Tidigt 1988 presenterades E34, den nya 5-serien. Detta var helt igenom en ny bil, förut på motorsidan där alla motorerna hade ärvts ur andra BMW-modeller, större som mindre. Värt att notera är att E34 ur komforthänseende bara fanns med 6-cylindiga motorer.

De versioner som fanns var följande: 520i, men en 2 liters rak sexa på 129 hk, motorn hade tidigare suttit i 320i/520. Ett steg upp innebar 525i, men också den med en rax sexa, men denna gång på 2.5 liter och 170 hk. Nästa steg var 530i, som vanligt en rak sexa på 3 liter och 188 hk. Denna motorn satt också i 730i.

Värstingen hette 535i, och hade samma motor som den nyligen presenterade 735i, samt gamla 535i/M535, alltså den klassiska 3.5 liters sexan på 211 hk. Även 524 td fanns i E34-utförande, men denna kom aldrig till Sverige.

Den nya 5-serien innebar en massa nyheter. Till att börja med så gick designen i samma linje som den nyligen presenterade 7-serien E32. 5:an såg helt enkelt ut som en mindre 7:a, och det tyckte folk om. E34 var mycket smäcker och linjeskön, och anses än idag vara en av BMW:s allra snyggaste någonsin. E34:an hade också vuxit och blivit mycket större än tidigare, men det innebar också givetvis att vikten hade ökat. Detta medförde att 520i med sina 129 hk tyvärr kändes ganska otillräcklig, och de flesta spekulanter föredrog istället 525i.

En fördel med den vackra karossen var att Cw-värdet kunde hållas så lågt som 0.32, och det innebär ju en massa fördelar, både bränsleförbrukning och vindbrus reduceras när luftmotståndsvärdena är låga.

Inuti så var paneler och instrument också nya, men allting gick i samma stil som i den större 7-serien. Detta var helt enkelt BMW:s nya stil. Vidare var stolarna helt nya och mycket bekväma, och man hade lagt ner mycket jobb på att göra ett bekvämt baksäte.

Motorerna hade försetts med den senaste typen av Bosch Motronic, som är självdiagnoserande i tre steg. Om det skulle bli allvarliga fel fanns ett nödprogram så att bilen i alla fall skulle vara körbar till närmaste BMW-verkstad.

Vidare fanns samma typ av check-controll som i 7-serien E32, med ett textfönster under hastighetsmätaren som kunde varna för allt från slitna bromsbelägg till låg kylvätskenivå.

Trots att 5-serien nu hade blivit en tung och komfortabel bil så hade BMW givetvis behållit sin sportighet. Viktfördelningen var nästan exakt 50/50 och karossen var mycket vridstyv, och det är ju alltid en fördel när man vill skapa körglädje. Trots att fjädringen var satt mer åt komfort än sport så var väghållningen mycket bra, även om det naturligtvis kränger en del.

Men E34 innehöll naturligtvis ännu fler nyheter än så. Bland annat fanns de nya ellipsstrålkastarna och automatisk justering av bälteshöjden fram. Alla modeller hade dessutom grönttonat glas för att minska solstrålar, inbyggd glasantenn, servostyrning samt centrallås.

ABS-bromsar var standard från 525i och uppåt. Aluminiumfälgar ingick från 530i och uppåt, och toppmodellen 535i hade dessutom elhissar och färddator som standard. Dessutom fanns det även på 535i (liksom på 7-serien E32) ett system med konstant tryck på vindrutetorkararmarna. Det hela styrs av en dator som anpassar trycket efter hastigheten. En finness som man har stor nytta av i hög fart på Tyska Autobahn i regnväder.

Ja, nya 5-serien innehöll en massa ny teknik, men det var inte heller alltför mycket begärt med tanke på priserna. Redan den enklaste 520i-modellen hade ett grundpris på c:a 170.000 kr, 525i kostade över 210.000 kr, och toppmodellen 535i gick lös på över 300.000 kr. Och dessa priserna var gällde rena grundmodeller utan någon extra utrustning, men det ville ju de flesta köparna ha. Att maxutrusta en 535i innebär att priser överstiger 500.000 kr, och kom ihåg att detta var 15 år sedan!

Men trots de höga priserna så sålde 5-serien bra, modellen låg helt rätt i tiden, högkonjunktur rådde, och dyrt var lika med fint. När E34 kom ut på marknaden så blev det nästan kaos för att få köpa den. Det fanns till och med spekulanter som hade beställt sitt exemplar efter att bara ha sett en knapphändig spionbild hos sin BMW-handlare! Få bilköpare har ett sådant stor förtroende för sitt bilmärke som BMW-ägarna. Och man får väl räkna med att knappast någon blev missnöjd när man väl fick sin bil.

1989 gjordes inga förändringar, men 1990 så hände det en del. Trots att BMW tidigare lovat att bara bygga E34 med 6-cylindriga motorer för komfortens skull så kom 1990 ändå en 518i E34. Motorn var samma M40-maskin på 113 hk som tidigare, och detta var ingen sportbil direkt. Priser var i alla fall 20.000 kr lägre än för 520i. 1990 försvann också 530i, detta eftersom försäljningen av denna modell inte gick lika bra som för de övriga, antingen valde folk den mer prisvärda 525i, eller så köpte man värstingen 535i direkt.

1991 var det dags för stora förändringar. Både 520i och 525i fick helt nya motorer. Det var fortfarande frågan om raka sexor på 2 respektive 2.5 liter cylindervolym, men de nya maskinerna innehöll en massa ny teknik.

De hade numera 4 ventiler på cylinder, och dubbla överliggande kamaxlar. Detta gjorde att både effekt och vridmoment förbättrades avsevärt. Motorn i 520i fick nu 150 hk mot tidigare 129 hk, och 525i 24V hade 192 hk.

Servicebehovet minskade också eftersom man införde kamkedjor istället för kamremmar, och man använde sig också av hydrauliska ventillyftare. Man använde sig numera också av en tändspole för varje cylinder, detta gjorde tändningen exaktare och tändstift fick en längre livslängd. Under huven märktes det tydligt att det fanns något nytt, 24V-motorena så mycket mer ”stylade” ut, men plastkåpor och insugsrör i plast.

Förbrukningen gick också ner en hel del med de nyare motorerna, mycket tack vare uppdaterad motorelektronik. 525i 24V med nästan 200 hk håller sig klart under litern i blandad körning, och det är ju ganska imponerade för en tung bil med goda prestanda. Trots alla förändringar kunde man hålla prisökningen till drygt 10.000 kr jämfört med 525 med den gamla motorn.

1992 kom BMW med en kombi i E34 karossen. Modellen hette som vanligt på BMW-språk Touring, och såldes i 520i/525i/525 tds utförande. Visst var detta ganska gott om utrymme, men det var aldrig heller något tvivel om att form hade fått gå före funktion.

Men så var också designen mycket lyckad, en 10 år gammal BMW Touring är än i dag modern och snygg. Touringen hade en del finesser. Bland annat fanns fäll/delbart baksäte, vilket inte sedanbilarna hade. Dessutom var själva bakrutan öppningsbar, en lika praktisk som elegant ide.

Touringen var också förändrad med kraftigare fjädring/stötdämpning för att tåla mer last. Men någon storlastare var detta nog aldrig tänkt som, då hade man knappast använt sig av en mjuk, smutskänslig heltäckningsmatta i bagaget. Nej, denna bilen var typiskt avsedd för att lasta in golfbagen och åka till golfbanan i, och något mer skrymmande än så lär väl aldrig fraktas i en BMW touring.

1992 började man också sälja dieseln 525 tds här i Sverige. Detta var en vidareutveckling av 524 td som i E34 utförande aldrig hittade till Sverige.

525 tds hade i alla fall en 2.5 liters rak sexcylindrig virvelkammar motor som lämnade en effekt på 143 hk och ett vridmoment på 260 Nm. Denna diesel fick mycket goda omdömen för sin mjuka gång, låga förbrukning och goda prestanda, men tyvärr har ju svenska staten bestämt att dieslar är ingenting att ha, och följaktligen kostar en 525 tds nästan 7000 kr per år i skatt. Men ett bra alternativ om man kör långt är den.

Samma år är sista året för den närmast klassiska 535i. Priset på över 360.000 kr gjorde att spekulanterna i Sverige var få, men den som ändå valde att betala denna summa fick en mycket snabb och komfortabel långfärdsvagn.

1993 gjordes en säkerhetsfrämjande förändring. ABS och airbag blev standard på alla BMW-modeller som såldes i Sverige. En annan förändring var att de 6-cylindriga 520i och 525i fick så kallad Vanos, alltså variabla kamtider. Detta gjorde att vridmomentet förbättrades, och bränsleförbrukningen gick ner. Samma år kom också de nya V8-modellerna 530i och 540i. Dessa hade V8:or på 3 respektive 4 liter och dess effekter var 218 respektive 286 hk.

Detta var samma motorer som samtidigt hamnade i 7-serien, och i synnerhet den större motorn satte verkligen fart på E34. 0-100 km/h gick på 6.8 sekunder, och toppfarten var begränsad till 240 km/h. V8-bilarna fick en något ändrad front, med bredare huv och grill och luftintag i spoilern. Detta var verkligen snabba och exklusiva bilar, men så var priserna därefter också: 530i kostade 380.000 kr och 540i 445.000 kr.

1994 gjordes inga nämnvärda förändringar på E34, men 1995 gjordes en lättare ansiktslyftnig. Alla modeller inklusive 518i fick den nya V8-fronten med den breda huven och grillen. Motorn i 518i ändrades och effekten höjdes något, men mer viktigt var kanske att man numera använde sig av kamkedja istället för som tidigare kamrem. En annan fördel var att förbrukningen gick ner till 8.2 liter/100 km.

520i och 525i var oförändrade maskinellt, men numera kunde man köpa en paketutrustning som kallades för ”Executive”, som innehöll en hel del godis. Övriga modeller var oförändrade detta år.

1996 var sista årsmodellen för E34. Endast ett fåtal exemplar tillverkades, men touring modellen såldes under hela 1996 i väntan på touring-modellen av den nästkommande 5-serien.