Innehåll: Götenstorp. Vad man sett trott och trollat i Bringetofta. Kitta Grå. Livet på 30-talet.

                              Några ord om Götenstorp i äldre tider
                                     Av Gustav Arvidsson.

   De båda nuvarande gårdarna i Götenstorp bestod under 1600-talet av ett torp under
Gådeberg, vilket i domboken 1669 sägs ligga i "Godebergs äng". Namnet skrevs
ursprungligen Götestorp, alltså utan något "n" i mitten, vilket kan indikera en tidigare
bosättare vid namn Göte: Götes torp.
    Enligt domstolsprotokoll fanns 1647 en Jon Dagersson i Götestorp, som vittnar inför
tinget detta år. Han hade enligt mantalslängden 1639 brukat Mattholka, och det ligger
nära tillhands att anta att han var bördig från Gådeberg eftersom det enligt samma längd
vid den här tiden fanns en bonde med namnet Dager. Jon förekommer ytterligare ett par
gånger i handlingarna, t. ex 1654 då han sägs vara gift med  hustrun Ingrid samt 1664
då han anklagas av major Loods gårdsfogde i Sjöaveka för att han med vilja bränt av en
grön rågfälla. Jon svär sig emellertid fri vid sommartinget påföljande år.
    Götenstorp hade tydligen från begynnelsen haft driftiga och energiska brukare
som hade röjt och odlat så att det till slut blev en nagel i ögat på jordägarna i bolbyn
Gådeberg. Man försökte sålunda vid mitten av 1600-talet att helt enkelt avhysa torpet
och bruka den odlade jorden själva. Den attacken mot Götenstorp avvärjdes dock
genom att myndigheterna ansåg att torpet var värdigt att upphöjas till en annan kameral
kategori: Götenstorp skattlades och blev istället för torp 1/8 hemman. Vid en husrannsakan
1691 kallas gården 1/8 Götenstorp Krono med en tunna och en skäppa i utsäde. Ingen
hage eller fälla finns ej heller kvarn eller fiske.Däremot finns det äng till 6 nöt. Bete och
skog har man ihop med Gådeberg.
    Från c:a år 1700 tillkommer något nytt så tillvida att brukarna av Götenstorp också
tjänstgör som ryttare. Det är ju de stora krigens tid. En verklig veteran var ryttaren Nils
Björkman, som dog 1780 enligt dödboken vid 91 års ålder. Men enligt egen uppfattning
var han 97 år. Det är noterat om honom att han "gick upp om morgonen och klädde på
sig och satte sig att äta frukost, och under densamma flytte sig upp i sängen och dog straxt".
    Björkmans efterträdare som ryttare och brukare av Götenstorp blev Peter Forsberg,
som lämpligt nog kom från Forsa ryttartorp. Han var gift med Kerstin Nilsdotter, som
troligen var dotter til Nils Björkman.Peter Forsberg dog redan 1769, endast 54 år
gammal och efterlämnade sonen Olof, som vid faderns död var bara 5 år gammal men
som så småningom kom att överta Götenstorp.Olof använde inte faderns soldatnamn
utan kallade sig Persson eller Petersson Sedan Olof dött 1819 gifte hans Hultsjöfödda
efterleverska Maja Catarina Magnusdotter om sig med änklingen Johannes Jonasson
i Gådeberg. Efter en tid i Gådeberg flyttade paret till Götenstorp 1832 samtidigt som
gården delades i två sextondelshemman.
    Johannes och Catarina kom att bebo den norra gården, den som numera ibland kallas
"gammelgården". De fick en gemensam dotter, Johanna , som gifte sig med Anders Magnus
Lagerqvist, som var född i Hylletofta. Dessa bodde i Götenstorp från 1848 till 1867, då
gården såldes till Johan Gustav Petersson i Gådeberg. Lagerqvist flyttade till Vare i Sandsjö
socken där han var garvare. Från Johan Gustav Pettersson gick gården vidare till sonen Clas,
vars dotter Amy Claesson i sinom tid donerade Götenstorp till Bringetofta församling.
Den södra delen av Götenstorp övertogs 1832 av Johannes Arvidsson, som var
barnfödd i Aspelund under Åseby och hans hustru Maja Lena Magnusdotter.Familjen
kom närmast från Bockarp. Åren 1846--1857 brukades gården av en familj från Sandsjö
socken.
    År 1863 köptes denna del av Götenstorp av Anders Magnus Johansson, som var född
i Almesåkra, och hans hustru Lovisa Nilsdotter från Forsa Kvarnagård. Via deras son Frans
Edvard kom gården i sinom tid att ägas av dennes son Gunnar Bringhage.
    Det var flera torp i Bringetofta, som under 1500- och 1600-talen blev upphöjda till rang
heder och värdighet av skattlagda hemman. Ett direkt parallellfall till Götenstorp var
Gunnarstorp, som hotades med avhysning av jordägarna i Rickelstorp men istället
omvandlades till 1/4 hemman.Andra exempel är inom Bringetofta bolbys område Mattholka,
Näs, Bolestad och Armarp. Haraldstorp kan också nämnas såsom varande hemman från c:a
1640.Och till denna samling ansluter sig alltså även Götenstorp.

                Källor: Jordeböcker, mantalslängder, domböcker för V. härad samt kyrkliga
                           ministerialböcker och husförhörslängder.     
 

        Bild från Götenstorp så som det ser ut idag. Bilden tagen vid byalagets vårvandring år 2000

. 
 Följande har varit publicerat i Släktposten nr 3 år 2000:

     
VAD MAN SETT, TROTT OCH TROLLAT I BRINGETOFTA
                              Förmedlat av Lennart Klaesson.

Som en jämförelse vill jag återge vad som i detta avseende förevarit i en av socknarna
i Nässjö kommun. Detta är berättelser som upptecknats av Karin Brinell under åren
1904-1905.Karin var dotter till J. A. Brinell, den fortfarande världsbekante metallurgen,
född i Fägerhult, Bringetofta s:n en grannby till Ulvahult där jag bor. I Nässjö är
Brinellskolan och Brinellgatan uppkallade efter honom.

Apropå namnet Ormaryd så är det flera av berättelserna, som handlar om stora och fula ormar.
Ebbe Schön hade inget i sitt anförande, som handlade om just ormar.

Här kommer berättelserna från Bringetofta:

"För omkring 35 a 40 år sedan (omkring år 1850, min anm) funnos vargar i trakten. Varje år
förekom vargskall. Det fanns då en gubbe som kunde trolla. Bönderna gingo till honom med
brännvin och pengar för att han skulle skydda deras djur. En bonde hade en vår underlåtit detta.
Han träffade en dag trollgubben och sade: ’Fast jag inte talat med dig i år hoppas jag att du
hjälper mig’. Gubben svarade ja, men när bonden kom hem voro fem av hans får rivna av
vargen."

"En bonde i Ulfvahult for med sin hustru julnatten från ett kalas i Gådeberg. Knappast hade
de kört ett stycke förrän hästen stannade och ej tycktes orka vidare. De piskade på honom
och han drog så att svetten lackade och låg nästan rak i selen. Då förstodo de att det var troll
som sutto på, varför de åkte in på åkern bredvid som är korsad och dit inte trollen våga sig.
Men det var lika svårt där.Då de sent omsider kommo in på Ulfvahults mark ryckte hästen till
och satte av nästan i sken.Det spökar mycket på Gådebergs mark. Detsamma har också
hänt en annan person."

"Från Gådeberg har man sett ljus åt skogen. Flera har sett ljus som av tända blånor sväva
upp i luften och explodera."

"Vid kvarnen på Gådebergs mark fanns förr näcken. När pigorna vallade korna hem
spelade han för dem så att de glömde allt och dansade hela natten tills solen rann upp."

"L. i Gådeberg har sett en jättelik man utan huvud gå förbi sig en månljus kväll, då marken
var frusen.Flera andra personer i trakten har sett en huvudlös man med ränsel på ryggen."

"En man i Bringetofta var mycket rik. Han brukade flytta ut rågången på sin mark. Således
förskaffande sig mera jord. Efter döden gick hans vålnad igen på åkrarna ropande
’Rätt eller orätt?’ En man talade med honom en hel natt, vilken gick fort som en timme."

"I åskväder skola kvinnor aldrig gå med nedfällda kjolar. Trollen, som frukta åskan rulla
ihop sig till en boll och söka skydd under kjolarna. Kvinnorna skola därför alltid lyfta
upp kjolarna då åskan går."

"I Gådeberg har man också sett eldkvastar skjuta ut från en kulle till en annan, det var
trollen, som besökte varandra."

"Från en offerlund, där flera stenar lågo flyttade en gubbe undan en del. Han blev häftigt
sjuk, och sedan dess har ingen vågat röra något i lunden."

"Vid Storkvarna finns en gammal offerkälla, som besöktes i gamla tider. A. K. i
Storkvarna talade om att förr i tiden höllo gamla gummor den i ordning, och de gjorde
just ingenting annat. När nu folk kom dit med sina barn lade de ner en slant i vattnet
och lät sedan barnen dricka av vattnet.Men käringarna togo upp slanten, och frågade
inte alls efter om Vår Herre fick en smul.Jag for med Karl (sonen) till en annan
offerkälla och han blev bra".

"Massor av ormar funnos i trakten. Vita ormar ha ofta blivit sedda av flera trovärdiga
personer. De beskrivas som något större än en huggorm, vita eller mycket ljust grå.
Folktron tillägger dem underbara egenskaper. Det sägs att om man kokar en sådan
och dricker spadet blir man mycket vis."

"Undertecknad talade med en äldre man, som sett en stor orm med ögon stora som
en oxe. När södra stambanan byggdes sågo rallarna en stor orm om fem alnar (3 m! )
ligga på spåret De skyndade förskräckta bort. En karl i Smedhemmet såg den också."

"A i Gådeberg har för en 25 år sedan sett en stor orm i Gådebergs marker. Den var
omkring 5 alnar lång, svart, hade ögon stora som en oxe och hästman längs ryggen.
Den låg alldeles stilla.A. gick för att hämta en stor gärdsgårdsstör för att slå ihjäl den,
men då han återkom var den försvunnen."

"I början på 1900-talet gick en sergeant H. för att jaga i närheten av gården Klef
i Bringetofta.Det var en eftermiddag i augusti, han hade bössa med sig men ingen
hund. Kommen i närheten av en mosse fick han se en sällsam syn på en meters
avstånd.Där lågo fyra jätteormar, en större på cirka 3 meters längd och tre mindre
på omkring 2 á 1,5 meters längd. Den stora ormen var ljust gråaktig på sidorna,
mörkare uppåt, ryggen var svart. Den hade hår på ryggen, svarta, glest, något
snett bakåt- och uppåtriktade, omkring 1 decimeter höga, dock endast på ryggens
mittparti. De mindre ormarna voro helt ramsvarta. Skinnet på ormarna verkade ej
torrt som på andra ormar, utan fettglänsande som en åls skinn. Jätteålar var det
dock ej, ty de hade en helt annan huvudform. Huvudena voro proportionsvis
större än hos andra ormar, också breda och platta ungefär som en
utsträckt hand. Sergeanten stod en bra stund och besåg dem. Då ormarna sågo
sig observerade flydde de med stor hastighet, med väl ungefär dubbelt så stor
hastighet som en vanlig orm.De försvunno i ett rör av stora stenar omkring 20
meter därifrån. De förflyttade sig ej som vanliga ormar genom sidoslingringar,
utan genom rörelser i vertikalplanet, alltså upp och ned.Huvudet höllo de lyftade
högt över marken, den stora ormen 3 á 4 decimeter över markytan.De flydde
i en slags rättning, den stora ormen i mitten två mindre vid ena sidan och en
vid den andra. De flydde som sagt oerhört snabbt och togo fullkomliga små skutt
över stenar och rötter."

"En kommunalordförande såg en orm av denna sort slinka in i ett stenrör i
H-torps mark. H-torparna gingo då för att bryta upp detsamma men funno intet."

"De högar av sammanplockade stenar, som finnas överallt i skogarna och på
åkrarna härleda sig från en drottning Evas tid. Hon utgav ett påbud, att om folket
röjde undan den myckna stenen och om de samlade dem på detta sätt skulle de
få penningbelöning. Folket hackade upp jorden och plockade stenarna
tillsammans i mindre högar. Drottningen fick därav namnet Hack-Eva."

                                                 Överst

Här kommer att införas en sammanställning över vad som hittats om "Kitta Grå"

                                     Överst1

På denna plats kommer att införas berättelser om hur vi levde i Bringetofta socken på 1930-talet.

                                    Överst2.