Centurion

Från MFK Sländans klubbtidning nr 2 - 1998

När jag byggde mi 90:onde handluns, fick jag ide´n att göra något speciellt med den som skulle bli nummer hundra. Jag ritade och planerade tills jag äntligen blev nöjd med resultatet. Något speciellt, min hundrade handluns: Centurion.

Jag hade några huvudtankar när jag började planera jubileumslunsen. De var att den skulle vara större än de jag brukar bygga och att den skulle ha en väl fungerande timerlösning. Jag var inte förtjust i Mr Beasts silly-putty timer med plåtburksflapp ocb började en jakt efter buttontimern, något som jag bara läst om i en tidskrift. Jag letade på Internet efter alternativa lösningar och efter ställen där man kunde köpa den. I min jakt hittade jag ett klart lyxigt alternativ som tagits fram för raketflygare i staterna, en elektroniktimer på 1-2 gram. Tyvärr tyckte jag att det var för lyxigt för mig så jag letade vidare. Jag skrev ett par gånger till affären i Kanada men fick aldrig något svar. Helt plötsligt ringde Lasse och frågade om jag ville prova en ny liten timer som han hade fått från Woodhouse. Det var en buttontimer och jag blev superglad. Jag provade den på tre kärror innan Centurion för att få fram en, förhoppningsvis välfungerande lösning. Den delen blev alltså löst på ett strålande sätt.

Vingen
Nästa del var layouten. Jag ritade säkert 10 liknande lunsar innan jag ritade ett mellanting som blev slutresultatet. Jag ville inte plagiera Exodus eller Exodus light, men ville heller inte ta min egen Lotchia och göra större. Resultatet blev en elliptisk vinge som är något bakåtsvept. Min grundfilosofi är att modellen flyger lättare och säkrare i termik om bakkanten är något avfasad framåt, det vill säga nästan elliptisk. Det är möjligt att man tappar i ren lungvädersprestanda, men jag tycker att det är värt det med en modell som är mindre trög i kastet och som flyger säkert termiken. 6 mm valdes till material för vingen och jag specialbeställde väldigt lätt quarter grain för att altt skulle vara perfekt. För att bestämma V-formen, tog jag Lotchia och använde vinklarna från den och förde över till Centurion.

Kroppen
Kroppen var nästa steg. Jag har alitid haft korta momentarmar på mina kärror, men börjat tänka om på senare år. Trots det tycker jag att min klena kastarm inte klarar lika långa momentarmar som Mr Beasts, så den fick bli procentuellt sett en aning kortare än hans. Detta medför att stabben måste vara lite större och detta ger i sig lite extra stabilitet i luften. Kroppen fick bli ett kolfiberrör och 8x6 mm fur. Anledningen till att jag inte använde 6x6 mm som de flesta andra använder, var att jag tycker att det är lite för tunt för fingrarna med 18 mm höjd. Stabben och rodret i 1,5 mm lätt quarter grain. I och med att min timerlösning är av det slaget att man kan trimma in stabben med en skruv, var jag inte beroende av att böja i stabben och därför kunde jag välja q-grain. Eftersom jag provat fram och tillbaka med de flesta kombinationer av v-stabbar och underroder och aldrig upptäckt någon speciell fördel med det, utan snarare nackdelar i och med att modellen blir mer sårbar, kom jag fram till att det mest tävlingstaktiskt riktiga var att använda en konventionell lösning.

Trimmet
Jag har aldrig varit en förespråkare för tilt och det blev inget undantag från den regeln på Centurion. Däremot har jag alltid använt mig av insågade skevheter i knäckarna till vingöronen, men efter mogna diskussioner med Mr Beast bestämde jag mig för att inte använda mig av det på den här kärran, mest För att den var större än de jag brukar göra och att jag trodde att storleken kunde göra kärran stabilare. Däremot kunde jag inte hålla mig från att slipa en gnutta wash-out på båda vingöronen. Detta efter jag provat på några modeller innan jubileumskärran och tyckt att det har fungerat utmärkt.

Timerlösningen
När jag fick timern följde det med ett tips på hur man rent tekniskt kunde lösa en timerfunktion på stabben. Den gick ut på att man delade stabben snett på längden, gjorde ett hål i rodret där man skulle fästa gummisnodden som följde med. Nästa steg var att göra ett hål stabben och sätta i ett tunnt rör att dra gummi snodden så att den kunde gå fram till timern. Denna snodd var nämligen själva motorn till timern. Timern fungerar alltså inte av sig själv utan behöver en drivkälla: snodden. Det är en enkel men genial ide´ som har en trevlig bieffekt att lösningen är idiotsäker. Den kan inte klicka helt enkelt. Som jag sade tidigare provade jag mig fram på tre kärror innan Centurion för att vara säker på hur det fungerade.

Flygningen
Efter några snabba trimstarter flög den helt underbart stabilt ocb skönt. Jag trimmade ganska febrilt innan GD i våras och tyckte att jag hade tre kanonkärror med bra trim och timer, veckan innan tävlingen. Tyvärr gick två sönder under ytterligare (onödig) trimning. Som tur var hade jag sparat den säkraste av de tre, Centurion, men det räckte inte eftersom den gick sönder på ett (också onödigt) trimkast i den turbulenta luften precis innan tävlingen. Ett snöpligt slut på den laddningen. Anyhow, jag fick en flipp och lagade den veckan innan SM och den flög nästan ännu bättre efter lagningen. Den flög så stabilt i det oroliga vädret att jag blev förvånad själv. Trots förberedelserna med timern gjorde jag ett par misstag. Det ena var att jag aldrig hade provat lösningen med full timertid (1 minut) i stark termik. Det andra var att jag, trots de tidigare provkärrorna, hade lyckats få lite för låg fuseningsvinkel på stabben. Dessa misstag ledde till att den flög bort för mig i min andra start på SM. De som hade den i kikaren tyckte inte att de såg någon förändring i flykten, men trodde att den tappade höjd efter 5 minuter. Både jag, Martin, Lasse och Anna-Lena letade efter den, men det var nästan omöjligt att hitta eftersom vi inte riktigt visste hur långt den hade gått och ingen hade exakt kompassriktning. Otroligt nog ringde det ett par efter någon vecka som sade det att de hittat ett plan i sin trädgård. Det var Centurion, och den tog Lasse med sig hem till mig efter en annan tävling där nere.

Sammanfattning
Det är helt klart en charmig handluns, med underbara egenskaper, speciellt i turbulent luft och termik, något som de som såg den flyga på SM kan intyga. Jag tror att man kan tillskriva den stora stabben dessa egenskaper, men det kan ju vara så att jag har tänkt rätt hela vägen för en gångs skull... Tyvärr kan man aldrig vara säker på om det är en engångsföretelse eller inte, så jag skall bygga en eller ett par til för att se om de fungerar bra genomgående. Jag tyckte att det var lite dålig stillaluftsprestanda (ca 45 sekunder), men jag trimmade aldrig ut den för fullt i den vädertypen. Jag håller dessutom i skrivande stund, på att bygga om fusesystemet så att stabben dras nedåt i stället för uppåt. Något som jag bara ritat lite lösningar på tidigare men aldrig vågat prova eftersom jag inte vetat hur modellen skulle komma att bete sig. Nu har Martin hittat en artikel pa nätet av en amerikan som förklarade hur man skulle göra, så då finns det inte några hinder längre. Det var allt för mig. Bygg den om ni vågar, annars får jag ha den for mig själv.

FIDO - 98

 

Startsidan - Webbmaster - Mfk Sländan
updaterad 20001027