|
Hur Liljiekonvaljen fick sin doft. Djupt inne i skogen stod en liten oansenlig blomma utan namn. Alla de andra blommorna fick beundran och alla som såg violen som stod vid hennes sida utropade och sa Vilken underbar blomma så ljuvligt blå som själva himmelen. Men den lilla vita klockan såg dom inte ens. Hon bara stod där hon stod liten oansenlig vit och spröd. Så en dag började det
att lukta så underligt i Liljiekonvaljens dunge, det osade och pyrde
och
|
