Inlägg: 28/2-2001

Hejsan! Jag har en fråga angående konduktivitet. Jag undrar om någon kan förklara det med vanliga ord så att jag förstår vad det innebär. Jag undrar oxå vad konduktiviteten har för betydelse för djurlivet i ett vattendrag?
Jag vore jättetacksam för ett svar! Sedan undrar jag över en sak till: Hur uppkommer höst och våromblandningen i våra sjöar? hur en näringsrik sjö åldras samt hur en näringsfattig sjö åldras. Jag har ej lyckats att finna svaret på dessa frågor.
Tack på förhand Med vänliga hälsningar Marie

Svar: 1/3 - 2001

Hej Marie!

"Konduktivitet" = vattnets ledningsförmåga (mäts i milliSiemens/cm2)... är egentligen enbart en mätparameter som ingår i de vattenkemiska studier som regelbundet bedrivs i miljöövervakande syfte i sjöar och vattendrag. Vi kan förenklat säja att man härvid (indirekt) mäter vattnets innehåll av lösta salter. Ju mer av i vattnet lösta (närings)ämnen - salter (fosfor- kväve, natrium-, kalium-joner mm mm) ett vatten innehåller per volymsenhet, desto större blir vattnets elektriska ledningsförmåga (Ett destillerat och därmed rent vatten leder t.ex. ström väldigt dåligt). Att mäta den elektriska ledningsförmågan i vattnet kan ge oss en uppfattning om belastningen av näringsämnen till en sjö, som en varning om att denna kan vara för hög. En mycket hög uppmätt konduktivitet kan här tala om att sjön belastas av näringsämnen från t.ex. intillliggande jordbruksmark, eller från ett ineffektivt reningsverk etc. Allt är ju dock relativt, och du måste därför även ta med i beräkningen att även en naturligt näringsrik sjö uppvisar en hög konduktivitet då du mäter här. Konduktiviteten, mäts med en apparat som kallas "konduktivitetsmätare" (finns även sådana batteridrivna apparater för fältbruk). Härvid stoppar man ner en mätelektrod, kopplad till apparaten, i vattnet och avläser sen konduktivitetsvärdet på apparatens display. Konduktivitetsmätningar kan vara extra användbara om du letar i ett vattenområde efter ett misstänkt utsläpp av närsalter (kanske från ett avloppsrör som är svårt att upptäcka). Då kan du genom att mäta med apparturen leta dej fram till det ställe där konduktiviteten är som högst, d.v.s. vid mynningen av avloppsröret. Indirekt tror jag därmed att jag även besvarat din andra fråga om vad konduktiviten betyder för djurlivet i vattnet? Egentligen betyder konduktiviteten i sig ingenting för djuren, den är ju "bara" ett mätvärde. Men de höga nivåer av närsalter som kanske mätningen avslöjar betyder i sin tur att vattenmiljön kan vara övergödd (eutrofierad). För mycket närsalter i ett vatten innebär ju att syretäringen ökar, då näringsämnen ska brytas ned - tas om hand av bakterier mm. Syrebrist kan uppstå, vilket många djurformer i vattnet inte klarar, utan de dör. Resultat blir ett artfattigare vattendrag eller en sjö med enbart förekomst av några få mycket tåliga djurarter.

Så till dina övriga frågor om sjöars dynamik :
Sjöar är "slutna ekossystem", d.v.s. näringskapitalet finns dels inom sjön i dess biomassa, d.v.s. bundet i växter och djur, dels i sjöns bottensediment som upplagrade näringsämnen. Med tiden kommer en näringsrik sjö att grundas upp. Dels tillförs ju hela tiden organiskt material, döda växter mm, från omgivningen, dels är ju omsättningen av näringsämnen i sjön snabb, bl.a. som en följd av att så mycket näring redan finns i sjön. Därmed växer rikligt med vattenvegation, vass mm, som med tiden breder ut sig mer och mer. Detta snabbas också på eftersom näringsrika sjöar ofta är mycket grunda, medeldjup på ca 1-2 m (de ligger dessutom ofta längst ned i ett vattensystem, på slättlandet i de nedre delarna av en dalgång = ett avrinningsområde, och får därmed ta emot ytterligare näring från uppströms liggande vatten). Igenväxningsprocessen kan därför gå väldigt snabbt i ett näringsrikt vatten och avslutas (kanske ändå först efter flera hundra år) då sjön är helt igenväxt (inga fria vattenytor kvarstår) med att ett kärr eller en mosse uppstår där sjön legat. Men...igenväxningsprocessen går mycket snabbare då extra näring tillförs genom människans nyttjande, jordbruk-skogsbruk mm. Samma processer pågår även i näringsfattiga sjöar (men då dessa ofta är djupa och just näringsfattiga, och ligger längre uppströms i ett vattenområde = ofta källsjöar) blir processen mycket långsammare och kan därför ta tusentals år. Först efter att en ny istid har inträffat (ca vart 10 tusende år !) "hyvlas marklagret av" och nya sjöar återuppstår igen.

I samband med att vattentemperaturen i ytvattnet genom avkylning sjunker under hösten i en sjö, så når till slut vattentemperaturen samma värden som det redan kalla bottenvattnet i sjön. I samband med stormar (blåst på hösten) blandas då hela sjöns vattenmassa effektivt om och syresätts därmed. Även näringsämnen från bottnen kan då föras upp mot ytan och komma växter och djur till godo. Samma process sker även på våren, direkt efter islossningen, då ju sjön har ungefär samma vattentemperatur från bottnen till ytan. Även då frisätts näringsämnen och bottnarna syresätts, vilket också sätter fart på det biologiska livet i sjön. Under sommaren däremot värms ytvattnet. Eftersom det varmare vatten i ytan är "lättare" lägger det sig som ett lock över sjön och utestänger vidare kontakt med det "tyngre" och betydligt kallare bottenvattnet, där så småningom syreförhållandena kan bli sämre. Detta kallas att "sommarstagnation" inträffar i sjön. Höst- och våromblandningen i en sjö är alltså av central betydelse för att sjöns olika livsformer ska kunna överleva och få det syre och den näring de behöver.

Jag hoppas att du nu förstår mer om de nog så komplicerade ekosystem som sjöar och vattendrag utgör. Kanske har jag även kunnat väcka din nyfikenhet ytterligare? På vår hemsida kan du få mer information om limnologi = sötvattnens ekologi.

Lycka till i fortsättningen ! Hälsningar Stefan

Inlägg: 4/11-2000

hejsan!
Mitt namn är Kajsa, och jag är sjutton år. Studerar vid det naturvetenskapliga programmet, och tänker mig en framtid som biolog... Men jag har ett litet problem... Vi har ett arbete om Lyngsjön som vi lägger ner tid på... Ganska mycket, för att vara en så liten sjö... Jag undrar mest hur riktmärkena för nitrat och fosfor ligger i en kalkrik, näringsrik sjö... Får jag lov att be om ett snabbt svar...eftersom vår deadline har börjat närma sig med stormsteg!
Tack på förhand! /Kajsa

Svar:

Hej Kajsa, På Naturvårdsverkets hemsida (http://www.environ.se/dokument/lagar/bedgrund/sjo/sjodok/eutro.html) kan du hitta den information du söker. Generellt kan säjas att näringsrika (eutrofa) sjöar har en fosforhalt på 25 µg/l eller mer. Sammanlagt har drygt 14000 av Sveriges drygt 90000 sjöar så hög fosforhalt (25 µg/l eller mer) att de kan betecknas som eutrofa (näringsrika). Normalt anges riktvärden för fosforhalt över längre tidsperiod (se tabell nedan). Kväve (nitrat) är mer lättrörligt och kan svänga väldigt i halt över året, även i en näringsrik sjö. Här anges också riktvärden för halter (se tabell nedan). Gå in på Naturvårdsverkets hemsida via "bedömningsgrunder" och klicka dej sedan vidare till "Näringsämnen/eutrofiering i sjöar och vattendrag" Här presenteras bedömningsgrunder för näringshalter i sjöar och för förluster (utflöden) av näringsämnen via vattendrag. Näringstillståndet i sötvatten regleras i första hand av fosfortillgången men i vissa fall i stället av kvävetillgången. Bedömningar av näringstillstånd i sjöar ska normalt bygga på genomsnitt av månatliga haltmätningar under den årstid som anges i tabellerna nedan.

Hälsningar Stefan