 |
 |
 |
 |
 |
 |
|
Fader
fader: 1 far; pappa; farsa; stabbe; gubbe; ens dagars upphov; avlare; alstrare; faderskap; förälder; familjefar; familjeförsörjare; husfader; barnafader; pater familias;
stamfader; ättefader; anfader; 2 skapare; frambringare; upphov(sman); begynnare; ursprung; idékläckare; grundläggare; banbrytare; orsak; 3 vårdare;
värn(are); beskyddare; försyn; 4 kyrkofader; präst; pater; père; padre; abbé; abbot; 5 (fäder) förfäder; anor; släkt;
föregångare
faderlig: kärleksfull; välvillig; överlägsen; nedlåtande; beskyddande; paternell; patriarkalisk; protegerande; farbroderlig
faderskap: ursprung; paternitet
Stora synonymordboken
©Alva Strömberg
fader: fsv. isl. fathir; gemens. indoeurop. ord (lat. pat´er), bildat på barnspråkets pa (jfr pappa)
pappa: barnspråksord, därför lika i flera språk: ty. eng. fra. papa, ital. papà , lat. pa´pa (se påve, grek. papa´s,
papp´as osv.; bruket vid tilltal (i st. f. far) i högreståndskretsar (fr. o. m. 1600-t.) vesäntl. lånat från ty. och fra.
far: i trycksvag ställning utvecklad form av fader
Våra ord, deras uttal och ursprung
©1997, Elias Wessén och Norstedts Ordbok
fader el. far manlig förälder, pappa; (bildl.) upphovsman, skapare, grundläggare: den svenska musikens f.; tilltalsord för (i sht katolsk) präst; den
helige fadern påven; plur. fäder (äv.) förföder; gå, samlas till sina fäder dö || -n; fäder, best. pl. fäderna el.
(åld.) fädren
faderlig t.ex. med f. omsorg med den omsorg en far bör visa || -t; -are
pappa far; (vard., ofta ironiskt) upphovsman: vem är p. till den här idén?; pappas gosse bortskämd ung man med förmögen el. berömd far||
-n; pappor
Bonniers svenska ordbok
©1991 Iréne Györki och Peter A. Sjögren
Mer ord på vägen...
|
 |
 |
|