Texterna är utdrag ur Deepak Chopras bok "Livets sju andliga lagar". En liten bok som är ett koncetrat av visdom. Den beskriver kärnan av andlig mystik som tycks återfinnas i de flesta religioner världen över. Och det är inget speciellt mystiskt med det. Chopra är läkare med en fot i västerlänsk och en i indisk medicin.
För varje dag har jag lagt en färgmeditation men de finns också som länkar direkt från menyfältet.
I slutet av "Livets sju andliga lagar" skriver Deepak Chopra:
"Jag skriver för att inbjuda dig att förena dig med mig, och eventuellt miljoner andra världen över, i det Globala nätverket för andlig framgång, som grundas på att dagligen tillämpa dessa kraftfulla vägledande principer.
Deltagandet i nätverket är öppet för vem som helst som väljer att tillämpa de sju andliga lagarna. Jag har märkt att det är särskilt givande att koncentrera sig på en lag varje veckodag, med början på söndag och lagen om oändliga möjligheter, och avsluta på lördagen med lagen om dharma. Att ha din uppmärksamhet på en andlig lag kommer att helt förändra ditt liv, som det har gjort för mig. Om vi tillsammans fäster vår uppmärksamhet på samma lag varje dag kan vi snart uppnå den avgörande mängd av framgångsrika människor som skulle kunna förändra livet på jorden..."
För att skapa harmoni i världen föreslår det Globala nätverket att vi varje dag vid tolv, lokal tid, fäster vår uppmärksamhet på den andliga lagen för dagen. Det kollektiva medvetandet kommer att skapa en "global wave of coherence generating love and harmony."
Här är en historia från sufilitteraturens skattkammare. Det är en berättelse om en liten flod som kom till randen av en stor öken och där förfärat hejdar sig:
- Om jag fortsätter ut i öknen kommer jag att sina och dö. Jag kan inte vända tillbaka, vad ska jag ta mig till?
Vinden hörde flodens nödrop oh skyndade till undsättning:
- Överlämna dig åt mig så ska jag bära dig på min rygg över öknen.
- Men vad gör du med mig sedan, undrade den lilla floden oroligt?
- Jag släpper ned dig i havet, viskade vinden.
- Men om jag faller ned i havet kommer jag inte att var mig själv längre, klagade floden...
Flodens utväg var att följa spåret tillbaka till sin innersta natur - vattnet - och identifiera sig med det. Om den betraktade sig som vatten skulle den inte beröras av de yttre förvandlingarna. Den skulle vara detsamma, vare sig den flöt fram i en flodfåra, dunstade till ånga i öknen eller föll ned som regn i havet.
(Hämtat från inledningen till Paul Bruntons "Den hemliga vägen".)