Nåväl under resan drömmer jag mig tillbaka och kommer ihåg vad trevligt vi hade det på Bjäre. Hela året var det en mångfald av liv i bygden. Många arbetade med lantbruket, vissa på gummifabriken i Torekov, en hel del inom kommunen och så vidare. I slutet av 1950-talet började ett par unga syskon med idéer och maskiner att hjälpa lantbrukarna. Systrarna Persson var strävsamma och lyckades under ett antal decennier bygga upp ett av landets större entrepenadföretag. De köpte allt och alla de kom över.
 Sedemera blev Bjäre till en enda stor familj.
 Under denna period ökade tillströmningen också av sommargäster. I början kom man för rekreation, men så småningom förbyttes det till spekulation.
 Omkring 1990 ändrades lagstiftningen så att vem som helst kunde köpa ett lantbruk utan att ha en aning om hur ett sådant skulle skötas. Redan vid den tiden var stora delar av Torekov på väg att köpas för fritidsändamål av rika människor som behövde tak över huvudet några veckor om året. När så Torekov tagit slut begav man sig på halvöns lantbruksfastigheter. En del lyxrenoverades, och ett antal nya herrgårdar kom till. I den vevan tvingades min familj och många med oss att emigrera från Bjäre på grund av Båstadsinflationen.
 På Bjäre var pengar så lite värda att man fick betala astronomiska belopp för till och med det enklaste lilla fritidshus. Fastighetsskatten blev därför också orimligt hög.

 Bjäre hade en ekonomi och resten av landet en annan. En skicklig mäklare annonserade exempelvis på följande sätt "Utlandsvenskar och rika Stockholmare köper hus och gårdar". Det var samme mäklare som var behjälplig vid försäljningen av Bjäres själ. Det gamla kulturlandskapet, som även kallades en levande antikvitet med sina kor, får, hagar och åkrar med gärdesgårdar och rösen, skulle bli en golfbana för riktigt rika människor.
 Politikerna stötte och blötte ärendet och sade 1999 under stor vånda nej till projektet. Redan efter två veckor var planerna på nytt igång. Sedan kom i raskt takt det ena efter det andra för att år 2003 vara uppe i tretton golfbanor, med en ytterligare påtänkt för Hallands Väderö.

De driftiga systrarna med storföretaget, numera Epab, liksom en finansman vid namn Gravöl uttryckte önskemål om att stöpa om hela Bjäre till ett exklusivt semesterparadis. Planer fanns redan på ytterligare ett antal golfbanor, några landningsbanor för privatflyg, flera parker med välansade gräsmattor och importerade prydnadsträd, de gamla lantbruken hade ju redan tagit slut, samt ett stort antal lyxvillor vid vattnet. Strandskyddet sattes också ur spel år 2003.

 Alla planer genomfördes efter att kommunpolitikerna på hösten 2004 avskaffats och kommunen ersatts av ett administrationsbolag, ett dotterbolag till Epab, med personal fullständigt lojal mot sina ägare.
 De tidigare permanentboende som trilskats transporterades till Hörnhult, en liten ort i Småland, där de fick finna sig tillrätta i en flyktingförläggning. Förläggningen Grännvan som ägdes av AB Tallvind tjänade stort på det hela. Även en och annan av Båstads före detta politiker återfanns i någon vrå.
 Plötsligt stannar fordonet och jag slits ur mina drömmar. Nya instruktioner ges och vi rullar vidare mot Båstad. Ungefär där den gamla järnvägsviadukten fanns, innan tunnelprojektet lades ner, möts jag av en låst grind. Ovanför denna hänger en stor skylt lätt på sned. "Väl om en til Epab Somm rland" går det att läsa. Vid grinden ser jag också några små smutsiga tavlor. På den ena verkar det stå ungefär "Välkommen, du som är medlem tryck in din kod. Är du här för första gången, var vänlig gå till vaktkontoret för förmögenhetskontroll".

På den andra kan man tyda "Stängt för säsongen, välkommen åter 15 juni". Jag försöker kika in genom staketet, men det är svårt då det är tämligen igenslyat. Några tomma hus skymtar, med nedklottrade skyltar "Till salu" framför.
 En ogräsbevuxen helikopterplatta syns också långt bort. Inga människor finns någonstans.
 Besviken sätter jag mig i fordonet och bereder mig på återfärd.
 Dock stannar jag till i Laholm, som visar sig vara en reminisens av mitt gamla Bjäre. Här lever människor lyckliga och glada. Alla välkomnas eftersom kommunen valde att inte fastna i turismfällan utan isället satsade på ett äkta levande samhälle öppet för alla året runt.
 Dikt eller verklighet, ja det vet vi inte förrän om en tid. Väl förberedda väljare kan vid kommunalvalet i Båstad 15 september ange riktningen...

John Lingesjö