De fem olika dryckestadierna

Första stadiet:
 Klockan är strax före elva på en vardagskväll och du har tagit några öl. Du reser dig
 upp för att gå eftersom du ska upp och jobba imorgon. Då meddelar en utav dina
 kompisar att han bjuder på nästa omgång. En av dina arbetslösa kompisar. Här på
 första stadiet så tänker du för dig själv: "Äsch, det är ju löjligt. Så länge jag får sju
 timmars sömn så klarar jag morgondagen. Det är lugnt." Du knäpper en gång med
 fingrarna och sätter dig ner igen.

 Andra stadiet:
 Det är midnatt. Du har tagit några fler öl. Du har precis avslutat en tjugo minuter
 lång diskussion emot konstgräs på fotbollsplaner. Du reser dig upp för att gå hem
 och sova, men här på andra stadiet så dyker en liten djävul upp på din axel, och får
 dig att tänka saker som "Hallå! Jag är ju ute med mina kompisar! Varför jobbar jag
 över huvudtaget? Det är ju sånt här som är skojigt! Och förresten, jag klarar mig fint
 på fem timmars sömn med! Det är lugnt!" Du knäpper en gång med fingrarna och
 dunsar ner på soffan igen.

 Tredje stadiet:
 Ett på natten. Du har övergivit ölen för tequilan. Du har precis avslutat en trettio
 minuter lång diskussion för konstgräs på fotbollsplaner. Och nu tänker du saker
 som "Vår servitris är den snyggaste jag någonsin sett!" På tredje stadiet älskar du
 världen. På vägen mot toaletten köper du en drink åt killen i änden på baren enbart
 för att du tycker om hans utseende. Du får dryckesfantasier som till exempel:
 "Grabbar! Vi köper en egen bar, så kan vi vara tillsammans för all framtid! Vi klarar
 av det. Tony, du kan laga maten!" Men på tredje stadiet så är djävulen på axeln lite
 större än förut . . . och det är han som bjuder! Och du tänker "Äh vafan, kom igen
 nu, så länge jag får tre timmars sömn . . . och ett komplett blodbyte så är jag okej.
 Det är lugnt." Du försöker knäppa fingrarna och det går efter lite träning.

 Fjärde stadiet:
 Två på natten. Djävulen sköter baren just nu. Som sista beställning beställde du en
 flaska rom och en cola. Du är konstgräs! På vägen mot toaletten den här gången
 slår du ner killen i änden på baren, enbart för att du inte tyckte om hans utseende.
 Och nu tänker du "Vår servitör är den snyggaste jag någonsin sett!" Du och dina
 vänner bestämmer er för att gå därifrån, ungefär på samma gång som du blir
 utkastad. En utav dina kompisar känner till en bar som inte stänger förrän sju på
 morgonen, och du tänker för dig själv: "Tja, om jag bara får några timmars sömn, så
 kan jag ju stanna uppe hela natten! Jag har absolut inget emot att gå på det där
 styrelsemötet och se ut som Keith Richards. Och så länge jag får 31 timmars
 sömn imorgon så klarar jag mig. Det är . . . är lugnt." Du försöker knäppa med
 fingrarna, misslyckas totalt och ragglar in i en lyktstople.

 Femte stadiet:
 Fem på morgonen. Förgäves försöker du få tillbaka dina pengar från tatueringskillen
 ("Men jag känner ju inte nån som heter Kalle!!!"). Några timmar senare har du och
 dina vänner på något sätt kommit till grannlandskapet och sitter på en bar och
 snackar med några killar som satt i fängelse så sent som i går. Det är ett sådant
 ställe som till och med Lucifer själv skulle komma till. "Ööhm... Jag måste nog dra
 mig hemåt. Jag har ett möte vid -fan- klockan nio. Det är den där frukosten med
 Hitler. Jag får bara inte missa den." Du och dina kompisar dricker någon tjock, blå
 spritsort. En servitris med färska stygn i armen kommer till ert bord, och du tänker
 "En dag ska jag gifta mig med denna underbara varelse!" En utav dina kompisar
 ställer sig upp och vrålar "VI ÅKER TILL DANMARK!!!!" och däckar under bordet.
 Du kryper ut för att få lite frisk luft och det är nu som du möter femte stadiets värsta
 del - solen. Det väntade du dig inte, eller hur? Du ser folk som är på väg till jobbet
 eller som är ute och joggar. Alla tittar på dig - och de vet. Och sedan frågar de
 "Vem är Kalle?". Ok, nu ska vi vara lite uppriktiga här; om du är 19 och stannar
 uppe hela natten är det liksom en seger då natten är förbi, men då du är över 30, då
 är solen Guds strålkastare. Vi säger då alla samma bön, "Jag lovar och svär, att
 jag aldrig ska göra något sånt här igen!" Och en del av oss lägger till "...och den
 här gången så menar jag

[Back]