Mannen som gick framför mig hade något mystiskt över sig. Jag kan inte förklara vad det var, men något var det. Mannen svängde om bakom en hylla full med gröna små spenatburkar som såg ut att ha ett läckert innehåll.
Jag dunkade in pannan i något hårt. Jag stapplade baklänges och satte mig tungt på ändan. Jag stirrade in i en gammal tants mörkgråa ögon. Hennes mun var förvriden till ett surt streck. Jag såg ner och upptäckte att jag hade vält ut hennes handväska. Snabbt började jag samla upp hennes saker.
Jag sa förlåt med en nedstämd ton. Hon svarade inte utan tog handväskan och pilade snabbt i väg. Efter några sekunder var hon helt försvunnen i de stora folkmassorna. Jag reste mig vigt upp samtidigt som jag såg att jag glömt en sak. Det låg en liten blå lapp nedanför min högra sko. Jag kikar en extra gång men den lilla damen är försvunnen i folkmassan. Jag tittar på lappen: Stekt oxskinka, ost, smör, 2 liter mjölk och en ny glödlampa.
Jag viker ihop lappen och stoppar ner den i fickan. Men då ser jag att något är även skrivet på baksidan av lappen det är en sifferkod: 1212
Jag hämtar det jag ska ha och rullar fram kundvagnen till kassan. Då ser jag den gamla damen. Hon har just betalat sina varor i en annan kassa längre bort. Jag bestämmer mig för att lämna tillbaka lappen. Så jag skyndar mig mot utgången.
I samma sekund blir jag påflugen av en biffig säkerhetsvakt med en förskräcklig andedräkt.
- Jag tänkte faktiskt lämna tillbaka denna lilla lapp till damen där borta,
svarar jag sarkastiskt och pekar mot den gamla damen!
Men hon har redan lämnat köpcentret med en liten vit Opel. Jag suckar och tittar vakten stint i ögonen. Han ryker på axlarna och säger tyst:
Han släpper min arm som han nypt tag i. Jag ruskar på mig och ställer mig i kön som om inget hade hänt.
Jag börjar lasta upp alla varor jag köpt. Det är en hel del.
12.12 sätter jag mig ner i min bruna fåtölj. Den är nyköpt och jag sjunker djup ner i den. Det är en härlig känsla att bara sitta i den. Efter en stund plockar jag fram kvittot och lappen den gamla damen tappat. Jag kikar på lapparna innan jag slänger in dem i min öppna brasa. Då hör jag ett ljud från ytterdörren. Det knarrar bara lätt till men jag hör ljudet. Det är någon som försöker smyga sig på mig! Jag spärrar upp öronen och hukar mig modigt ner bakom soffan. Jag hör otroligt lätta steg på det ny vaxade golvet.
Krasch!!!
En av mina blomkrukor dimper ner i golvet med ett kraschande ljud. Jag hör de lätta stegen smyga sig in i vardagsrummet där jag sitter gömd. Jag gör mig redo att försvara mitt kära hus. Med ett kraftigt vrål kastar jag mig fram från mitt gömställe. Jag har format pekfingret och tummen till en pistol. Inkräktaren som råkade vara grannen Gustavssons katt jamar förskräckt och reser den långa gråa svansen och sticker i väg som en raket ut ur huset.
- pippippip, väckarklockan ringer. Jag gäspar och sträcker mig mot den lilla svarta illalåtande saken som står en halv meter ifrån mig. Väckarklockan skriker tills jag stänger av den. När väl tystnaden återkommer lutar jag mig tillbaka. I sängen känner jag hur sömnen griper tag i mig igen.
Men jag somnar. När jag vaknar kommer jag ihåg mitt misstag. Nu är jag pigg. Jag kollar på klockan 12:12.
Jag tar på mig kläderna och springer ut i den kalla vintermorgonen. När jag kommer fram till G.g.d.p (Glenns galna dator priser) har det bildats rimfrost på mina ögonbryn. Jag har också blivit rejält andfådd efter den långa springturen på ungefär 4 km.
Mina luftrör känns kalla och det gör ont när jag andas. Men annars känner jag mig okey. Jag vänder mig tvärt om när jag känner en lätt knackning på ena axeln. Det är Johannes. Hans små, halv pliriga ögon stirrar dumt på mig. Johannes är en ganska lång man. Han har på sig sina 2 cm tjocka glasögon som ger ett intryck av att han skulle vara mycket lärd.
börjar jag, men han avbryter mig ilsket
Nu har jag också blivit arg på Johannes beteende.
Jag går till mitt rum och slår på datorn. Jag jobbar med nämligen med datorer. Men vad händer nu? På min skärm står det med liten stil 1212 överallt! Jag går in i datorn och byter bakgrund. Sen börjar jag jobba. Vid 2-tiden ropar Johannes på mig. Han berättar att Glenn vill prata med mig. Jag följer med Johannes in på Glenns rum. Glenn viftar ut Johannes med en lätt knyckning med handen. Johannes lunkar ut och Glenn börjar berätta för mig att jag måste lära mig att hålla tiderna. Han babblar om att jag sammanlagt har kommit 1212 timmar för sent under hela det här året. Jag lyssnar inte så noga utan betraktar Glenn då och då, medan jag nickar jakande. Glenn har ingen mustasch han är smal och har blåa ögon jag vet att han är ganska vimsig av sig också.
Jag svarar honom inte direkt utan väntar en stund för att låta spänningen stiga.
Säger han utom sug av nyfikenhet
- Bra, säger jag kort och jag märker att han blir besviken, leendet som han haft på läpparna är nu bortblåst.
Johannes tycks bli sur. Han går i väg mot sitt skivbord. På vägen dit spakar han till en sopkorg. Pappren flyger åt alla håll. Johannes blir generad. Det ser man för hans kinder blir rosenröda och han tittar ner i golvet. Han tittar omkring sig men ingen har sett honom utom jag förståss.
Sen är dagen slut och jag far hem till mitt gamla hus. Det har börjat falla bort färg från huset jag tänker att jag borde måla om det i morgon. Sånt brukar jag aldrig orka göra så det skjuts väl på till nästa år eller så. Nu är jag trött och jag går och lägger mig i min nyköpta Hästens säng och myser ut. Den natten drömmer jag om talet 1212. Nästa morgon vaknade jag med en fruktansvärd huvudvärk. Jag har haft hemska mardrömmar men jag minns inte om vad. Bara talet 1212 finns kvar i huvudet.
När jag avslutat morgongymnastiken sträcker jag trött på mig. Efter att ha ätit en stadig frukost gör jag mig i ordning för arbetet. Innan jag går ut bestämmer jag mig för att kolla dagens datum. Efter att ha bläddrat i den stora almanackan hittar jag vad jag söker.
Dagen är den 12 December!!!
Av: