Lite historik om avelsarbetet i Dalarna
Saxat ur "Nötkreatursaveln i Södra Dalarna under 1900-talet" , av Arne Sjörs år 1976.

För att beskriva nötkreatursaveln i Dalarna inom rimliga gränser så berör jag mest förhållanderna i Södra Dalarna, Västerbergslagen och Falu södra och norra tingslag.

Vid studium av Hushållningssällskapets handlingar och berättelser från nötboskapspremieringarna från början av seklet finner man att omdömet om de uppvisade hondjuren enligt premieringsnämnden var att "korna är stora och kraftiga med tydligt inslag av Ayrshirekorsning".

Någon kokontroll förekom ej. De första kontrollföreningarna började 1905-06.

1898 års premiering i St. Skedvi påtalade bristen på goda tjurar. 1901 års förrättning säger, att denna brist avhjälptes varför inte mindre än 8 goda tjurar kunde premieras, därav 2 av korthornsblandinig, födda vid Kloster och fallna efter den bekanta tjuren Flagbeerer som förekommer i Klosterdjurens antavlor.

Kokontrollföreningar bildades i de flesta socknarna i den centrala jordbruksbygden under perioden 1905-10. Kontrollåret 1910-11 utgjorde medelavkastningen ca 2400*3.55= 90 kg smf. Förhållandena varierar mellan åren och socknarna, och gällande tjurhållningen så förekom inte något ordnat avelsarbete i de mindre och medelstora besättningarna. Tjurföreningarnas tjurköp kan nog betraktas som impulsköp och då en tjurs livslängd torde vara högst 4 år och då föreningarna i regel inte haft mer än 1 till 2 st, kan ett rationellt utnyttjande av en god tjur knappast ha förekommit.

Efter en någorlunda lugn utveckling under en 5-årsperiod med hållande av skapliga Ayrshiretjurar och en skaplig kokontrollanslutnig kom världskriget 1914-18. Det avelsarbete som uppbyggts under de senaste 10 åren spolierades då av dålig fodertillgång och bristande intresse för mjölkproduktion på ett rationellt sätt. Kontrollföreningarna upphörde i många fall och tjurhållningen sköttes på flera ställen med synnerligen enkla blandrastjurar utan känd härstamning.

Under rätt lång tid hade den s.k Svärdsjörasen, det som senare kom att kallas Rödkullig svensk lantras, uppmärksammats av de tongivande inom Hushållningssällskapet och dess premieringsnämnd. Som en följd av detta kom några SKB besättningar i Falutrakten att leverera rödkulletjurar till tjurföreningarna i S. Siljansområdet och även till föreningarna i det centrala jordbruksområdet.

En långt avancerad övertro från premieringsnämnden och Hushållningssällskapets förvaltningsutskott på den röda kullans förmåga att både leverera mjölk och att vara praktiskt taget oemottaglig för sjukdomar b.la nötkreaturstuberkulos gjorde att dåligt underrättade tjurföreningsstyrelser föll till föga för den s.k sakkunskapen. Den tidigare framgången med Ayrshire inslaget samt även en del av den gamla RSB rasens tjurar från Kloster spolierades i de centrala jordbruksbygderna. I Siljansbygden samt i Falu norra tingslag där rödkullekor funnits även tidigare förekom renavel med rödkullor ända in på 1950 talet med växlande resultat och framgång.

Under tiden 1920-30 började emellertid ett större intresse att visas för en rationellare mjölkproduktion inom den södra och mellersta delen av länet.

Kokontrollen kom igång i samtliga jordbrukssocknar och tjurföreningarna blomstrade.
1930 års resultat inom kontrollen med 6281 st kor, 2859*3,78= 108 kg smf, visar att någon avelsframgång att tala om ej förekommit under 15 års tid.1930 talets avelsarbete kom att helt domineras av de stora tjurföreningarna. 15-20 tjurar hölls av St Tuna tjurförenig, Gustafs föreningar ett 10-tal, Hedemora ca 15-17 tjurar. Den största föreningen, St Skedvi med August Proos som ordförande, hade som mest 25 tjurar, dvs en tjur i varje by. Samtliga dessa föreningstjurar var av SRB ras. Åtminstonde Skedvi föreningen inköpte de flesta tjurarna på SRB föreningsauktioner.

Avkastningen på de kontrollerade korna steg något år från år. 1938 som var det sista normala året före kriget låg avkastningen inom jordbruksbygden på 126 kg smf. I hela Dalarna var avkastningen på 6 468 st kor, 2996*3.83=115 kg smf.
Under krigsåren 1939-45 låg avkastningen betydligt lägre men därefter steg den så 1948 uppgick den till 3 463*3.91=135 kg smf för 7 762 kor och året 1953 till 3 560*4.03= 147 kg smf för 6 545 kor.

Omnämnas bör några av de större besättningar som spelat en ganska stor roll inom länets avel, både som leverantörer av tjurar för privat tjurhållning och till tjurföreningarna.
Redan vid seklets början fanns vid Garpenbergs bruk en del av statens avelscentral för Ayrshireboskap, som dock på grund av ägarskifte av bruket försåldes på auktion omkring 1910. En rätt stor grupp djur därifrån inköptes till Grängshammar i Silvberg, där dessa kom att bilda stommen i den stora SRB besättningen på omkring 100 mjölkkor som fanns kvar på gården fram till år 1973, då gården utarrenderades. Från denna besättning såldes rätt många tjurar ut i bygderna samt en hel del mycket goda hondjur som än i dag har avkomlingar ute i bygderna. tex modern till 68 Erikols f.1976, avkastning 5 år 7 328* 4.4=323 kg smf (260)

Vassbo lantbruksskola hade redan 1908 en Ayrshire besättning på 40 talet kor med avkastning 3 244*3,72= 121 kg smf, på den tiden en aktningsvärd avkastning. Tyvärr dukade denna besättning under av tuberkulos och ersattes av rödkullor men numera, sedan en ny ladugård byggts finns åter en SRB besättning med 66 kor.
Goda besättningar har funnits vid Nyhammars bruk vid Hagge, ägare Trafikbolaget Oxelösund och vid den enda kvarvarande bolagsbesättningen i Västerbergslagen, Morgårdshammar med 100 kor 1975 avkastning 6 031 * 3.9=233 kg smf.

Besättningarna vid Klosters gårdar i Husby med som mest över 200 kor, är efter sedan Korsnäs Marma AB övertog dessa gårdar, tyvärr skingrade.
Från Kloster gårdarna såldes över 600 st avelstjurar över hela landet, därav många på SRB föreningsauktionerna. Det sista tjurpålägget, 624 kloster ägd av DGH, var en av de bättre.
Större betydelse för landets SRB avel hade dock deras omfattande försäljningar av hondjur, som pågick under en tidsrymd av 30år. Bland besättningar i mellan Sverige som till stor del härstammar från Kloster kan framhållas Hamra, Berga, Västerhaninge och Kyrkeby. Kon 102 Hedda född vid Kloster, såld som kviga till Såtenäs blev mormor till dåtidens mest bekanta SRB tjur, 134 Såtenäs. Den i DGH insatta tjuren 55 Nås är fallen efter 762 Märta, en av de sista Klosterkorna.
Den enda av de gamla SRB besättningarna som numera finns kvar och framförallt återkommit på ett framgångsrikt sätt efter diverse åderlåtningar på grund av ladugårdsbrand och omflyttning pga nybyggnation, är besättningen vid Avesta Jernverk, numera Mästerbo Gård. År 1975 var deras avkastning på 102 kor 6 778*3.90= 266 kg smf.

Redan 1947 kom tanken upp att försöka få igång seminverksamhet i södra Dalarna. En kommite bildades med husdjurskonsulenten i Hushållningssällskapet och ordförandena i de stora tjurföreningarna. Någon gång under 1948 kallade kommiten laboratorn, sedermera professorn Bane på Veterinärhögskolan till ett sammanträffande. Bane kom med full utrustning och tillsammans åkte sällskapet till Klosters gård där förvaltaren Arvidsson ställde gårdens stamtjur 82 Regnaholm till förfogande för spermatäkt. Efter fullgjort värv åkte sällskapet tillbaka till St Skedvi där några brunstiga kor voro anmälda, varpå Bane utförde de första inseminationerna i Kopparbergs län. Resultatet blev att 3 st seminkalvar föddes 9 månader därefter, bla tjuren 5 Lundbacka Hero, såld som föreningstjur till Folkärna tjurförening.

Efter en försöksteckning ansågs att så många kor tecknats för deltagande, att en seminförening skulle kunna startas, varför de anmälda djurägarna kallades till konstituerande sammanträde i Hedemora i februari 1949. Sammanträdet beslöt enhälligt att bilda södra Dalarnas Seminförening.