|
Ett PQ9:anskt
underhållningsepos, 1 maj 1997
Det nämndes åter häromsist,
på våran förra lunch,
Att: det är klart nå´t särskilt visst
med sånger före lunch!
Man talade så vist om sånt,
och kom så fram tillslut,
Att: här ska finnas underhållning!
På det tar vi beslut!
Man skrek "till protokollet!
eller nåt åt det hållet.
Alla föll i tankar så,
vem kan göra detta bäst?
Vem ska nästa majlunch få
roa oss härnäst?
Att få underhållning på sin lott
är inte alltid roligt, som
den uppgift broder Albert fått.
Ändock vet ju alla dom,
som sett hans resultat,
att utan hans rekordbravur
finns här knappt nå´n mat!
Herr Adolfsson jag tror det var,
sa om jag minns rätt:
släng ihop nåt riktigt bra,
ja, skriv en kort sonett!
Mm, såna instruktioner fick
jag och Fia när vi gick,
och tänkte att det dock var kvar;
tre hundra sextio dar!
För en månad sen jag tror,
min fader sa till mig så klart:
"Har du nå´n idé som gror,
för fjärde maj är ganska snart!"
Jag hade inte det just då,
och tänkte vidare som så:
Att det borde vara fritt
för var och en som vill
att ställa till med skojigheter
till vår snaps och sill.
I går natt jag så tillslut,
hade väntat klart.
Faktum kvarstod resolut,
Att imorron var ganska snart!
Jag detta verk så ställde klart
i nattens sena timma,
och fann det då så uppenbart:
En lösning skall jag finna!
Så jag har nu ett nytt förslag -
kontra det i protokollet
att - de som tarvar mera drag
står för underhållet!
Skål
Textförfattare: Theo Hammar
|
Vårepos 1 maj 1998
Inte långt från Uppsala - i en liten stia,
fanns en harmsen individ som var en PQ9:a.
Sur och arg och trött liksom,
var han på våren som aldrig kom.
Han tog saken i egen hand, och
startade en första valborgsbrand!!!
Folk gick minsann man ur huse - för att elden bese,
från fet och snäll, till smal och buse - alla fick följa med!
Och genast kom Fru Väder på,
att det var dags för våren - så;
Elden blev en tradition,
för att på våren få fason.
Vår "PQ9:or" blev hjälte klart - förtjänsten var jun hans.
Alla ville honom hylla - var och en till mans!
Man ställde till med stor kalas,
med lite mat och många glas!
Med tiden led och inom kort,
glömdes sedens ursprung bort.
Så vad ni vet om denna lunch - om varför vi är här,
har ni halva sanningen hört - en radikal misär!
För brasan - den var vår idé,
ja, det är inte svårt att se,
för - utan att PQ9:a nånsin har glänst;
våren är faktiskt vår förtjänst.
Skriven och uppläst av Theo Hammar
|