"En film är - eller borde vara - mer som musik än som ett litterärtverk. Den ska vara ett utlopp för humör och tankar. Handlingen, vad som ligger bakom den där känslan, innebörden, allt det ska komma efteråt. /Stanley Kubrick

 

Stanley Kubrick var en enastående regissör som alltid tycktes arbeta i det tysta. Han var mycket förtegen både vad gällde hans privatliv och filmer. Ingen utomstående fick lära känna honom genom något annat än hans filmer. Antagligen var det så han ville ha det, att människor försökte läsa hans filmer och hitta de skickligt gömda meddelandena. Hans filmer säger mycket om honom, kanske mer än han trodde att de skulle göra. Främst visar de upp ett djupt människoförakt och ett otroligt klarseende vad gäller såväl vardagliga bilder som enastående "jorduppgångar" sedda ifrån månen. Han var inte slumpens man, men heller inte perfektionist, i varje fall inte vad gällde hans privatliv. Han behandlade stort som smått och smått som stort. En detaljernas mästare.

Kubrick började att intressera sig i fotografering som 16-åring, då han sålde en bildserie till tidningen the Look. Han började sedan på collage, men hoppade av för att börja arbeta på the Look. Vid 21 års ålder växte intresset för rörliga bilder fram och han köpte sig en journalkamera, som han och en kompis filmade in en 15 minuter lång dokumentär The Day of the Fight med. Ett nyhetsföretag såg filmen, blev intresserad, köpte den och finansierade Kubricks nästa korta dokumentärfilm Flying Padre. Den första fullängdsfilmen, Fear and Desire, gjorde han 1953. Han lånade ihop pengar, skrev manus, regisserade, filmade och klippte filmen själv. Trots att det gått femtio år sedan dess hade han kvar känslan av att alltid vilja göra allt arbete själv, han var med överallt, gav råd och anvisningar. Filmen blev ingen succé och inte heller de följande två filmerna Killer's Kiss och the Killing, men de gav Kubrick ett avtal med United Artists.
1957 spelade han in Paths of Glory, med Kirk Douglas i huvudrollen, och den vann ett kritikerpris i Bryssel 1959. Kubrick hade nu fått ett bra rykte i filmvärlden.
De första filmerna var lågbudgetfilmer och visar upp en dokumentäristisk stil som speglar realism och en livlig och påtaglig detaljkännedom.

Genombrottet
1960 fick Kubrick större utrymme både ekonomiskt och beträffande valbarheten bland kända skådespelare. Spartacus blev en otrolig succé med de stora skådespelarna som Kirk Douglas, Laurence Olivier, Jean Simmons och Tony Curtis. Kubrick var nu, vid 32 års ålder, en väl ansedd regissör i USA, men han stannade inte kvar utan flyttade till England, och stannade där för gott. I England mötte han författaren Vladimir Nabokov för att diskutera en filmatisering av hans bok Lolita. Trots att Kubrick visste att filmen skulle komma att censureras grovt och att det skulle hämma filmens artistiska drag, valde han att göra den på sitt sätt. Naturligtvis censurerades den, eftersom den innehåll alltför grova sexscener, och det medförde kraftig kritik.
Nästa film Dr. Strangelove or: How I Learned to Stop Worrying and Love the Bomb togs emot betydligt bättre av kritikerna. En kritiker utnämnde den nattsvarta komedin till "den mest modiga filmen någonsin."

Kubricks psykopater
Den mest omtalade filmen är A Clockwork Orange, efter Anthony Burgess roman med samma namn. Kubrick har gång på gång anklagats för att glorifiera våldet i filmen. Själv anser han att våldets centrala ställning utgör en artistisk tanke, att presentera våldet som huvudrollsinnehavaren, Alex, ser det. "Inte med en moralists fördömande ögon utan subjektivt, som Alex upplever det", förklarar Kubrick. Då är frågan, varför använda så mycket våld? "Jag är intresserad av den brutala och våldsamma egenskapen i människans natur eftersom det är en sann bild av människan. Och varje försök att bygga sociala institutioner på en falsk bild av människan är dömd att misslyckas…", svarar Kubrick.
Alex i Clockwork är en våldsam ung kille. Han har dåligt humör, är illojal mot sina kompisar och ljuger konstant. Men alla dåliga egenskaper vägs upp av bra egenskaper, som att han är artig mot äldre, att han ser bra ut och är moderiktigt klädd, han är smart och har ett välutvecklat estetiskt sinne, lyssnar t ex på Beethoven. Man kan inte hata Alex, trots att han hela tiden utför vedervärdiga handlingar gentemot andra. Kubrick leker alltså med våra känslor…
Framåt i handlingen är det Alex som är offret, ett offer för samhällets brutalitet och omänsklighet. Inrikesministern, som personligen valt ut Alex som försökskanin för den nya metoden att "bota" våldsbrottslingar genom att få dem att må illa så fort de tänker på våld och sex, tar åt sig äran och utnyttjar det till synes lyckade försöket med Alex för att nå politisk framgång. När Alex sedan visar sig vara ett offer utan egen vilja och styrka måste ministern ställa in sig hos Alex för att förlåtas och uppfattas som en fin människa, som inte döljer sina misstag, i massmedia. Detta politiska utnyttjande av människor och massmedia visar sig alltmer stämma i vår tid.
Clockwork Orange är egentligen en framtidsskildring, men det är inte det som är det väsentliga. Kubrick ville främst skildra människan, därefter människan i ett sammanhang, det vill säga i ett framtidssamhälle.
En annan psykologisk film är The Shining, med manus efter Stephen Kings roman, där Jack och hans familj, hans fru Wendy och deras son Danny, ska arbeta som vaktmästare på Overlook hotellet under vintern då hotellet har stängt för gäster. Jack, som spelas av Jack Nicholson, tycker att det är ett bra tillfälle att skriva på sin roman, men finner aldrig riktig ro att koncentrera sig. Han utvecklar en kontakt med hotellets förre vaktmästare Gardy, som mördat sin frun och sina barn inne på hotellet, och blir allt mer psykiskt sjuk ju längre tiden i ensamheten går. Genom hela filmen går det övernaturliga hand i hand med Jacks psyke, och man har hela tiden dels en övernaturlig förklaring, dels en helt naturlig förklaring eftersom Jack är kapabel till vad som helst. Det är inte förrän rätt långt in i filmen som det övernaturliga tar steget fullt ut och nu finns det ingen annan förklaring…
Stephen King är känd för att skriva skräckhistorier, och the Shining är inget undantag. Bara en skräckhistoria. Men i och med Kubricks filmatisering har den fått dubbla budskap. Många menar att filmen symboliserar det amerikanska folkets utrotning av indianerna och pekar då på de små detaljer som finns med i bakgrunden genom hela filmen. Man får till exempel veta att hotellet är byggt på en gammal begravningsplats för indianer och tapeterna har typiska indianmönster. Dessa små, små detaljer är inget man ser första gången, som med alla filmer Kubrick gjort, kräver den ett observerande öga. Kubricks storhet ligger mycket i att han ger filmberättelsen flera olika betydelser, en film ger ofta två skilda budskap.
The Shining visar dessutom Kubricks estetiska förmåga på ett bra sätt. Han använder sig av många effektfulla vidvinkelfilmningar, t ex flygbilden av labyrinten framför hotellet.
Att Kubrick framhäver bilder och ger filmen en annan genre bidrar till att filmen blir så mycket mer än en skräckfilm, ändå behåller han spänningen och skrämmer publiken från vettet.

Framtidsskildringar
Kubricks mest kända film är framtidsäventyret 2001:A Space Odyssey. En film som börjar för miljoner år sedan, då aporna utvecklade ett våldsamt beteende som sedan utgör grunden för människan. Många tror att 2001 har sitt ursprung i den korta romanen the Sentinel, men i själva verket är 2001 ett hopkok av många science fictionböcker. Innan Kubrick började med 2001 tog han kontakt med science fictionförfattaren Arthur C. Clarke och de båda skrev tillsammans ihop manuset till filmen. Clarke beskriver skrivandet av ett filmmanus som att simma i sirap, i jämförelse med att skriva böcker. Han kände sig begränsad eftersom han hela tiden var tvungen att tänka på att alla ord skulle få en bildlig betydelse, att alla rymdskepp skulle kunna byggas om till modeller osv.
2001 är kanske först och främst en människoskildring, om hur vi hanterar den skenande tekniken och situationer med andra människor, men också ett oändligt äventyr, eftersom slutet inte ger några svar på alla frågor som filmen ställer. Slutet anses vara filmens svagaste del, det är inte många som förstår det eviga färgbadet och varför det stora, svarta monolitblocket plötsligt hamnar i någons sovrum. Vad man än tycker om slutet så kan vi konstatera att det var mycket skickligt arbete och tänkande bakom slutscenerna med tanke på att filmen spelades in 1968.
Även 2001 bevisar Kubricks bildsinne. Varje sekvens av filmen innehåller ett fotografiskt grundelement, varje bild har en oerhörd renhet och enkelhet. Denna enkelhet och perfektionism speglades i allt han gjorde, dock inte på hans skrivbord där det var en ständig röra av papper och minimodeller av rymdskepp. Helst ville han göra hela filmen själv, han litade aldrig på att någon annan skulle klara samma arbete. Innan han satte igång filmningarna brukade han rådfråga experter inom området för att vara absolut säker på att hans idéer skulle vara möjliga att förverkliga inom den tidsrymd han planerade filmen i. Inget kastades åt slumpen!
Därför är det så tragiskt att han gick bort innan hans senaste film Eyes Wide Shut redigerats klart. Inspelningen av Eyes Wide Shut började i november 1996, men planeras ha premiär först i juli, i USA. (Kubrick är känd för att ta lång tid på sig med filmer…) Eyes Wide Shut är baserad på Arthur Schwitzlers roman Rhapsody: A Dream Novel och handlar om ett gift par (Nicole Kidman och Tom Cruise), båda psykologer, som bedrar varandra med sina patienter, ett annat gift par (Marie Richardsson och Sydney Pollock). Det sägs att Kubrick var mycket nöjd med det resultat han hade innan han gick bort och det fattas inte alltför mycket arbete på filmen för att den ska bli färdig, huvuddelen är redan klippt och klar.
Sedan början av 90-talet har Kubrick arbetat på ett filmprojekt som han kallade AI, Artificial Intelligence, som skulle bli en högteknologiskt framtidsversion där växthuseffekten bidragit till att flera storstäder svämmats över av vatten från de upptinade polerna. Eftersom filmidén krävde enorma effekter lade han projektet på is, men efter att ha sett Jurassic Park: the Lost World 1993 förstod han att tekniken var tillräckligt utvecklad för att filma AI som han ville ha den. Nu var det bara det att hans filmbolag, Warner Bros, hindrade honom av rent ekonomiska skäl. De tyckte att han först skulle koncentrera sig på Eyes Wide Shut och sedan skulle han få fria händer med AI. Och där gick vi miste om ett framtidsäventyr som helt säkert skulle vara ett startskott för den nya tidens science fictionfilm.

FILMOGRAFI:
Stanley föddes i Bronx, New York 1928 och dog söndagen den 7:e mars 1999, 71 år gammal.
The Day of the Fight - 1951
Flying Padre - 1951
The Seafarers - 1952
Fear and Desire - 1953
Killer's Kiss - 1955
The Killing - 1956
Paths of Glory (Ärans Väg) - 1957

Spartacus - 1960
Lolita - 1962
Dr Starngelove or: How I Learned to Stop Worrying and Love the Bomb - 1963
2001: A Space Odyssey - 1968
A Clockwork Orange - 1971
Barry Lyndon - 1975
The Shining - 1980
Full Metal Jacket - 1987
Eyes Wide Shut - 1999

Tillbaka