Artiklar skrivna för Zodiak

Artiklar skrivna för den saligen insomnade tidskriften Zodiak:

Saturnus - eller Läraren med de många namnen

Det finns lärare och så finns det Läraren. Den grymme, obarmhärtige, tyste och mycket allvarsamme Läraren. Den mest hatade men ofta effektivaste av dem alla. Den omanipulerbare Fadersarketypen i sin strängaste form.

Precis när du tycker att du fått kläm på något du kämpat med och nu tycker att du klarar ganska bra står han där. Marmormannen.
Med armarna korsade över bröstet står han i din väg, och han är orubblig. Blicken är sträng, munnen ett streck, musklerna är spända och du fattar inte vad du gjort för fel - eller ens att du gjort fel. Allt du ser framför dig är Domaren, som ska bestämma ditt öde, och du kan höra knän och tänder skallra i skälvande skräck.

Marmormannens - Saturnus - konturer är knivskarpa och rörelserna väl avvägda, inte en gest i onödan. Här går det inte att smidigt slingra sig förbi den massiva kolossen - han skymmer t o m Solen där han fyller hela öppningen. Utanför ligger vägen bakom honom och ser inbjudande, vacker, enkel och ack så otillgänglig ut. Fångad!

Att se Saturnus, vare sig det är i födelsehoroskopet, transiten eller progressionen, är att dra en djup suck, känna ett bävande hjärta dunka och tänka "Vad tänker han ställa till med? Vad är det jäkligaste jag kan tänka mig?". Men det är väl att ta i?

Vi har lärt oss att se på Saturnus som vore han ett konservativt och hämndlystet monster man inte bör väcka, och en del av kritiken förtjänar han förvisso, det ska gudarna veta.
Men han är ändock Läraren. Han visar oss våra begränsningar i världen. Till skillnad mot den frihetsälskande och charmige Jupiter, som spretar i alla riktningar samtidigt, ger Saturnus (som är föga charmig) oss struktur och form. Den kan vi sedan röra oss inom, utforska, lära känna och så småningom sparka oss ut ur när formen blivit ett fängelse istället för en trygghet och det är dags för en periods kaos innan nästa struktur utformas.

Två fäder

När jag gör en slarvig jämförelse med Jupiter menar jag inte att värdera den ena energin som bättre eller sämre än den andra. Naturligtvis är varje lärare viktig i vårt liv; de uppmuntrande och stödjande såväl som de krävande och djuplodande. Men eftersom det är så lockande att jämföra just dessa två vill jag visa dem som två fäder, eftersom båda utgör varsin form av fadersarketypen;

Jupiter uppmuntrar sina barn att utforska och upptäcka världen utanför hemmet. Han stödjer varje stapplande steg och hjälper dem upp när de faller. Han gör inget för att förhindra ett misslyckande för han menar att ordet inte existerar.
Han säger att de är välkomna tillbaka om världen utanför skulle vara skrämmande och barnen inte känner sig redo för den. Han tar inte livet på så stort allvar och anser inte att något bör stå ivägen för den personliga lyckan. Resor, underbara upplevelser och spännande studier är något en Jupiter är bra på att erbjuda sina barn.
Han är Kompispappan, på gott och ont. Eftersom han inte är förtjust i något som kan liknas vid ansvar kräver han det heller inte av sina barn, vilket kan göra att de som vuxna får svårt att acceptera omvärldens förväntningar och begränsningar. De blir gränslösa med stora problem med auktoriteter.
Å andra sidan, en god Jupiter fostrar glada, utåtriktade, nyfikna barn med en god aptit på livet.

Saturnus är inte lika aktivt delaktig i sina barns utveckling. Därmed inte sagt att han inte följer den. Tvärtom. Genom att ta ett steg åt sidan följer han deras minsta rörelse och det kan se ut som han är en mycket kylig förälder när han låter dem kämpa och bli frustrerade i sina försök att förstå sin omvärld. Han ingriper inte och kan t o m bidra till hindren om de de inte är svåra nog att forcera. Barnens tillfredsställelse över, och medvetenhet om, sina framsteg sporrar dem dock till större och svårare uppgifter och Saturnus åser nöjd utvecklingen.
Han skickar ut barnen från hemmet när han anser dem mogna för det och säger "Nu får ni klara er själva. Jag vet att ni är vuxna nog och de motgångar som dyker upp har ni mod att möta och övervinna. En dag kommer ni att ta min plats och då vill jag att ni vist ska kunna förvalta all det som blir ert. Men innan dess, och lyssna nu noga, kommer jag göra allt som står i min makt för att hindra er från att ta min auktoritet ifrån mig."

En dålig Saturnus fostrar ängsliga barn med dåligt självförtroende och en ständig känsla av skuld, ovärdighet och otillräcklighet. Deras tungsinne gör att de inte kan njuta av livet och ser det mesta i svart - eller grått.
En god Saturnus däremot får ansvarsfulla barn med en bra känsla för rättvisa och det egna värdet. De vet vad de är och vad de inte är. De vet också vad de kan och vad de inte kan utan att bli frustrerade. Dessutom har de utvecklat självdisciplin och ett gott tålamod.

Tillbaka till Läraren

Det låter enkelt det där med att inse sina begränsningar men kan ta en livstid att lära sig hantera.Vem vill inse sina begränsningar? Vi vill ha allt, allt vi kan få och får vi det inte är vi beredda att ta det. Vi vill växa högre, större, bredare, djupare, längre. Nu, nu, nu!!
Men Saturnus är ett steg före och placerar ut hinder, säger nej, och vi blir frustrerade som små barn för att han tvingar oss att hejda oss. Saturnus säger "Nu är det nog. Nu kommer du inte längre. Här går gränsen".

Saturnus är också Skuggan. Vår samlade rädsla, vår förvissning om att "Det här klarar jag aldrig, hur mycket jag än försöker". Saturnus roll är att strukturera, testa våra begränsningar, sätta upp hinder och observera hur vi tar oss förbi dem. Hur vuxna vi blivit uppgiften. Om och om igen. Han visar oss inte vår potential utan vad som faktiskt är möjligt att förverkliga av potentialen. Han ger oss ramen för förverkligandet.

Saturnus visar tiden (ett av hans många namn är Kronos - tid) och tvingar oss att inse att vår tid här på Jorden är ändlig. Han påminner oss om vår dödlighet. Att vårt personliga medvetande har en utmätt tid och att tiden obevekligen rinner genom timglaset - vad vi än försöker göra för att förhindra det.
Han visar oss aspekter av våra liv som är svåra att acceptera, som vi måste lära oss att acceptera eller arbeta hårt på att förändra. Han skulle aldrig drömma om att ge oss något gratis, vilken Lärare skulle göra det? Det är nog en av anledningarna till vårt reserverade sätt gentemot honom.

Utmaningen

I horoskopet ser vi Saturnus verkningar och styrka inom de områden vi upplever upprepade svårigheter, dvs våra mönster eller "hangups". Situationer som kräver mognad, medvetenhet och vuxen insikt innan vi kan hantera dem. Ledtrådarna kan vi hämta t ex från huset Saturnus är placerad i och vilka aspekter han är inblandad i.

Han flyttar sig inte för att släppa förbi dig i dörröppningen - tror du det kommer du ideligen bli besviken på hans sätt att undervisa. Du måste bevisa för honom att du är kompetent nog att ta dig förbi honom. Saturnus utmanar ditt mod och din beslutsamhet, ditt allvar och din intention. Hur hårt är du beredd att arbeta för att ta dig förbi honom? Vad är du beredd att offra, ge upp?

Problemet är att Saturnus har en mycket övertygande attityd. Han påstår att du är ovärdig, omogen och kroniskt räddhågsen och din framgång står i direkt proportion till hur övertygad du är om att han har fel.
Återigen, du måste bevisa för din Saturnus att han har fel och att du är redo att anta hans utmaning, hur skräckinjagande den än verkar vara.
Han förväntar sig nämligen det av dig. Han förväntar sig att du ska genomskåda honom som den Lärare han är. Inte som den domare, pappa eller tyrann som du anser honom vara. Först då kan ni börja kommunicera med varandra. Innan dess är du hans lydiga slav och han din skarpögde fångvaktare.

Kom ihåg att Saturnus inte presenterar Sanningen Om Dig Själv. Det är nämligen lätt att uppfatta honom så. Han påvisar bara relationen och lagarna mellan dig och det sociala sammanhang du befinner dig i och han speglar dig i det. Dina behov gentemot andras, vad du upplever som förpliktelser i din sociala värld och hur du hanterar dem - ensam och i samspelet.

Jag tror inte att man ska begära av sig själv att bli vän med sin Saturnus, han är liksom inte typen som ingår i ens bekantskapskrets. Målet bör nog placeras betydligt lägre än så. Om man kan lära sig tolerera hans närvaro och hans undervisningskrav ska man vara alldeles tillräckligt glad.
Eftersom han menar att man ska uppmärksamma det i livet som behöver bearbetas, och därmed bidrar till åtminstone några livskriser, vore det omänskligt att eftersträva någon slags kamratskap.

Livskriserna Saturnus är inblandad i återkommer cykliskt vart sjunde år och behandlar vår identitetsutveckling. Den första kommer vid 7-årsåldern, den andra vid 14, den tredje när vi är 21, den fjärde vid 28 års ålder osv.
7 årskrisen - Vi lär oss att omvärlden plötsligt ställer krav på oss och utvecklar den första disciplinformen. Vi börjar skolan och får förväntningar på oss som vi ska uppfylla.
14 årskrisen - Vi förflyttar oss från barndom till pubertet. I en del kulturer genomgår man nu en ritual för att skilja barndomen från det vuxna livet. Möjligheten till, och ansvaret för, fortplantning och sexualitet öppnas. Den sociala identiteten utvecklas.
21 årskrisen - Den sociala integreringen, förväntningarna och förpliktelserna förfinas och ökar.
28 årskrisen - Den första utvärderingen görs - "Vad har jag åstadkommit?". Det definitiva steget bort från barndomen och ansvaret för framtiden i form av en egen familj t ex. De första medvetna valen när det gäller livsinriktning. Den sociala etableringen.
Och så vidare.

Konstläraren

Å andra sidan... Minns du vilka Lärare från skoltiden som sitter som etsade i ditt minne? Jag har ett bra exempel på just en sådan Saturnus-lärare jag hade för några år sedan:

Jag går på en konstskola, och i början av första terminen har jag ett ganska gott självförtroende vad gäller mina konstnärliga kvaliteter.
Då kommer Läraren in i ateljén där hela elevgruppen koncentrerat står och arbetar.
Han återkommer gång på gång till mitt staffli, står en stund bakom mig och betraktar mitt arbete för att högt utbrista på klingande finlandssvenska: "Vad är det för jäkla tjiit du håller på med?"
Efter ett antal liknande händelser med bedövande kritik under en veckas tid är jag helt knäckt, övertygad om att jag är den sämsta eleven som någonsin gått på skolan. Mitt självförtroende existerar inte och jag är hela tiden på vippen att brista ut i storgråt. Varje gång han närmar sig min plats känner jag skräcken förlama min arm och göra teckningarna och målningarna ryckiga och spretiga.

Sista arbetspasset den veckan kommer han som vanligt fram till min plats när han gör sin lärarrunda i ateljén men innan han hinner öppna munnen exploderar jag i ilska och utmattad förtvivlan och vrålar "Gå härifrån! Jag vägrar ta mer skit från dig, fattar du det?! Kom inte i närheten av mig!"
Hela salen blir dödstyst. Plötsligt börjar Läraren skratta och klappar mig på axeln. Han säger något vänligt skämtsamt och resterande två år präglas av respekt och ömsesidig uppskattning. Han visar mig vad jag måste fokusera och koncentrera mig på och jag kan lyssna och lära. Inte utan konflikter och komplikationer men utan rädsla från min sida.

Idag ser jag honom som den absolut bästa Lärare jag någonsin haft. Han såg mina möjligheter och beslutade sig för att hjälpa mig att förverkliga dem. Han utmanade mig och tvingade mig att inse att jag arbetade på gammalt välkänt, slarvigt och klichéartat manér och inte skulle komma vidare om jag inte arbetade målmedvetet.

Det finns mycket mer att säga om Saturnus roll i horoskopet och jag kanske inte ens har berört det som du anser vara hans viktigaste egenskaper men jag tror att vad jag egentligen vill ha sagt med alla dessa rader är:

Ha respekt för Marmormannen Saturnus, för han vet definitivt vad han gör, men förlamas inte av hans stränga attityd. Det är ändå bara en attityd!
Se honom som en vis livslärare som pekar med sitt väldiga, auktoritativa pekfinger på precis de ömma punkter som ju någon ändå måste peka ut åt dig. Hans närvaro är nödvändig för din tillväxt, och alla processer som har med verklig mognad att göra är smärtsamma. Man går inte igenom dem med raska, käcka steg utan snarare hasar man sig motvilligt fram och försöker undvika de värsta minområdena. Och om Läraren inte är sträng eller övertygande nog ser man nog till att undvika dem helt och hållet.

Vi är ju trots allt inte mer än människor och det finns ju andra aspekter i horoskopet som är till tröst och stöd när Saturnus är i undervisningstagen och vi är som mest smitningsbenägna.

I bästa fall upptäcker vi en dag att vi, utan att vi fattat hur det gått till, har kommit förbi honom och har äntligen fri sikt över vägen framför oss. Och medan vi halvchockade trampar på vägen fram kan det hända att han - Marmormannen - vänder sig om och betraktar våra lite vingliga steg med ett knappt märkbart leende i mungipan. Grattis, krisen är över! för den här gången...