Vånevik är klassat som ett område av riksintresse för kulturmiljövården. På hemsidan för Länsstyrelsen Kalmar Län finns intill följande logotype en länk till Tittskåpet för Kalmar län. Här är det möjligt att se riksintressets omfattning genom att zooma in kartbilden söder om Oskarshamn och kryssa för riksintresse för kulturmiljövård.

Från Riksantikvarieämbetets hemsida hämtas följande om riksintresse. "Att ett område är av riksintresse betyder att miljön är skyddsvärd ur ett nationellt prespektiv, men inte att miljön automatiskt är skyddad. Riksintressen finns förutom för kulturmiljövården bl a för naturvård och friluftsliv (jmf avsnittet om kultur och natur). Ett riksintresse är en signal om att här finns så höga värden att kulturmiljön har företräde vid en avvägning med motstående intressen, förutsatt att de motstående intressena inte är av riksintresse. Det är också en signal om att i dessa områden kan länsstyrelsen/staten gå in och upphäva kommunala beslut, om man ej finner kulturvärden tillräckligt beaktade.

Hanteringen av riksintressena regleras i miljöbalkens 3 kap. 6§ som säger att områdena ska skyddas mot ingrepp eller åtgärder som kan innebära "påtaglig skada" på riksintresset. Länsstyrelserna har ansvaret att föra ut "statens anspråk" för kulturmiljövården till kommunerna, som i sin översiktsplan (ÖP) ska redovisa områden av riksintresse och ange hur riksintresset ska tillgodoses i samhällsplaneringen."

Ett annat skydd för kulturmiljön är en byggnadsminnesförklaring. I Vånevik är disponentbostaden Stenvillan byggnadsminnesförklarad. Ett byggnadsminne är en byggnad, byggnadsmiljö, park eller trädgård som har ett så stort kulturhistoriskt värde att det måste ges ett långsiktigt skydd för att säkerställa att det bevaras för framtiden. Ansvaret för skydd och vård av byggnadsminnen delas av stat, kommun och enskilda. I första hand vilar ansvaret på fastighetsägarna. Uppdraget att ansvara för ett brett bevarande är kommunens. Länsstyrelsen fattar beslut om byggnadsminnesförklaring och kan även bevilja bidrag till restaurering. I samband med byggnadsminnesförklaringen upprättas skyddsföreskrifter som i detalj redovisar omfattningen av skyddet och anger på vilket sätt byggnadsminnet ska vårdas och underhållas.

Stenbrotten i kulturmiljövården
Att även stenbrotten är viktiga informationskällor börjar uppmärksammas alltmer. I Riksantikvarieämbetes skrift Natursten i byggnader Från 1000-talet till 1940, Lund 1996, kan man se att det 1996 fanns två stenbrott som var skyddade enligt fornminneslagen, nämligen ett medeltida kalkstensbrott på Gotland och ett kalkstensbrott i Komstadsområdet, Kristianstads län i Skåne.

Man läser också att "stenbrotten är viktiga informationskällor. Endast ett fåtal har lämningar från stenbrytning före industrialismens stora byggboom. Flera kan ha varit stora hantverkscentra med lämningar som kan säga oss något om stenhuggarnas livsvillkor, smedjor för verktygens vidmakthållande, bostäder eller enkla övernattningsplatser. Vi saknar också kunskap om vilken brytningsteknik man tillämpade på olika bergarter under olika tider. För att kunna finna dessa spår måste vi veta vad vi skall iakta. Fortfarande finns det stenhuggare som bär med sig generationers kunskap om den hantverksmässiga stenhanteringen och den tidiga industriella brytningen. Det är deras kunskap vi måste ta vara på. Återigen börjar natursten i byggnader bli aktuell, gamla stenbrott återupptas och nya brytningstekniker används. Man schaktar bort de översta lagren, de lager som kanske innehåller spår efter de tidigare stenhuggarna."

Länkar till hemsidor varifrån ovanstående informtion hämtats

riksintressen, Riksantikvarieämbetet

länskartor, Länsstyrelsen Kalmar Län

kulturminneslagen, Riksantikvarieämbetet