Recension av Sagan om Belgarion
Fantasy är enligt mig den mest fantastiska litterära genre, som någonsin funnits. Det är en värld fylld med magi, monster, skinande riddare och övernaturliga fenomen. Det är detta som gör böckerna så intressanta. Man vet aldrig vad som kommer att ske. Man dras med i en värld utan dess like, där magi och strider är en del av vardagen. Händelserna utspelas ofta i en medeltids miljö, där alla soldater bär svärd, och där häst och vagn är det vanligaste transportmedlet. Att ryckas med i en sådan värld är något otroligt som bör upplevas. Jag får ofta den känslan att jag är närvarande mitt i stridens hetta, och jag oroar mig för huvudpersonerna, och tänker på dem även när jag inte läser. Denna magiska värld blir en del av min värld, och detta är något fantastiskt.
"Sagan om Belgarion" är en av de bästa serier jag har läst, och den är skriven av en underbar författare vid namn David Eddings. Han har som författare ett mycket vackert språk, som ger stämning till handlingen, och en sådan fantasi, att det är näst intill omöjligt att lägga ifrån sig böckerna.
I händelsernas centrum står Garion, en vanlig bondpojke som lever ett enkelt och ganska tråkigt liv. Men en dag förändras allt. Han blir den viktigaste personen i världsalltet, och allt kretsar kring honom. Liksom i alla andra fantasyböcker, så finns det en god och en ond sida, och som alltid hör huvudpersonen till den goda sidan. Garion växer väldigt mycket som person under handlingens gång, från att vara en 14-årig pojke, till att bli en man. Han har många frågor om sin härkomst, och han kräver svar. Men han blir inte alltid så lycklig över de svar han får.
Det bästa med dessa böcker är att de innehåller mycket magi. Känslan att veta att nästan vad som helst kan utföras med viljekraft gör böckerna spännande och jag känner inom mig att det är lika mycket min vilja som får magin att flöda. Det är detta som gör fantasy så härligt. Känslan av att närvara och att ta del av händelserna, och känna att det är något stort och otroligt som sker, är det bästa som finns med att läsa.
Sagan om Belgarion är en serie på fem böcker. Egentligen innehåller serien tio böcker, men de fem sista böckerna heter Sagan om Mallorea, men det är samma personer i båda serierna. Böckerna är de bästa jag någonsin läst, och jag rekommenderar starkt till alla att läsa fantasy. För många är antagligen fantasy bara "overkligt strunt", men jag tycker att man inte ska uttrycka sig om den saken förrän man själv läst en fantasybok. Då kommer nog många att ändra uppfattning.