid undan medicinen, även när någon i familjen är sjuk.
Olyckstillbud med följande mediciner är dock relativt ofarliga.
AD-vitaminer:
Engångsförtäring av 25 ml, en flaska, AD-vitamin (ACO) är ofarligt, men
det är lämpligt att göra ett uppehåll med AD-vitamintillskott i ungefär en månad.
Fluortabletter:
Det räcker att ge dryck, gärna mjölk om barnet ätit mindre än 100
fluortabletter ā 0,25 mg fluor. Observera dock att det finns starkare fluortabletter.
P-piller:
Förtäring av upp till 20 p-piller är ofarligt.
Om du misstänker att barnet ätit medicin:
Kontakta omgående sjukhus/läkare eller Giftinformationscentralen för råd om vad
som behöver göras.
Invänta aldrig förgiftningssymtom.
Tag med preparatet, förpackningen etc om sjukhus uppsökes.
Kemiska produkter
Många kemiska produkter som finns hemma är relativt ofarliga medan andra innebär
stor risk för förgiftning.
Särskilt farliga är frätande kemikalier, t ex ammoniak, kaustik soda, lut, propplösare,
syror, ättika (24 %), vissa avkalkningsmedel, vissa maskindiskmedel,.
En annan grupp vanliga och farliga produkter är lösningsmedel och bränslen av
petroleumtyp, t ex tändvätska, lacknafta, lampolja, bensin, fotogen. Dessa kan lätt
glida ner i lungorna och orsaka en kemisk lunginflammation.
Förvara alla farliga hushållskemikalier oåtkomliga för barn - låt dem alltid vara kvar
i originalförpackningen för att undvika förväxling.
Håll noga uppsikt över produkterna när dessa används.
Läs alltid varningstexten.
Olyckstillbud med följande produkter är relativt ofarliga:
Handdiskmedel, tvättmedel, schampo och tvål: Vid förtäring av enstaka klunk eller
munfull räcker det att ge ett glas dryck.
Om ett tillbud inträffar med en kemisk produkt, ge första hjälpen och kontakta
Giftinformationscentralen eller sjukhus/läkare för råd.
Växter och bär
Många bär och växter är lockande för små barn. En del är giftiga men sällan farliga i den
mängd barn brukar äta. De flesta av dessa tillbud är därför oskyldiga och allvarliga
förgiftningar är sällsynta. Blomvatten (även liljekonvaljvatten) är ofarligt.
Gullregn, idegran, liljekonvalj och tibast är exempel på växter som kan innebära risk för
förgiftning vid förtäring av mer än enstaka bär eller frön
Vissa krukväxter, t ex prickblad, High Chaparral och gummiplanta innehåller en
växtsaft som är starkt irriterande för mun och svalg samt ögon och hud.
Kontakta Giftinformationscentralen för bedömning av risken med en växt och för råd om
eventuella åtgärder.
Svampar
Olyckstillbud där barn smakat på små svampar som växer i gräsmattan är relativt
oskyldiga. Förtäring av enstaka sådan svamp brukar i regel vara ofarligt. Kontakta dock
Giftinformationscentralen för bedömning av risken.
Bland svampar som växer i skogen eller på naturtomt finns några mycket giftiga arter.
Dit hör bland annat vit flugsvamp, lömsk flugsvamp, gifthätting, vissa
spindelskivlingsarter och rå stenmurkla.
Om du misstänker att barnet smakat på giftig svamp:
Kontakta Giftinformationscentralen eller sjukhus/läkare för råd.
Spara om möjligt den aktuella svampen för eventuell identifiering.
Tobak
Allvarlig förgiftning efter förtäring av tobak är ovanligt.
Om barnet svalt snus, mer än en halv cigarett eller mer än ett par fimpar bör man dock
kontakta Giftinformationscentralen för bedömning av risken.
Geting- och bistick hos Barn
Hos de flesta barn ger geting- eller bistick lokala besvär som svullnad, värk och klåda
kring själva stickstället. Vissa barn kan dock reagera med illamående, matthet, svullna
läppar och ögon, klåda, utslag och andningsbesvär. En sådan allmänpåverkan beror
ofta på en allergisk reaktion eller att barnet fått många stick samtidigt.
De lokala besvären kan lindras genom att fukta huden och gnida in en tablett
acetylsalicylsyra (t ex Magnecyl, Dispril) på stickstället. Alternativt kan man kyla med is
eller smörja in en svag kortisonsalva.
Läkare eller sjukhus bör uppsökas:
vid tecken på allmänpåverkan, se ovan
om barnet tidigare reagerat allergiskt vid insektsstick
vid stick i munhåla eller svalg
vid många stick samtidigt
Huggormsbett hos barn
Huggormsbett medför oftast smärta och kraftig svullnad kring bettstället. Ibland kan
allvarliga förgiftningssymtom utvecklas och därför ska ett ormbitet barn alltid föras till
sjukhus eller läkare.
Vid ormbett:
lugna barnet
låt barnet vila med den bitna kroppsdelen så stilla som möjligt, gärna i högläge
lämna bettstället i fred
uppsök sjukhus eller läkare
Se till att barnet har stövlar när det går i högt gräs eller ormrika marker. Lär barnet att
aldrig ta i ormar.
Förgiftningsolyckor kan förebyggas!
Lås alltid in alla läkemedel i ett särskilt medicinskåp.
Förvara farliga kemikalier "barnsäkert" och i originalförpackning och håll uppsikt
över produkterna under användning. Läs varningstexten.
Vissa kemikalier är så skadliga, t ex kaustik soda och starka syror, att de är
olämpliga att ha hemma.
Plocka bara svamp som du av egen erfarenhet absolut säkert vet är ätlig. Tänk på
att förtäring av giftig svamp kan få allvarliga följder.
Se till att barn har stövlar när de går i högt gräs eller ormrika marker, och lär dem
att aldrig plocka upp ormar.
Ha alltid medicinskt kol hemma.
Tänk på att risken för förgiftningstillbud ökar när barnet är på besök i mindre
"barnsäker" miljö.
HUGGORMSBETT HOS VUXNA
Grad av påverkan
Reaktionen efter huggormsbett varierar kraftigt. En utebliven reaktion beror på att inget
gift har insprutats och detta inträffar vid 30-50 % av alla bett. Om huggormen injicerar
gift tillstöter symtom.
Ca 150-200 personer vårdas årligen på sjukhus till följd av huggormsbett och 20-30 %
av dem utvecklar en måttlig till allvarlig reaktion.
Symtom
Huggormsbett medför i de flesta fall smärta och en blåaktig svullnad kring bettstället.
Ibland kan allmänpåverkan inträda med symtom som illamående, kräkningar, diarré,
buksmärtor, andningssvårigheter, blodtrycksfall, hjärtpåverkan och sänkt
medvetandegrad.
I svårare fall kan svullnaden och missfärgningen spridas och omfatta hela den bitna
kroppsdelen och också delar av bålen. I regel klingar svullnaden av inom ett par veckor
men kvarstående eller återkommande besvär kan förekomma.
Åtgärder vid huggormsbett
Lugna den bitne, som ofta är rädd och orolig.
Den ormbitne ska vila och den bitna kroppsdelen hållas stilla, helst i högläge.
Lämna bettstället helt i fred (man ska inte avsnöra, klämma, suga, skära eller
dylikt).
Kontakta läkare eller Giftinformationscentralen. Alla som blivit huggormsbitna bör
observeras på sjukhus eller vårdcentral.
Förebyggande åtgärder
Kontrollera stelkrampsskyddet inför sommaren.
Se till att barn har stövlar när de går i högt gräs eller ormrika marker, och lär dem
att aldrig plocka upp ormar.
gn.
GETING-, BI- OCH HUMLESTICK HOS VUXNA
Symtom
Reaktionen på stick av geting, bi eller humla är i regel endast lokal och yttrar sig som
brännande smärta, svullnad, rodnad och klåda på stickstället. Svullnad efter stick i
munhåla eller svalg kan innebära risk för kvävning.
Vissa personer kan dock reagera med allmänpåverkan som illamående, matthet,
ansiktssvullnad, generell klåda och utslag, blodtrycksfall och andningsbesvär. En sådan
allmänpåverkan beror på en allergisk reaktion eller många stick samtidigt.
Åtgärder vid geting-, bi- och humlestick
Gadden avlägsnas försiktigt.
Den lokala reaktionen kan lindras effektivt genom att fukta huden och gnida in en
tablett
acetylsalicylsyra (t.ex. Magnecyl, Dispril) på stickstället. Tvätta bort
acetylsalicylsyran när symtomen klingat av.Kylning med is liksom applicering av en svag kortisonsalva/kräm lindrar också
besvären.
Läkare eller sjukhus uppsökes:
- vid tecken på allmänpåverkan
- om personen tidigare reagerat med överkänslighet vid insektsstick
- vid stick i munhåla och svalg
- om småbarn eller gamla drabbas av flera stick.
Förebyggande åtgärder
Allmänpåverkan efter insektsstick beror i regel på en allergisk reaktion. Om du tidigare
har haft en sådan reaktion i samband med insektsstick är det lämpligt att med en läkare
diskutera förebyggande behandling och eventuella mediciner att ha till hands om du
skulle bli stungen igen.
HUGGORMSBETT HOS VUXNA
Grad av påverkan
Reaktionen efter huggormsbett varierar kraftigt. En utebliven reaktion beror på att inget
gift har insprutats och detta inträffar vid 30-50 % av alla bett. Om huggormen injicerar
gift tillstöter symtom.
Ca 150-200 personer vårdas årligen på sjukhus till följd av huggormsbett och 20-30 %
av dem utvecklar en måttlig till allvarlig reaktion.
Symtom
Huggormsbett medför i de flesta fall smärta och en blåaktig svullnad kring bettstället.
Ibland kan allmänpåverkan inträda med symtom som illamående, kräkningar, diarré,
buksmärtor, andningssvårigheter, blodtrycksfall, hjärtpåverkan och sänkt
medvetandegrad.
I svårare fall kan svullnaden och missfärgningen spridas och omfatta hela den bitna
kroppsdelen och också delar av bålen. I regel klingar svullnaden av inom ett par veckor
men kvarstående eller återkommande besvär kan förekomma.
Åtgärder vid huggormsbett
Lugna den bitne, som ofta är rädd och orolig.
Den ormbitne ska vila och den bitna kroppsdelen hållas stilla, helst i högläge.
Lämna bettstället helt i fred (man ska inte avsnöra, klämma, suga, skära eller
dylikt).
Kontakta läkare eller Giftinformationscentralen. Alla som blivit huggormsbitna bör
observeras på sjukhus eller vårdcentral.
Förebyggande åtgärder
Kontrollera stelkrampsskyddet inför sommaren.
Se till att barn har stövlar när de går i högt gräs eller ormrika marker, och lär dem
att aldrig plocka upp ormar.
Om olyckan ändå är framme:
Ge första hjälpen.
Ring Giftinformationscentralen eller sjukhus/läkare.
Vid inträffade förgiftningstillbud (dygnet runt) - telefon 112, begär giftinformation.
Allmäna förfrågningar om akuta förgiftningar (dagtid) - telefon 08-33 12 31
Denna sida ingår i
Akutbil Stockholm