Inlägg: 23/10 - 2001

Hej!
Jag jobbar med en naturstig i Stockholmstrakten. I en sjö längs stigen finns det iglar, troligen hästiglar. Eftersom jag uppmanar besökare att bada i sjön tänkte jag skriva en informationsskylt om arten... så dom vågar bada. Jag har besökt er hemsida där du har skrivit om iglar men har några frågor som jag hoppas att du har möjlighet att svara på. Vad lever hästigeln av? Vad äter dom? Fungerar deras fortplantning och livscykel som blodigelns? Hur fångar man lättast iglar? (Jag vill ju gärna vara säker på att det verkligen är hästigel)
Tacksam för svar
Med vänliga hälsningar Karin

Svar: 24/10

Hej Karin!
Trevligt att du har besökt vår hemsida om iglar. Här finns ju en hel del matnyttigt om dessa spännande djur! Så till dina frågor; Hästiglar är rovdjur som lever av andra småskryp i vattnet, ex. maskar, gråsuggor och sländelarver. Då ett byte har fångats av en hästigel sväljs det sedan helt. Deras livscykel är likartad blodigelns. Äggkokongerna kan dock påträffas även på större djup i en sjö eller damm och behöver troligen inte läggas enbart i strandkanten. Iglar tillhör ringmaskarna (Annelida), en av djurrikets stora huvudgrupper. Hästiglarna är, precis som maskarna, tvåkönade (hermafroditer). Detta gäller även blodiglar, liksom andra igelarter. Alla individer fungerar både som hona och hane, de parar sig med varandra och byter spermier(!), och sedan lägger de ägg i ett slemhölje som utsöndras av den 'gördel' (kraftig ring), som du kan se en bit in på kroppen på alla vuxna iglar. Äggen befruktas med spermier från den andra individen, innan slemmet sluter sig kring äggen. Gördeln (clitellum på latin) har gjort att man ofta kallar maskar och iglar tillsammans för Clitellata (d.v.s. "gördelmaskar"). Iglar fångar du lättast med en finmaskig håv som du drar genom vattenvegetationen vid stranden. Ett bra knep är också att leta på undersidan av stenar vid strandkanten, där iglarna ofta sitter fastsugna.

Lycka till med infon till naturstigen!
Hälsningar Stefan

Inlägg: 9/10 - 2001

Hej!

Jag tycker att din musselnyckel är mycket intressant, men det är en sak som har förbryllat mig en tid: Musslornas ev kärleksliv! Letade förrtvivlat bland Musselsidorna men fann tyvärr inget svar på min fråga. Troligtvis är det väl något som man "ska" kunna,men den biologolektionen har "undkommit mig".
Tycker att man ska kunna finna svaret på "din" sida.
Ha det bra!
Ser fram emot en revidering ... ! Hälsningar Gunilla

Svar: 10/10

Hej Gunilla!

Naturligtvis ska du kunna läsa om musslorna "kärleksliv" i anslutning till musselnyckeln. Vi jobbar på detta just nu.
Stormusslorna har en mycket intressant fortplantningsbiologi. Djuren är oftast skildkönade (men hermafroditism och byte av kön kan förekomma). Hanarna släpper ut sin sperma direkt i vattnet som sedan tas in av honorna genom filtreringssystemet. De befruktade äggen blir kvar i honornas gälar under några veckor och stöts sedan ut som så kallade glochidielarver. För att utvecklas till mussla måste larven genomgå ett parasitiskt stadium i gälarna på en fisk. Valet av värdfiskart varierar mellan musselarterna. För flodpärmussla är värden öring eller lax. Hos de andra arterna av stormusslor är fiskvärdarna ännu inte kända, men forskning pågår. Under det parasitiska stadiet omvandlas larven till färdigbildad mussla. Efter några veckor - månader på fiskvärden släpper musslan taget och faller ner till vattendragets botten. Här lever de nu interstitiellt, det vill säga mellan bottenpartiklarna, under någon månad (hos flodpärlmusslan flera år). Kunskapen om detta stadiums biologi är mycket bristfällig. När musslorna är cirka en centimeter långa sätter de sig i filtreringsposition med bakänden uppstickande och framänden förankrad i bottenmaterialet.
Hälsningar Stefan & Håkan

Inlägg: 1/10 - 2001

Hej, jag har läst på era sidor på internet om flod/målarmusslor och har en fråga som kanske inte ditt område.
Vi har en sommarstuga vid sjön ryggen utanför Falun, där finns det massor av musslor.
Jag undrar om man kan äta dessa musslor?
Tacksam för svar.
Med vänlig hälsning Johan

Svar:

Hej Johan !
Dom smakar inte gott. Då musslorna ofta sitter i mjuka sjöbottnar (som ger dy-smak) och i vatten som kan ha höga bakteriehalter, och kanske även förekomst av potenta alg-gifter tror jag dessutom att du ska vara extra försiktig med att äta dem. Håll dej i stället till de godare och hälsosammare blåmusslorna från havet. De odlas ju dessutom för att ätas och deras kvalitét kontrolleras. Flera av arterna av flod- damm- och målarmusslor är inte så allmänt förekommande i Sverige. Tre av arterna, flodpärlmussla, tjockskalig målarmussla och flat damm-mussla, är dessutom rödlistade, d.v.s. de har minskat starkt i förekomst på senare år och behöver vår uppmärksamhet och skydd för att överleva i framtiden. Flodpärlmusslan är dessutom fridlyst och får inte röras. Alltså ytterligare en anledning att inte äta upp dem. Intressant uppgift att du har gott om musslor i sjön Ryggen utanför Falun. Kanske du skulle kunna plocka några tomma skal och skicka mej, väl förpackade så att de inte går sönder, tillsammans med uppgifter om sjön de finns i ?

Tack på förhand! Hälsningar Stefan

Inlägg: 16/8-2001

Hej! När vi var på Gotland häromveckan badade vi i Lickershamn. Där hittade vi en manet! Jag har aldrig hört talas om att det finns maneter i Östersjön, men här var en! Den var liten, bara cirka 5-6 cm i diameter. Den var helt ljus och såg ut som en öronmanet, med fyra "öron" i mitten. Såvitt jag kunde se hade den inga trådar eller "fransar". Vad kan det ha varit för manet? Hur vanligt är det med maneter i Östersjön? Är det samma fenomen som beskrivs i artikeln om sötvattensmaneter?
Hälsningar Hanne

Svar:

Hej Hanne !
Det du såg på Gotland häromveckan var med stor säkerhet en öronmanet (Aurelia aurita). Öronmaneten finns även i Östersjön och kan vissa år förekomma i stort antal där. Öronmaneten, som till skillnad frånvästkustens brännmaneter (turligt nog) inte bränns, klarar den låga salthalten i Östersjön och trivs utmärkt här. På Tjärnölaboratoriets hemsida "Vattenkikaren" kan du läsa mer om öronmaneter; http://130.241.163.21/Vattenkikaren/fakta/arter/cnidaria/scyphozo/aureauri/aureau.html
Öronmaneten är alltså en "äkta manet" till skillnad från"sötvattensmaneten" som ju är ett sällsynt förökningsstadium hos en fastsittande sötvattenshydra = polypdjur. Trevligt förresten att Du har varit inne på hemsidan och läst om detta märkliga djur. Kanske kan det dyka upp små sötvattensmedusor i år igen?, då ju vattentemperaturen i många sjöar i södra Sverige har varit hög.
Vänliga hälsningar från Stefan

Inlägg: 14/8-2001

Hej, Hur kan jag få reda på om det finns blodiglar i en liten sjö nära vårt hem ? Finns det anledning att ej bada i en sjö som kan ha blodiglar? Tacksam för svar/ Cecilia

Svar:

Hej Cecilia ! Bästa sättet att ta reda på om det finns äkta blodiglar i din sjö, är förstås att vada ut barfota i vattnet och vänta en stund. Om det mot förmodan finns blodiglar där så kommer de genast simmande till dej. Då gäller det att vara snabb och hoppa upp på land innan de hunnit suga sig fast på dina fötter. :-) :-) Nu tror jag ändå att risken inte är så stor att du träffar på blodsugande iglar. Skulle de, mot förmodan, finnas så tror jag att det redan vore känt, då andra badande i sjön skulle ha råkat ut för dem tidigare. Den äkta blodigeln, stor och mörk i färgen med sex vackra längsgående rödgula band på ryggen, är nämligen mycket sällsynt i Sverige. Den är t.o.m. så sällsynt att den betraktas som utrotningshotad i Sverige. Jag känner inte till några fynd av blodigel vare sig från din sjö, eller andra sjöar i din trakt. I stället brukar en annan igel-art, som heter hästigel, vara vanligt förekommande vid de flesta sjöstränder i Sverige Hästigeln är också stor och mörk i färgen, men saknar de gulröda banden-strimmorna på ovansidan. Hästigeln är helt ofarlig för oss människor! Den kan inte bita oss eller suga vårt blod. Den lever i stället på att äta maskar och andra smådjur på bottnen. Lycka till med dina igelstudier och bada sen gärna, efter att du förstås först har kollat att det faktiskt inte finns några blodiglar här.
Hälsningar från Stefan

Inlägg: 23/7-2001

Hej Jag har en damm full av vad jag tror är hästiglar ( stora, helt svart, lite runda och suger blod ) och undrar vad man kan göra för att begränsa antalet av dem.
Mvh Lars

Svar:

Hej Lars ! och tack för ditt brev. Att du har gott om hästiglar (Haemopis sanguisuga) i din damm talar för att dammen är väldigt produktiv vad gäller övrig smådjursfauna, samt är tom på fisk. Då hästiglar är rovdjur som lever på andra smådjur i dammen är det förstås tillgången på dessa som begränsar hur många iglar som kan leva här. Förekommer fisk äter dessa gärna även iglar. OBS! Tänk dej dock för här. Om du har gott om groddjur (kanske även den sällsynta och fridlysta större vattensalamandern?) i dammen på våren och försommaren så ska du absolut inte släppa i någon fisk i dammen. Fiskförekomst i groddjurs lekdammar kan nämligen förstöra deras lek. Jag ställer mej dock lite tvekande till din uppgift om att hästiglarna? skulle suga blod. De är förvisso s.k. käkiglar, precis som den bekanta (medicinska) blodigeln (Hirudo medicinalis). Men inga uppgifter finns i litteraturen om att hästiglar har sugit blod från vare sig människor eller andra däggdjur. De suger sig förvisso gärna fast, men kan inte bita igenom vår tjocka hud. Har jag fel ?? Har du själv "råkat illa ut"? Skriv gärna och berätta mera. Kanske är det i stället den rödlistade och sällsynta "äkta" blodigeln som du har i din damm?

På återhörande!
Hälsningar Stefan

Inlägg: 10/7-2001

Hej, jag letar efter en mussla söt eller saltvattenslevande. Den har flera hål på en sida, jag tror det är 3 hål som sitter på rad. Vad heter arten?
MVH /Conny

Svar:

Hej Conny ! och Tack för intressant fråga. Det enda jag just nu kan komma på i molluskväg som kan passa in på din beskrivning är en marin snäcka som tillhör familjen Haliotidae; Carl von Linné gav redan 1758 en av dessa vackra snäckor sitt artnamn. Den heter Haliotis parva.
Du kan hitta en bild av denna snäcka på adressen, http://www.molluscs.net/gallery/haliotidae/parva.html
Snäckor tillhörande detta släkte, Haliotis, brukar på svenska populärt kallas "havs-" eller "venusöron".
Flera andra Haliotis-snäckor, som förekommer främst i tropiska - sub-tropiska hav, finns bilder på; http://www.molluscs.net/gallery/haliotidae/index.htm
I Nationalencyklopedin står följande uttömmande information; haliotissnäckor, Halioti_idae, familj marina framgälade snäckor med ca 50 arter, främst i varma hav, men även i n. Stilla havet. De lever på klippiga bottnar och är algätare. Namnet (av grek. hals, gen. halos 'hav' och ous [u:s], gen. atos 'öra') har de fått av sitt karakteristiska, öronformiga skal med starkt pärlemorskimrande insida och längs kanten en rad hål, vilka tjänar som utlopp för andningsvattnet. Flera arter, speciellt i v. Nordamerika och Japan har kommersiell betydelse, eftersom de fiskas och äts (under namnet abalone). Flera arter odlas kommersiellt i Sydöstasien. Äggen konstbefruktas, och de planktoniska larverna omvandlas efter 23 dagar till bottenlevande små snäckor. För uppfödningen används olika algkulturer. En nyzeeländsk art, Haliotis maoria, används för pärlemorarbeten och har karakteristisk färg av preussiskt blått och grönt.
Hälsningar Stefan

Inlägg: 14/6-2001

Hej, jag har en dotter på 4 år som är otroligt intresserad av sniglarna på tomten. Hon plockar dem och har dem i en låda, pysslar och sköter om dem. Vi släpper ut dem med jämna mellanrum, dock. Det här har gjort att jag själv blivit lite intresserad för dessa småkryp. Här är några frågor som vi undrar över och skulle bli jätteglada om någon kunde svara på. - Växer skalet tillsammans med snigeln eller "hittar" den nya skal? > Sitter ögonen på de nedre eller övre spröten? - Dör de om skalet går sönder?
Med vänlig hälsning Anita & Emma

Svar:

Hej Anita och Emma! och tack för intressanta frågor om sniglar (landsnäckor). Skalet hos en landsnäcka (t.ex. vinbergssnäckan) bildas-avsöndras av djuret ("snigeln") i snäckan. Det tillväxer spiralformat i perioder (främst sommartid) då snäckan är aktiv. Hos exempelvis Vinbergssnäckan (Helix pomatia) är det övre tentakelparet försett med ögon i spetsen. Det nedre paret tentakler använder snäckan till att smaka och lukta med (!). Om man råkar trampa på en landsnäcka, så att skalet spricker (ej krossas) så kan djuret "läka" skalet igen genom att avsöndra ny kalk. Jag har själv sett flera vinbergssnäckor på min tomt som lyckats med detta. Om du vill lära dej mer om sniglar så finns en intressant hemsida på Göteborgs naturhistoriska museum; http://www.gnm.se/s_arter.htm Lycka till med snigelstudierna !
Hälsningar Stefan

Inlägg: 16/5-2001

Hej Stefan, vi har diskuterat skorvens utbredning här på kontoret, känner du till dess utbredning i våra svenska vatten. Hejsan Kjell

Svar:

Hej Kjell!
Skorven, Saduria (synonym Mesidothea) entomon, är ju en av flera glacialrelikta kräftdjur som vi, förutom i Östersjön, har i nåra av de djupare-större sjöarna i landet.Vi har främst (äldre) fynd från Östersjökusten, Siljan, Mälaren, Vättern, Vänern. Dock (självfallet) inga fynd i sjöar ovanför högsta kustlinjen. Det är dåligt med nyare belägg vad gäller nutida förekomst. Det senaste fyndet från Mälaren, tror jag, härrör sig från 1960-talet. Arten finns kvar i Mälaren på djupare mjukbottnar (fås i bottenprover som bl.a. Stockholm Vatten tar), men har inte belagts på senare år.
Hälsningar Stefan