|
|
|
Ja vart skall man pimpla, det kan man fråga sig.
Först o främst skall man ju ta sig ut på isen eller ut i båten. Sen kommer det som för mig är tjusningen med pimpelfisket, leta på vart fisken står. För när man väl hittar ett stim med abborre kan man bli sittande en bra stund inom en area på ett femtiotal meter.
På tävlingar ser man ofta att det bildas klungar med fiskare och de sitter just över dessa stim. Och då gäller det att ligga bland de första i klungan, för stimmet förflyttar sig hela tiden. För de som sitter i den bakre delen av klungan så avtar nappen succesivt medans det nappar desto bättre för de som sitter i täten. En upplevelse är om man hittar ett sånt ställe och blir sittandes där alldeles ensam. Jag kommer ihåg en gång när jag satt i samma hål i hela 4 timmar vid en tävling på Hjälmaren (Lungers hamn), då fyller det på ganska snabbt med fisk i skryllan. På annan tävling så lyckades en klubbmedlem plocka upp hela 21 kg abborre under 4 timmar, även det på Hjälmaren (Udden vid Hällarna). När slutskottet gått hade han hela skryllan full och ett par kassar bredvid att släpa in. När det är starkt solsken så söker abborren skydd bakom stenar, branta berg, under snöfläckar eller i vikar nära den höga vassen. Mulna dagar söker sig abborren till de ljusare delarna i sjön t ex klarisfläckar, stöp, råkar eller sprickor för att utnyttja det gällande jaktljuset. Men vart skall man börja sitt sökande efter fisken. Platser som alltid är lite extra inbjudande är: vassruggar, sprickor, bryggor, grund, öar, vikar, inlopp och utlopp. Söker man den grova abborren så skall man nog leta ute på djupare vatten. Det sägs även att fisken drar sig åt samma håll som vinden blåser under tiden isen lägger sig. Ligger det nordanvind under isläggningen så kan man alltså prova att fiska i de södra delarna av sjön alldeles efter att isen lagt sig. Om det är stabilt lufttryck kan man prova fiskelyckan på jämna bottnar, vid stigande och fallande lufttryck provar man de sluttande bottnarna. Detta beror på att abborren har en sluten simblåsa och kan således inte förändra den snabbt vid lufttrycksförändringar. Vid lågtryck drar sig abborren mot djupare vatten för att kompensera tryckfallet. Och vid omslag till högtryck så drar sig abborren uppåt grundare vatten. De abborrar som befinner sig på jämna bottnar har vid lågtryck ingen möjlighet att kompensera det lägre trycket och blir slöa och svåra att locka till napp. |