Båstads kommunpolitiker Birgitta Rudenius (m) uttryckte, i en insändare publicerad i Nordvästra Skånes Tidningar 1/9 1998, sina tankar om golfbanan i Påarp.
Eftersom mina funderingar kontrasterade, blev resultatet följande text, publicerad i form av en insändare i NST 17/9 1998.
För och emot lyxgolfbanan
Kort svar till Birgitta Rudenius (m) 980901
Det är bra att någon av er politiker tagit ställning till lyxgolfbanan
före valet. Det underlättar för en del väljare. Man undrar om det är
moderaternas eller din egen inställning?
Moderaterna säger sig ju stå på den lilla uppfinningsrika
småföretagarens sida. Så vitt känt är var all den mark som köpts upp av
golfande sommarboende direktörer i bruk antingen av ägarna eller
arrendatorer, initiativrika småföretagare.
Du nämner möjligheten av nya arbetstillfällen i samband med golfbanan.
Glömmer du inte bort att mot det ställa de arbetstillfällen som
försvinner i och med att den aktuella marken tas ur bruk?
Kommande generationer bjärebor har nu fråntagits sin möjlighet att äga
och bruka egen mark. För vem har väl möjlighet att köpa en gård med den
nya mycket höga prisnivå som nu etablerats? Bjäreborna och många andra
vet att naturen är den största rikedom som finns. Man förstår att
bondgårdsuppköparna avundsjukt noterat detta och fullt i enlighet med
Jantelagen sett sig nödsakade att köpa ut de bofasta för att på så sätt
ställa allt tillrätta.
John Lingesjö
Birgitta svarade i NST 18/9 så här
.
I NST 21/9 1998 kom mitt svar.
Bjäres oönskade utveckling
Kort svar till Birgitta Rudenius NST 980918.
Jag blev lite kluven över din text. Vari består min elakhet? Kanske ska du och jag som inte är bjärebor sedan många generationer inte lägga oss i det som vi tycker är viktigt? Men, när en utveckling accelererar ohejdat, mer och mer utan kontroll, är det kanske nödvändigt att åtminstone börja samtala med varandra. Allt som försiggår utan debatt styrs ofrånkomligt av det fåtal som är informerade. Minns också att utan kritik, såväl positiv som negativ, ingen utveckling.
Om jag förstått dig rätt så menar du att det är den socialdemokratiska jordbrukspolitikens fel att Bjäre framgent riskerar att bli en landsdel vilken allt färre bofasta har möjlighet att stanna kvar i? Det är således, enligt dig, socialdemokraterna som åstadkommit förutsättningar för omöjligt höga fastighetspriser och förstörd miljö? En golfbana i lyxklass kan ju inte sägas vara en positiv vidareutveckling av ett levande småskaligt odlinglandskap.
Av din text får man lätt intrycket att du i detta fall kämpar för och accepterar direktörernas rätt att genom penningens makt bestämma, istället för förbättrade förhållanden och möjlighter för de småföretagande lantbrukarna. "Inte tvingades de sälja!", säger du, men kanske övertalades de? Det är dock i all bedrövelsen glädjande att en lantbrukande granne fick möjligheten att ta över din/er mark. På så sätt har ju kontinuiteten till någon del säkrats!
John Lingesjö
Brigittas replik från 23/9 1998, kan läsas här.
Och som avrundning av denna minidebatt min insändare publicerad i NST 1/10 1998.
Ett levande odlings- och kulturlandskap
Svar till Birgitta Rudenius NST 980923.
Vad du säger i din text är väsentliga saker. Frågan är dock om det i alla lägen är viktigt att se till sig och sitt eller om det kanske är viktigare att värna om oss och vårt? Vi är uppenbarligen överens i vår ledsnad över nedläggningen av aktivt lantbruk. Att jordbrukspolitiken är en del av problemet är också klart. Men, en viktig detalj där vi inte tycks ha samma åsikt är om man ska resignera eller ej. Som jag uppfattar ditt perspektiv ska/får man acceptera den förda politiken och därmed genom nedläggning av jordbruk samt anläggning av lyxgolfbana ge sig in på en väg utan återvändo. Enligt mitt perspektiv bör man med alla medel istället kämpa för lantbrukarnas möjlighet till ett fortsatt aktivt levande lantbruk med dess fördelar för såväl människa som miljö. Den möjligheten frånhänder man sig ju genom att ge upp och lägga ner. Lägg märke till att med lyxgolfbanans anläggande ställs vi inför en avstängning av en mångtusenårig utveckling såväl historiskt som biologiskt. Det är en åtgärd utan möjlighet att backa.
Vad gäller de "rikas plånböcker" undrar jag vad du menar med förakt? Min vinkling utgör endast en saklig beskrivning av de frestelser och de hot penningrikedom kan innebära. Beträffande de med "nyvunna plån-böcker" kan man bara undra var ansvaret för kommande generationer finns. En paralell till din tanke att "...man tillåter det av sin fria vilja" kan vara narkomanen som av egen fri vilja tillåter sig att ta sin första sil. Det är ett faktum att med mycket pengar kan man köpa det man vill inklusive möjligheten att styra andra människor. Detta till skillnad från ditt och mitt sätt att med det öppna och ärliga samtalet arbeta för det vi tror på.
Om man ville se möjligheter, så kunde man drömma att det kapital som nu avsätts för den privata golfbanan istället användes för grundandet av en fond för de bofasta bjärebornas möjligheter till fortsatt brukande och bevarande av ett levande odlings- och kulturlandskap i Påarp med omnejd inför nästa millenium, och för att till exempel driva Ängelholms sjukhus vidare. Men det är väl bara en dröm...
John Lingesjö
Första sidan Innehåll
Önskan inför kommunstyrelsesammanträde. Insändare i NST 6 oktober 1999.
Ett av tre debattinlägg under rubriken:
Omstritt golfbaneprojekt mot beslut
De av er i kommunstyrelsen som tänker säga ja till
golfbanan på onsdag, besinna er. Våga visa era väljare
lite kurage och självständighet genom att inte medverka
till byggandet av ännu ett monument över vår tids enfald,
girighet och kortsiktighet. Säg i stället ja till
mångfald, människor och möjligheter. Stoppa
golfbaneplanerna i Påarp nu.
John Lingesjö
Första sidan Innehåll
Finns det kvar någon demokrati? Publicerad i NST 5 september 2002
Bjäreborna kan ännu välja levande landskap
Kommentar till S.Henriksson
"Ska pengarna bestämma" NST
15/8.
Du pekar på några oerhört väsentliga punkter. Bland annat
skriver du att penningens makt inte är total. Tvärtom
skulle jag vilja påstå att demokratin redan har, eller är
på väg att, förlora. Hur kan jag säga så? Jo på Bjäre,
eller Peabhalvön som vi numera, med ett stelnande
småleende, kallar det, har samhällen och stora
markområden köpts upp eller snarare ockuperats för
fritidsändamål av dem med extremt mycket pengar. Marker
som köpts upp framför näsan på sedan generationer
fastboende som behöver dessa områden för sitt och våra
nästkommandes uppehälle. Köp som möjliggjorts av en i
början av 1990-talet liberaliserad förvärvslagstiftning.
Jag påstår också att det i sin förlängning därmed
riskerar att bli omöjligt för Bjäre att överleva på ett
naturligt sätt. Vi står inför en framtid med ett
konstgjort levande landskap någon eller några månader om
året. Eller ett "siste man släcker ljuset samhälle". Du
skriver om "ett vägval för Bjärebygden". Vägen är vald,
men det finns ännu en möjlighet att backa och ta den
andra vägen.
Det är i detta perspektiv vi ska se
protesterna mot golfbanorna i bland annat Påarp och
Öllöv. Fast gentligen är det inte protester mot golfbanor
utan en önskan om ett levande Bjäre tillgängligt för alla
året runt.
I NST 20 augusti uttalar sig Svenska Golfförbundets
ordförande: "Vi är 550000 spelare i Sverige som vill
spela golf när det passar oss och inte när det passar
golfbanorna". Detta menar jag understryker den egoism du
nämner. Att sedan även Peab endast har ett rent
vinstintresse betvivlas väl inte av någon?! Alla vi som
är för ett levande Bjäre har inget emot vare sig
golfspelare eller någon annan så länge ingen förstör för
andra. Det vill säga "99 golfhål inom nio minuter" räcker
i en kommun med cirka 14.000 invånare.
Kommunalvalet finns ännu kvar. Därför är det nödvändigt
att partierna tydligt deklarerar hur man tänker sig
Bjäres framtid. Grön perforerad asfalt eller ett levande
kulturlandksap med minnen från tusentals år.
Detta kan avgöras 15/9 av informerade och engagerade
väljare...
John Lingesjö
Första sidan Innehåll
Erbjudandereaktioner. Publicerad i NST 21 februari 2003
Båstad möjligheternas kommun!
Kära Bjärevänner. Ett av argumenten för att locka till
sig människor är att Båstad ska vara en kommun där man
kan förverkliga sina drömmar. Vem och vilka gäller det
för?
Den sjunde februari ställde undertecknad i NST frågan om Peab och
Karl-Axel Granlund var tänkta att ta sig an
Norrvikenproblemen och i utbyte få golfbaneplanerna i
Påarp godkända. Mot bakgrund av de senaste årens
utveckling på halvön var ju detta tämligen förutsägbart.
Men i alla normala fall är något liknande inte möjligt
att bifalla. I Båstad, möjligheternas kommun, tycks det
däremot tänkbart.
Den tolfte februari, samma dag som
kommunstyrelsens arbetsutskott sammanträder i ärendet,
presenterar nämligen NST med flera projektet och
bekräftar därmed misstanken från den sjunde februari. Till detta kommer
Peabs ultimatum där man kräver ett positivt besked direkt
för att inte dra tillbaka det så kallade erbjudandet.
I länder med tveksamma och korrupta regimer tillhör mutor
vardagen. Sverige har mig veterligen, åtminstone
officiellt, inte denna typ av policy på dagordningen.
Båstads kommun vill kanske följa sina egna vägar?
I Radio Kristianstad den 13 februari har Kjell Bertilsson åtminstone smaken
att uppmärksamma lyssnarna på olämpligheten i att låta
sig bestickas. Det är desto mer fascinerande att höra att
en annan av kommunens ledande män, Lars Elofsson, i
Sydnytt tolfte februari för det första inte skarpt och tydligt tar
avstånd från ett så uppenbart mutförsök, och för det
andra tar så lätt på detta flagranta förfarande att han
skrattar åt frågan om man har råd att tacka nej...
Mats Paulsson anser i NST 14 februari att Norrviken bara är ett komplement, så
man kan ju undra om Peabs intentioner är att man
ska dra sig ur efter några år den här gången också...
John Lingesjö
Första sidan Innehåll