Flugfiske efter skärgårdsöring

Jean Jältsten

Vadarbyxorna på, flugspöt i handen, intermediatelina på flugrullen och sedan ett bra och beprövat flugmönster på tafsen.Vad kan gå fel i jakten på skärgårdens vältrimmade havsöringar? Här får du ännu ett i raden av tips för en lyckad fisketur.

Flugfiske i skärgården kan vara en krävande uppgift. Även om du vet att den plats du valt att fiska på är en "het" plats där öringarna gärna stryker omkring och letar efter något matnyttigt, kan det ibland kännas som att havet är väldigt, väldigt stort! Man vadar ut, drar av lina från rullen,synar tafsknuten och börjar sakta men säkert att kasta av platsen. Otålig som man är börjar man ofelbart att tänka på att byta fluga om man inte märker av fisk efter några kast.

Jag har alltid trott att tålamod kommer med tiden, men börjar till min fasa att märka att ju längre tid jag fiskar desto kortare tålamod får jag! Men skam den som ger sig. Börjar man bara aktivt att tänka på hur det kanske ser ut där under ytan, med tångmärlor,spiggstimm, tobisar och kanske en och annan strömming, så kommer det så sakteligen ett lugn som gör att man ger sig den på att man ska lyckas fånga en öring innan dagen är till ända. -Och det kommer! Ofta med ett litet ryck i linan, eller ett tvärstopp när man står och stripar in flugan, följt av antingen tunga knyckar eller ett häftigt utdrag av linan. Men det ska sägas direkt att skärgårdens öringar inte drar ut hundratals med lina och backing i första rusningen, utan nöjer sig ofta med att med korta rusningar och hopp, försöka göra sig av med den lilla krok som envist hänger sig kvar, men självklart finns det undagtag med fiskar som kämpar otroligt bra och länge. Jag har själv vid några tillfällen upplevt öringar som betett sig som rena krutpaket med rusningar och hopp som fått en att jubla av spänning. Ibland slutar dessa explosioner i att det är öringen som avgår med segern och man får stå med ett slappt spö och en konstig känsla av tomhet. Men oftast tycker jag att om man klarar de första rusningarna och hoppen så brukar man också kunna ta hem segen och bärga fisken, och det oavsett om man använder tunn eller tjock tafs.

När det gäller just flugfisket efter havsöring, så har det under senare år formligen exploderat här ute i Stockholms skärgård. Flytrings"maffian" utrustade med flugspön betar av området runt Djurgården nära Stockholms ström och stränderna och dyvikarna runt Gålö. På Väddö och nere vid Kapellskär vadas det för fullt och de båtburna fiskarna börjar alltmer gå över till flugspö och fluga. På internet kan man läsa om deras träffar ute vid Brevik, eller deras "hemliga" ställen som verkar ge otaligt med fina och blanka fiskar. Det är till och med sånt uppsving på flugfiskefronten att när jag skrev en notis om det fina tidiga vårfisket som två Stockholmsprofiler hade haft under påsken ute på Gålö,så kunde man dagarna efteråt räkna till över 13!! st flytringar i en och samma vik. Det som är roligt är att det inte finns några direkta hemligheter med flugfisket förutom att man måste ha ett större tålamod. Belöningen i form av stor och stridbar fisk tagen på en hembunden egenkomponerad fluga är mycket, mycket större än att ta den på spinn, mete eller trolling.

Nu ska sägas att jag inte är enbart flugfiskare. Tvärtom sysslar jag med allt inom sportfiske och som fiskeguide är jag tvungen att anpassa mig efter mina kunders önskemål om vad som är bäst teknik för dagen. Att tålamodet också finns där märker jag speciellt när jag är ute med båten och guidar. Vardagar som helger ser jag ofta flugfiskare längs stränderna, utvadade till midjan och kastandes mot ett tångrev eller in mot ett sund. Ibland när jag ska ut till Utö i den yttre skärgården för att lämna folk och passerar Långgarn på Gålö händer det att man mellan vågtopparna ser något lysorange som guppar i vattnet. Det visar sig då vara en flytringsfiskare som förtvivlat försöker få ut en fluga trots styv kuling i ryggen.

När det just gäller vårfisket efter havsöring brukar jag dela in den i tre olika säsonger:

Kallvattensäsongen Är då vattnet ligger runt fryspunkten upp till +4 grader. Man ska då försöka pricka in de dagar då solen skiner och lufttempen drar sig över nollstrecket. Det här brukar infalla från januari ändå in i början på April. I grunda sandvikar oavsett väderstreck går då öringen in och letar efter något ätbart. Oftast vandrar fisken runt i viken, men håller sig gärna på det allra grundaste. Ett ypperligt tillfälle att fiska på stimm av fisk. Här gäller oftast flytlina och långsam hemtagning.

In i vassen-säsongen Börjar oftast runt islossningen i början och mitten av April. Inne i vassvikar på flera ställen i skärgården blir temperaturen flera grader högre än utanför. Det här lockar till sig både spigg och annan betesfisk. Givetvis följer öringen efter. Här gäller oftast flugfiske med flytring pga vegetationen. Intermadiatelina eller flytlina och sjunktafs tillsammans med en liten spiggimitation, typ "svanen" eller "snöflugan" har visat sig vara en riktig "killer".

Varmvattensäsongen En kort säsong från slutet av April till mitten av Maj. Med ökande vattentemp går fisken djupare under dagtid, men kommer in på grundvattnen på kvällarna och tidiga morgnar. Här gäller fiske i nära anslutning till djupare vatten. Oftast har öringarna parkerat nära stenar och grynnor. Skippa finliret och kör med en rejäl Kaninzonker, gärna svart.

Här kommer en karta på bra flugfiskeplatser från norr till söder i skärgården:

1. Singö-Fogdö , Inte bara sundet som gäller. Även klipporna utanför mot Ålands hav ger bra med fisk. Här kan man fiska till sent på säsongen.

2. Sandhamn , Ta W-båt ut till Sandön och gå till baksidan av ön. Sand, sand och mera sand varvat med stenar, Bra vadningsmöjligheter. Här går fisken grunt.

3. Skarpö , Ute på Djurö. Promenad från bommen vid parkeringen. Finfina vikar, stränder och uddar längs hela vägen ut mot fjärden. Goda vadmöjligheter.

4. Gålö , Klassikern, här finns mycket att fiska av, Oxnösidan mot Mysingen, lill-maren vid Morarna och Havtornsudd. Flytringsfiskarna föredrar Spjutsund, Långgarn och den famösa Dyviken. Oftast mycket grov fisk.

5. Yxlö , På vägen ut mot Muskö. Här fiskas det i Fränsviken, en grund södervänd vik. Fisken kan bli grov här. Ryktet talar om en 12-kilos öring för några år sedan.