Åke Johansson

f. 1893 i Mora. Studerat vid Konstakademien 1917 - 21. Resor i Tyskland, Frankrike och Italien 1922-24, Italien och Jugoslavien 1935, Norge 1938-42. Separatutställningar 1939 och 1945, på Konstnärshuset i Stockholm. Representerad i Zorns samlingar i Mora, Östersund museum och prins Eugens Valdemarsudde.
Åke Johansson är visserligen född i Mora, men av bollnäsföräldrar, och kanske är det de robusta dragen i hälsingekynnet som tydligast kommer fram i hans konst. Det är dock en kraft utan hårdhet, snarare parad med innerlighet och ömsinthet som orefllekterat strömmar emot en ur hans måleri. I likhet med hälsingepojken Pär Lindblad har han blått till sin älsklingsfärg och använder han färgmassan på ett verkningsfullt sätt, sedan tar likheten slut. Lindblad representerar det veka, inåtvända, Åke Johansson är mer utåtvänd och livsnära i sitt måleri. Kanske är han något ojämn i sin produktion. Det övervägda artisteriet är inte självändamål för honom som för så många konstnärer av i dag, men man minns med glädje de saker han visat upp vid tidigare länsutställningar. Just för deras spontanitet och mustiga färgbehandling.
Att han har både kraft och vilja till en icke formelbunden förenkling visar inte minst de senaste målningarna, på visst sätt påminnande om Pelle Svedlunds sista puristiska försök. Djärvt och okonventionellt ställer han samman sina färger. En mättad koboltblå kan bilda upptakten, varieras och få stöd i en mörk marinblå, finna sin kontrast i gyllengult och stöd i mäktigt brunviolett. Verkligheten går han inte ifrån, men översätter sin upplevelse i ett måleri där han brett och summariskt, med den pastosa oljefärgen som medel, ger form åt sina intentioner.