Alkoholen har genom historien orsakat mycket stora sociala problem, större än någon annan enskild faktor. Den har i mycket hög grad bidragit till en negativ samhällsutveckling. Den har varit orsak till mycket lidande och tragedier. Men det har också funnits positiva krafter som har förespråkat helnykterhet och lyckats vända den negativa trenden. Under sådana perioder har också välfärden ökat. Här följer nu en berättelse av vad som har hänt i Sverige från början och fram till våra dagar.
År 1467 inhandlar krutblandaren Mäster Berentz i Stockholm aqua vitae (destillerat vin) från Lübeck. Det skulle användas som ingrediens i kruttillverkningen - men det visar sig snart att det gick att dricka också. Därmed har brännvinet fått fotfäste i Sverige.
Den allra första nykterhetskämpen var Sten Sture d.ä. Som år 1494 införde förbud mot att bränna och sälja brännvin i huvudstaden. Men under de århundranden som härefter följde kom svenskarna att supa alltmer. I början av 1600-talet var det endast bryggarskrået som hade rätt till avsalutillverkning av brännvin. Husbehovsbränningen fick emellertid allt större omfattning, varför den 1718 förbjöds. År 1731 fick ägare av i mantal satt jord rätt att bränna brännvin för eget behov mot en årlig avgift till kronan. Men Gustav III förstod att brännviner kunde bli en källa till ökade statsinkomster och inrättade år 1776 kronobrännerier, samtidigt som husbehovsbränningen begränsades, men samtidigt förekom en omfattande lönnbränning.
Men hembränningen skulle med tiden komma att bli ett stort problem för samhällsutvecklingen. Det började med att Jonas Alströmer bland andra på 1720-talet försökte att införa potatisodling i Sverige. Jonas Alströmer kom tillbaka till Sverige efter en studieresa i Europa 1724. Med sig hade han bl.a. potatis, som han började att odla i Sverige på gården Nolhaga utanför Alingsås. Han var den första som odlade potatis i stor skala. De svenska bönderna var misstänksamma mot den nya rotfrukten. Det gick trögt i början för bönderna var motståndare till nymodigheter och tyckte att det räckte med att odla den brödsäd som de alltid hade gjort, trots att potatisen bara krävde halva åkerarealen för att erhålla samma näringsinnehåll, som hos brödsäden. Men så småningom övervanns motståndet och potatisen blev under 1800-talet det svenska folkets vanligaste matvara. Men då bönderna på 1800-talet också upptäckte att det gick att göra brännvin av potatisen blev det fart på potatisodlingen. Rätten till husbehovsbränning för jordbrukare återinfördes år 1800 mot viss bevillningsavgift. Jordägarnas rätt till utskänkning medförde ett ökat missbruk av rusdrycker, samtidigt som kronans inkomster minskade. Efter de stora politiska omvälvningarna 1809 (Sverige förlorar Finland) släpptes brännvinsbrännandet åter fritt 1810.
På kort tid steg konsumtionen av brännvin till skadliga nivåer. Många arbetare fick också en del av lönen i brännvin. Det fanns 173000 brännvinspannor i landet 1829, och brännvinskonsumtionen uppgavs till 46 liter om året per invånare, även barnen inräknade, troligen den högsta någonsin. I mitten av 1800-talet uppskattades konsumtionen ha varit över tjugo liter per år och person i genomsnitt. Det brändes brännvin i så gott som varje gård och alkoholisternas antal ökade snabbt. Vid mitten till slutet av 1800-talet blev det här ett stort problem. Det fanns inga restriktioner för att begränsa alkoholkonsumtionen och halva den vuxna svenska befolkningen höll på att supa ihjäl sig. Alkoholen var orsak till mycket lidande och tragedier, och när far kom hem på avlöningsdagen redlöst berusad fick barnen springa och gömma sig. Hustrun fick ta emot slag och otillständiga ord, om hon vågade påpeka att hennes man hade supit och spelat bort hushållskassan. Det här förekom ofta, och lika ofta bad far om förlåtelse och lovade att det aldrig mer skulle upprepas. Men ett tvångsmässigt beroende av brännvinet gjorde att dessa löften inte var mycket värda.
Det förekom också att man tröstade barnen med en trasa eller en brödbit doppad i brännvin. Detta gällde även spädbarn för att dessa inte skulle störa husfadern i hans nattsömn. På det här sättet lade man grunden för en framtida alkoholism.
Man började förstå vad detta missbruk kunde leda till och man insåg allmänt att om Sverige skulle överleva som nation så måste befolkningen bli nykter.
Man insåg att alkoholismen var ett av mänsklighetens största gissel och det fanns inte någonting som kostade samhället så mycket i form av både lidande och pengar.
Den frikyrkliga väckelserörelsen och nykterhetsrörelsen blev räddningen, och gick hand i hand när det gällde nykterhet, och lyckades vända den trend som i mitten av 1800-talet hade lett till att nästan hälften av den vuxna befolkningen höll på att supa ihjäl sig. Den svenska kristna folkväckelsen som svepte fram över Sverige omkring år 1820 fick positiva konsekvenser i flera årtionden. Inom denna väckelse betraktades helnykterhet som en självklarhet. Man hade med egna ögon sett vad supande och onykterhet hade lett till, och man förstod att detta var helt oförenligt med en kristen livsstil.
Före väckelsen levde många människor i omoral och alkoholproblem. När väckelsen bröt ut, skedde stora förändringar i hela samhället. Folk slutade dricka, människovärdet upprättades och man började ta ansvar för sitt liv. Gnosjö i Småland är typexempel på en sådan gammal väckelsebygd. Än idag talar man om "Gnosjöandan" och den företagsamhet och kreativitet som finns i trakten. Även om inte alla i Gnosjö blev kristna under väckelsen, fick de kristna värderingarna ett så starkt fäste att de fortfarande i viss mån lever kvar.
I Sverige uppstod först på 1830-talet en mer betydande nykterhetsrörelse, riktad mot det tilltagande spritmissbruket. Förebilden hämtade man i USA och The American Temperance Society, som bildades i Boston 1826. Den fick stöd i Sverige av Karl XIV Johan och förespråkade avhållsamhet eller måttlighet i spritbruket och kallades ibland också för ”halvnykteristerna”. Den byggde på att alla människor kunde styra sin alkoholkonsumtion till en nivå som inte förorsakade sociala problem i samhället. När det sedan visade sig att många av dess medlemmar blev alkoholister så insåg man att föreningarna hade byggt på ett felaktigt antagande, och kom i fortsättningen inte att få någon avgörande betydelse för att främja nykterheten, vilket gjorde att dessa föreningar och denna rörelse kom att dö ut helt.
Den från England invandrade metodisten, industrimannen och uppfinnaren Samuel Owen startar 1831 den första kända nykterhetsklubben i Sverige på Kungdholmen i Stockholm med namnet Kungsholmens Nykterhets Förening.
Svenska Nykterhetssällskapet bildas 1837, på initiativ av Peter Wiselgren (1800-1877), som riksorganisation för de nykterhetsklubbar som vuxit upp runt om i landet. Denna organisation verkade för total avhållsamhet enligt den tidens uppfattning (som bara omfattade destillerade drycker, och inte öl och vin vilka bara användes av överklassen). Peter Wiselgren blev också rörelsens personliga medelpunkt och brukar anses vara den store banbrytaren för nykterhetsrörelsen.
Under påverkan av den av Peter Wieselgren ledda nykterhetsrörelsen lades skatten 1855 om till en tillverkningsskatt på brännvinet, samtidigt som husbehovsbränningen förbjöds.
En av de mer radikala nykterhetsrörelserna bildades i slutet av 1800-talet som en reaktion mot ett då omfattande supande. Den hade helnykterhet som målsättning. Det var rörelsen Godtemplarorden IOGT, Independent Order of Good Templars, som bildades i USA 1851. Snart nog spred sig IOGT till Europa via England, och kom till Sverige 1879, genom baptistpredikanten Olof Bergström, och spred sig sedan snabbt över landet. Vid sekelskiftet växte denna rörelse sig allt starkare och i dess kölvatten uppstod flera liknande rörelser. Bland dessa Blåbandsrörelsen 1883, Vita bandet 1900 och Motorförarnas Helnykterhetsförbund 1926. Med motbok, spritmonopol och en restriktiv alkoholpolitik som fick ett folkligt stöd kunde spritfloden brytas och konsumtionen var under flera decennier lägre i Norden än i flera andra europeiska länder. Godtemplarorden IOGT och Nationaltemplarorden NTO slogs samman 1970, och fick då sitt nuv namn IOGT-NTO.
År 1875 var konsumtionen ca 11,5 liter 100 procentig alkohol per år och invånare med åldern 15 år och uppåt.
Under 1900-talets första decennier infördes totalförbud i Finland, Norge, USA och Kanada. Under den här tiden hade vi också en nedgång av alkoholförbrukningen i Sverige, 1918 var den endast 1,2 liter per år och invånare, den lägsta under hela 1900-talet.
Motbokskontrollen (Brattsystemet), som var 1900-talets största folkhälsoreform, infördes 1919 genom en ny förordning om försäljning av rusdrycker och Systembolaget får monopol på all alkoholförsäljning.
I en folkomröstning 1922 om ett totalförbud gavs 889 000 röster för och
925 000 mot förbud. Skillnaden var bara 2% på totala röstantalet, mycket nära ett totalförbud. Motboken avskaffas 1955, och alkoholskadorna kom att öka mer än konsumtionen. Under den s.k. mellanölsperioden 1965 - 77 ökade konsumtionen och var som högst 1976 med 7,7 liter.
Vid EU inträdet 1995 upphör systembolagets ensamrätt på försäljning till restauranger. Vin & Sprit monopolet avvecklas på import, export, tillverkning och partihandel. Alkoholreklam tillåts år 2003 genom en dom i Marknadsdomstolen som genom detta har gått emot ett riksdagsbeslut.
Sedan 1920-talet har alkoholkonsumtionen i genomsnitt varit cirka fem liter per person och år, men har under de senaste åren snabbt stigit till det dubbla och är i dag uppe i 10 liter, ungefär lika mycket som för ca 130 år sedan.
Alkoholbruket har under historien orsakat mycket lidande och problem, det var och är fortfarande ett av våra största sociala problem och måste därför bekämpas med alla medel.
Merparten av de historiska konsumtionsvärdena
är enligt statistik från Statens Folkhälsoinstitut.
Mars. 2003
RS