Visst, nu är  det  ju  ett par veckor sedan JVM i  ishockey avslutades men min ilska har fortfarande inte svalnat…
Vad som irriterar mig är inte att vi slutade "bara" femma, eller att matchtröjorna var de gamla vanliga. Det är inte ens laget jag ständigt hakar upp mig på. Nej, vad som driver mig till vansinne är media och svenska  hockeyfolket. I Alla år har vi fått höra hur otroligt bra vi är i ishockey, Och Okej, vi har varit bra och det är vi fortfarande, men vi har (ursäkta uttrycket) blivit så j*vla bortskämda vad gäller att få medaljer.
Och så drog det igång i år igen. Efter första matchen då vi

besegrat Schweitz tryckte kvällstidningarna upp feta texter i stil med " JVM -guld, 20 år sen sist" och " Nu är det dags för guld?!".    Coachernas lovord om att "vi har aldrig haft ett så bra

lag" (?!) haglade över oss i samma takt som svenska hockey folket fick större och större förhoppningar om guld. Och förhoppningar det hade givetvis jag också, det ska man ha!! Men man kan inte begära underverk.  För fakta är att, ju fler som hoppas och desto större förhoppningarna blir ju mer press lägger vi på "våra" spelare.
Där kommer vi in på nästa punkt i  min irritation.. Hockey folkets enorma krav på  Tvillingarna Daniel och Henrik Sedin.
Super tvillingarna från Ö-vik hade under JVM en fruktansvärt tung börda att bära.
På läktarna satt hundratals hockeyfanatiker och "talangscouter" och kritiserade varje felskär och missbedömd passning som de gjorde. Ingen tvekan om att detta tvillingpar är i en klass för  sig, men två Ingen tvekan om att detta tvillingpar är i en klass för  sig, men två 19-åriga killar kan inte leda ett helt lag till JVM guld! Nu

kan jag inte påstå att de spelade som gudar under turneringen men det är orättvist att lägga så stora krav på ett par så unga spelare. I kvartsfinalen var bröderna förmodligen utpumpade så som de blivit körda med. Som tex. i "powerplay" då satte man in Sedinkedjan och trötta som de var slarvade de, och någonstans där i bakhuvudet känna hur svenska hockey fansens press och förväntningar på. Vem skulle INTE drabbas av prestations ångest?!

Avslutningsvis vill jag bara säga att, vi ÄR bra och vi kommer igen nästa år! Då ska vi ha nya (lagoma) förhoppningar och gott om "backup" stöd. Kanske kommer vi då ta en bra placering, kanske inte… Men att skylla på någon eller att komma och säga att "vi floppade igen" gör mig så fruktansvärt förbannad.
   Med dessa ord vill tacka för mig...

              Josephine

Uppe; Daniel Sedin
Höger; Henrik Sedin