|
Kapitel
|
Lite
om troll
Det sägs att trollen spricker när solen lyser på dem men det håller
jag inte med om alls. Det vore i så fall skrutt till troll. Kanske blir
de lite mindre hotfulla när man ser dem bättre, men de blir knappast
mindre skrämmande. Man vet ju fortfarande vad de är kapabla till om
man vänder ryggen till och de råkar ha en dålig dag!
Nej, inte tror jag att de spricker. Allt som har hänt har hänt. Vår
historia ser ut som den gör alldeles oavsett hur vi önskar att den borde
sett ut och den har, tillsammans med vår personlighet, sett till att vi
idag gör vad vi gör, är vad vi är. Vårt förflutna
har vi inte makt att förändra men vår framtid har vi däremot
all makt att skapa. Men för att tillskansa oss den kan vi inte nöja
oss med att stå och glo närsynt, studerandes trollens varje pormask.
Kanske för att vänja oss vid åsynen och kanske för att vara
uppmärksamma på eventuella tillhyggen, som kan dölja sig bakom
de krumma ryggarna, men inte i tron att något för den skull automatiskt
ska förändras.
Trollen bär, och ger näring åt, vår samlade rädsla
och jag tror att man måste känna till trollens svagheter för att
något ska hända.
Så här ligger det till; troll skyr kontakt med oss människor som
pesten, ja över huvud taget all form av intimitet. Så det första
man får göra är att vänligt sträcka ut handen och presentera
sig. Förklara att man gärna vill lära känna dem lite bättre,
kanske man till och med bjuder hem dem på middag för att prata lite.
Men man måste mena det, vara stadig i blick och avsikt. Inte fladdra med
ögonen och skrämt se sig omkring. Sånt genomskådar de snabbt.
Trollen känner dig mycket väl men är trygga i sin förvissning
om att du inte känner dem. Därför är din invit ytterst förvirrande
för dem, och du kan genast se hur de stora lufsarna börjar skruva på
sig och dra sig bakåt när du tilltalar dem.
Trollens/Rädslornas trygghet ligger i din okunskap, det är så
de lever vidare. Att göra en medveten inbjudan för att ta reda på
mer om dem gör att de försvagas. Att föra långa samtal med
dem och så småningom acceptera deras närvaro i ditt liv gör
att de blir mindre ociviliserade och högljudda. Du måste lära
känna dem ordentligt och vilja bli deras jämlike för att de ska
förstå att de inte kan övermanna dig närhelst de får
lust till det. Du ska inte överlista dem utan bara helt fredligt försöka
förstå hur de fungerar. På djupet.
De kommer inte gilla ditt intresse för dem och de kommer antagligen att lämna
dig om du kommer alltför nära, men det lär du ju knappast sörja
över när den dagen kommer. Din uppgift är att få dem att
förstå att ni inte behöver varandra men att ni känner och
respekterar varandra. Att ni vet var ni har varandra och att du inte är villig
att vara deras lydiga slav längre. Kanske kan ni ibland träffas och
språkas när det är nödvändigt, men de måste fås
att förstå att ni i så fall träffas på lika villkor,
helst dina, och att du ska ha ett ord med i laget utan att ständigt överröstas
av deras bullrande stämmor.
Ibland behöver man en medlare när man ska kommunicera med troll och
ibland klarar man det alldeles utmärkt på egen hand. Det beror alldeles
på hur mycket de lagt sig i ditt liv tidigare under årens lopp. En
del är kärvare att komma i kontakt med och andra begriper man helt enkelt
inte ett ord av och då kan man behöva en tolk.
Troll är fascinerande väsen men stökiga och bökiga och stundligen
ordentligt tröttsamma! Ju mindre man måste ha med dem att göra
desto bättre, men man gör sig själv en stor otjänst om man
bara puttar dem ifrån sig. För är det något man upptäcker
när man väl börjar prata med dem är det att de är betydligt
starkare än de ser ut. Men de är lika rädda för att bli sedda
som du är för att se.
Ingen av er har egentligen något övertag över den andre, men det
är du som måste tala om det för trollen. De lever nämligen
i den trygga förvissningen att de faktiskt har ett övertag i er relation.
Det kan du inte tala om på annat sätt än ansikte mot ansikte.
Trollet kommer stå där och grimasera och försöka skrämma
dig, kanske gör det obehagliga läten som gör att det dreglar och
väser och för ett hemskt oljud. Inget troll spricker vid soluppgången,
det tror jag faktiskt inte, men de lommar buttert tillbaka till sina hålor
om de inser att du inte längre är rädd för dem. Och det kanske
man kan kalla att spricka?
|
|