Horror wrestling (1995)
Härligt, starkt, bitvis brutalt.
Men vad jag egentligen vill säga är att, jag inte sen Runaways mått så bra av att lyssna på rock som gjorts av ett tjejband.
Jag blir så stolt av att dom dessutom är från Sverige.
All heder till alla svenska musiker som lyckats "over there", men ha i åtanke att det är en bragd att ta sig in i en musikindustri som hård rock, och vara kvinnor, och att sen slå så hårt som dom gjort.
Got to love it.

Sen att dom bevisligen är grymt bra musiker, med bra idéer, ger dom ett extra försprång till andra band oavsett kön.
Många med mig håller med om att soundet låter lite som Clawfinger, kan det bero på att Adam Kviman producerat, och att Stefan Glaumann mixat plattan? Vem vet.
I alla fall tycker jag att det är ett riktigt bra album, oavsett.

Skjuter 3 pistolskott.