Trappistölen bildar egentligen inte någon riktig öltyp i vanlig mening, utan är en grupp öl som tillverkas vid ett trappistkloster. Det finns bara sju trappistkloster i världen som brygger öl, och sex av dessa ligger i Belgien och ett i Holland. Deras öl skiljer sig åt sinsemellan vad gäller doft, smak och utseende, men har vissa gemensamma drag. Samtliga är överjästa, alkoholstarka och lagrade på flaska. De flesta är även ganska söta, medan några är rejält beska. Inga andra öl än de som bryggs på ett trappistkloster får kallas trappistöl, eftersom det är ett registrerat varumärke. Det finns en del öl som efterliknar samma stil, men de kallas istället klosteröl. Inget av dessa bryggs däremot på något kloster, även om vissa har gjort det för länge sedan.

Trappist är benämningen på en orden som härstammar från klostret La Trappe i Normandie, därav namnet. Ursprunget kommer från Benediktinerorden som grundades på 500-talet. Så småningom upplevdes denna för bekväm av en del, och en utbrytargrupp bildade den striktare Cistercienserorden år 1098, uppkallat efter det latinska namnet på staden Citeaux i Frankrike, Cistercium, där det första klostret byggdes. Även denna orden mjuknade för mycket enligt vissa, och år 1664 bröt sig en grupp ur och bildade därför Trappistorden, egentligen kallat Order of Cistercians of the Strict Observance. Några av klosterreglerna var dagligt arbete, tystnad, avskildhet, förbud att äta kött och att klostret skulle vara självförsörjande. Vissa av dessa tillämpas inte längre, bland annat tystnaden och köttätandet. Regeln om att vara självförsörjande finns dock kvar, och det är den som har lett till att bryggandet har utvecklats bland ordens kloster. För en del av dem som brygger, är detta den huvudsakliga inkomstkällan, medan andra kloster bara har det som bisyssla. Det finns trappistkloster över hela världen, som i Chile, Kenya, Japan och Danmark och ca en tredjedel av dessa är nunnekloster. Ölbryggning är bara ett av sätten att försörja sig på. Andra metoder är tillverkning av ost, sylt och marmelader, försäljning av téer och örter, bageri, väveri och annat textilarbete.

De trappistkloster som brygger öl idag har förmodligen bryggt öl sedan urminnes tider, men nuvarande bryggerier är inte särskilt gamla. Anledningen till detta är att hela klosterväsendet splittrades under franska revolutionen, och många kloster förstördes. Under slutet av 1800-talet och början på 1900- talet kom bryggerierna igång igen. Först bryggde man bara öl för eget bruk, men 1862 började klostret Chimay sälja sina öl kommersiellt. Därefter följde Westmalle på 1870-talet, Schaapskooi 1885, Rochefort 1899 och Westvletern någongång däromkring. Orval kom inte igång förrän 1931, trots att det är det kloster som grundades allra först, redan på 1000-talet. Det senaste trappistbryggeriet har börjat brygga alldeles nyligen, i början av 1999. Klostret heter Achel, och ligger i norra Belgien.

Efter andra världskriget började trappistölen få den karaktär som de har idag, och det var då de äldsta av dagens märke utvecklades, bl.a. Chimay Röd och Westmalle Tripel. Populariteten ökade ytterligare, och vanliga bryggerier hoppade snabbt på tåget och lanserade olika öl som på något sätt innehöll namnet trappist. Därför ansökte Orval på 1960-talet om att skydda namnet som registrerat varumärke, och fick det godkänt. Sedan dess är det bara produkter som tillverkas på ett bryggeri tillhörande ett trappistkloster som får bära det namnet.

Även om de olika trappistölen från olika kloster skiljer sig åt sinsemellan, kan man urskilja två tydliga grupper. Dessa är Dubbel och Tripel, och denna uppdelning är tydlig även bland "vanliga" klosteröl. Öl av typen Dubbel är bruna eller mörkt bärnstensfärgade, mjuka, maltiga med komplex fruktighet, ofta russin eller plommon, och nästan alltid alkoholstarka. De olika bryggeriernas jästsorter ger ofta upphov till en viss kryddighet som blir något av ett kännetecken för det bryggeriet. Den andra typen, Tripel, har många likheter med den föregående, men den största skillnaden är färgen. En Tripel är mörkt gyllengul eller bärnstensfärgad, och ofta något beskare. Alkoholstyrkan slår igenom något mer än i en Dubbel, men håller sig ändå till en njutbar eldighet. Förutom dessa båda typer kan man stöta på både Enkel och Quadrupel, men de är inte lika vedertagna som de båda första. Här syftar man mest på att alkoholstyrkan är lägre eller högre än andra sorter.

Av de sju Trappistbryggerierna finns fyra utav dem representerade på Systembolaget, Chimay, Orval, Schaapskooi och Westmalle. Större delen av deras produkter finns att köpa, och av dessa räknas Chimay Röd, Chimay Blå och givetvis La Trappe Dubbel till Dubbel-typen. Westmalle Tripel och Chimay Vit är av Tripel-typ. La Trappe Enkel och Quadrupel hör till de båda sidogrupperna, även om de mest faller inom ramarna för Dubbel. Orval, slutligen, kan inte sägas tillhöra någon av grupperna, utan står i en klass för sig själv.