rörelse subst. ~n ~r 1 det att ständigt växla plats i fråga om föremål (jfr hastighet, acceleration)): rörelseriktning; centralrörelse;
pendelrörelse; svängningsrörelse; vågrörelse; en rätlinjig ~ med konstant hastighet kallas likformig, annan ~ olikformig; en kropps ~ kan endast anges i
förhållande till en annan kropp; vågornas ~ (äv. i fråga om delar av föremål: sätta maskinen i ~) äv. med tonvikt på motsvarande
förflyttning (mest med prep. i): sätta tåget i ~; bilen befann sig i ~ vid kollisionen; lavinen kom i ~; generalen satte högerflygeln i ~; räven gjorde en
kringgående ~; hela staden var i ~ på första maj ( äv. överfört om annan aktivitet): valrörelse; sätta fantasin i ~; krafter har satts i ~ för
att hindra NN från att få befattningen