|
Kapitel
|
Drömmar
och drömarbete
De bästa instrumenten du har tillgängliga i sökandet efter dig
själv är dina drömmar. Där spelas varje natt nya pjäser
på din alldeles egna scen med aktörer som skulle kunna ställa
sig framför dig, buga vördsamt och presentera sig en efter en;
- God kväll, jag är i natt symbolen för din tvekan inför
din flyttning till ett annat land.
- God kväll, jag spelar i natt rollen som din glädje över att äntligen
flytta. Till min hjälp har jag några stödfigurer som för
handlingen vidare.
- God kväll, jag är i natt symbolen för dina skuldkänslor
inför flyttningen. Till min hjälp har jag aktörer som spelar dina
vänner, föräldrar och din partner.
- Se här, nu är omgivningarna klara och vi står till ditt förfogande.
Regissera oss och gestalta situationen som du upplever den och bearbeta den samtidigt
med hjälp av aktörerna och olika alternativa lösningar. Vi kan
alla våra roller eftersom vi är dina egenskaper och känslor, som
för natten är iklädda olika kostymer och masker. Dröm, dröm
och läk samtidigt din själ. Vi finns här för dig och hjälper
dig hitta i din labyrint.
Redan för 4000 år sedan hade man drömmarnas vikt för välbefinnandet
klart för sig, och man hade metoder att med hjälp av drömmar bota
och läka såväl fysiska som psykiska symptom. I Egypten fanns tempel
där den sjuke fick sova efter att först ha intagit örter som befrämjade
drömmandet. På morgonen kom en präst, som var väl invigd
i de dolda mysterierna, och tolkade de tecken drömmen visat. Drömtydning
ansågs vara något som krävde djupa och långa studier och
man hade respekt för drömmarnas budskap. Filosofer och läkare i
antikens värld var intresserade av drömtillståndet och forskade
i dess väsen.
Så långt vi kan tillbakablicka i människans historia har drömmar
haft betydelse, i såväl privata som politiska sammanhang, och de har
tillskrivits historiskt avgörande beslut i såväl klassisk som
modern tid. Bibeln är full av drömmars uppenbarelser och vetenskapliga,
såväl som psykologiska, insikter har följts i drömmarnas
spår och litterära verk, liksom andra konstverk, har kommit ur drömmars
inspiration.
Idag berättar vi gärna och detaljerat om våra drömmar för
vänner och bekanta, och vi välkomnar dessutom en tolkning från
lyssnaren. Men för några år sedan talade man sällan om sina
nattliga äventyr, såvida det inte var mardrömmar man vaknade svettig
och gråtande ur, eller drömmar som gav en ljuv eftersmak hela dagen.
Anledningen till det var nog inte att man ville hålla drömmarna för
sig själv, eller för att man eventuellt skämdes över innehållet,
snarare berodde det på att man ansåg dem oviktiga och utan intresse
för någon annan.
Idag vet vi också att drömmar är viktiga. Att de bearbetar dagshändelser
och livssituationer, varnar, ger råd och stöd och kanske t o m förbereder
oss för saker som skall komma. Och även om drömlivets vikt länge
varit känd hos analytiker och sömnforskare, är den numera accepterad
och införlivad också i våra vardagliga attityder, vilket gör
att vi inte längre skrattar åt, eller förlöjligar, drömmarnas
mening och innehåll utan tar dem på allvar och inser att de har en
djup innebörd, om än oftast fördold!
Vem eller vad är det då som skriver manuset till och regisserar våra
drömmar? Ja, den som det visste. Både du och jag har vid fler än
ett tillfälle vaknat ur en dröm, skakat förvånat på
huvudet åt det som precis utspelat sig, och förundrat oss över
hela scenariot, över att vi över huvud taget lyckats komma på
något så fullkomligt absurt!
Uppenbart är att regissören och manusförfattaren är någon
eller något mycket visare än vårt dagjag. Och det verkar som
om målet med våra drömmar är att vi ska kunna leva vår
fulla, eller åtminstone optimala, livspotential.
Sömnen och drömmen är egentligen helt fantastiska fenomen. På
bara en liten stund glider vi från ett självklart dagsmedvetande in
i en helt annan verklighet, med helt andra dimensioner och villkor, precis lika
självklart. Och vi gör det natt efter natt under ett helt liv utan att
ens ifrågasätta det faktum att vi faktiskt befinner oss i ett annat
medvetande. Visst är ditt inre ett intressant land?
Jag vet inte hur många människor jag mött som sagt "Jag drömmer
aldrig. Bara när jag någon gång har en mardröm". Låt
oss avliva den myten först som sist. Alla drömmer minst en
gång per natt, såvida man inte missbrukar alkohol, droger eller äter
starka mediciner, vilket ofta blockerar de signaler som har med drömmandet
att göra, och i därför i längden har en skadlig inverkan på
vår funktion - förutom den uppenbara skada kemiska substanser har på
vår organism.
Drömmar tillhör sömnens natur, alltså drömmer vi. Delar
av sömnen drömmer vi (REM-sömn) och delar av sömnen gör
vi det inte (NREM-sömn), huruvida vi sedan minns drömsekvenserna eller
inte när vi vaknar är en annan sak. En del av oss har lättare att
komma ihåg vad som utspelats under natten, andra svårare. Det är
en fråga om träning, precis som allt annat vi inte är vana vid
eller bekanta med.
Att förneka våra drömmars existens är att förneka en
stor del av våra liv, och när vi nu tillbringar en tredjedel av vår
tid här på jorden i sömn, skulle det inte vara intressant att
få veta lite om vad som försiggår under den tiden?
Ett första steg på utforskandets väg är att placera en anteckningsbok
och en penna bredvid kudden när du går och lägger dig på
kvällen. Dela in sidorna i två kolumner; en för drömmen och
en för eventuella tolkningar.
I början kan det vara vanskligt att göra några som helst tolkningar,
men vartefter du blir bekant med de olika aktörerna och symbolerna i din
bildvärld blir du skickligare i dina tolkningar. Det paradoxala är dessutom
att du inser att du aldrig helt kommer få grepp om din egen symbolvärld,
eftersom den är större och mer komplicerad än du någonsin
trott att den/du är.
Själv brukar jag krafsa ner allt jag kommer ihåg precis när jag
vaknat, oftast i övergången mellan sömn och vaka. Ju längre
man väntar, desto större är risken att dagsmedvetandet lägger
sig i och förvanskar bilderna och innebörden. Därför; ju tidigare
anteckningarna görs desto mera korrekta blir de.
Drömmarna är sinnrikare än vår fattningsförmåga,
de arbetar på flera nivåer samtidigt och de har en förmåga
att vara helt fria från prestationskrav, hämningar och sociala konventioner.
I drömmen möter vi vårt sanna jag, hur det hanterar medvetandets
grumligheter för att få en chans att komma till tals.
drömmarna visar oss hur saker och ting verkligen ligger till, bakom våra
önskningar och rädslor, utan omsvep eller förskönande omskrivningar.
Det innebär att de är speglande, inte viljestyrda. De presenterar,
samtidigt som de bearbetar, alla aspekter av situationen och försöker
göra oss medvetna om de känslor vi har inför det som händer
oss, avskalat normer och värderingar.
Jag skulle vilja säga att om vi respekterar vårt drömliv respekterar
vi också alla delar av vårt jag - även om vi inte alltid accepterar
allt det uttrycker.
Drömarbete i grupp
Att arbeta ensam med sina drömmar är ett utmärkt sätt att
börja tala ett språk man tidigare inte förstått, i ett land
man länge vistats i. Och för att utöka våra kunskaper kan
vi inkludera ännu några personer i arbetet, och därmed tillägga
flera infallsvinklar, större disciplin, flera erfarenheter och framför
allt större koncentration och målmedvetenhet med vårt drömarbete.
Under drömträffarna lyssnar vi på varandras drömmar, reflekterar,
känner, förstår inte alls, känner igen.
För att underlätta detta arbete kan det vara bra att hålla sig
till några regler - en slags tågordning om du vill - för drömträffarna.
Annars finns risken att gruppen urartar till en social samvaro, vilket naturligtvis
inte är något fel om det är det man vill, men som i så fall
inte längre är en arbetsgrupp.
- Begränsa deltagarantalet till fem personer. Flera gör
det lätt rörigt om gruppen inte är mycket disciplinerad, medan
färre ger utrymme för ibland onödiga utsvävningar, som förvirrar
snarare än klargör. En sammansättning där båda könen
ingår är en rikare erfarenhets- och kunskapsbank att ösa ur.
- Arbeta bara med en dröm per gång - oavsett om den
är flera sidor lång eller bara några rader. Ett kort minnesfragment
har minst lika stor dignitet som en memorerad dröm i sin helhet.
Ibland kan det hända att ingen drömt något som man vill, eller
ser som viktigt, att ta upp och man är då fri att ta upp någon
dröm som inte är färsk, men som ändå kan kännas
viktig för någon av gruppdeltagarna att få hjälp med att
bearbeta.
Grundregeln är dock att ju mer aktuell en dröm är desto större
validitet har den. Vitsen är att arbeta med sitt liv här och nu och
att lära sig förstå och känna igen faser man går igenom,
och att bättre kunna hantera livet som det ter sig just nu.
- Bestäm hur ofta ni ska ses och hur lång tid ni tror er behöva.
Försök träffas så regelbundet som möjligt, t ex en gång
i månaden eller en gång var fjortonde dag. Om gruppen ses mera sporadiskt
finns risken att den, trots ambitionsnivån, rinner ut i sanden pga andra
prioriteringar.
Ni bör ha åtminstone två timmar att röra er inom eftersom
arbetet är uppdelat i flera faser, och även om ni ska vara effektiva
är det inte meningen att ni ska stressa och snubbla över tankar och
ord.
- Eftersom träffarna innehåller flera moment, och ni disciplinerat
bör hålla er till den ordning ni föresatt er, är det bra
att utse en gruppledare varje gång, dvs ha ett vikarierande
ledarskap. Gruppledarens uppgift är att se till att tiden hålls någorlunda
och att man inte flyter ut alltför mycket under själva arbetet och ska
dessutom leda gruppen från moment till moment.
Presentation av drömmen
Gruppdeltagarna börjar med att indela anteckningsbladen i tre kolumner;
1. Drömmen, ord för ord.
2. De egna känslorna.
3. Associationer och tolkningar.
(2 och 3 tecknas ner först under det enskilda arbetet).
Drömmaren (D) läser upp sin nedskrivna dröm för gruppen, som
sitter tyst, lyssnar och antecknar. Medan D berättar får ingen avbryta.
Drömmen skrivs av deltagarna ned i jagform, som om varje deltagare själv
vore Drömmaren, dvs "jag åker...", "jag befinner mig..."
osv.
Överlämnande / övertagande av drömmen
Nu gör deltagarna drömmen till sin. D lämnar med förtroende
över sin dröm till gruppen och sätter sig sen passiv vid sidan
om gruppen.
Efter överlämnandet av sin dröm består D:s aktiva roll bara
av att göra anteckningar av vad som sägs av övriga deltagare under
drömarbetet. Ända fram till tillbakalämnandet tillhör drömmen
inte längre D och han/hon har inte rätt att lägga sig i drömarbetet,
korrigera eller kommentera.
Alla frågor gruppen har till D ställs under överlämnandet,
t ex förtydliganden eller eventuella dagsrester. Med dagsrester menas något
som hänt under dagen innan drömmen utspelades, och som färgat nattens
händelser.
Genomgång av drömmaterialet
När övertagandet är klart avsätts ca trettio minuter till
egna anteckningar under tystnad. Först koncentreras anteckningarna kring
känslorna. Vad känner du inför de olika skeendena i drömmen?
Hur skulle du reagera om du var med om samma sak?
Ex.
"Jag blir paralyserad av skräck när soldaterna plötsligt
tränger in i huset och pekar på oss med sina vapen!"
"Ilskan väller fram när hon skällt på mig. Det är
så orättvist!"
Fabulera inte och lägg inte till situationer eller liknelser utifrån
ditt eget liv i dina tolkningsanteckningar. Det är viktigt att aldrig gå
utanför själva drömmaterialet. Gruppens uppgift är att strikt
hålla sig till det innehåll som presenterats av D. Respekten för
D måste vara absolut. Innehållet får varken förlöjligas,
ifrågasättas eller kommenteras.
Efter känslorna går vi över till tolkningarna. "Den röda
räven representerar i min dröm mitt smidigare jag som lättare tar
sig in i skogen och utan rädsla men med viss försiktighet smyger sig
fram i det okända..." osv. Gå igenom hela drömmen, skriv
ner funderingar. Senare, under rundorna, kommer du att hitta nya infallsvinklar
och tolkningar, inspirerade av vad de andra deltagarna säger.
Rundor
Ni har suttit tysta i trettio minuter, eller kanske t o m en timme, och skrivit
febrilt för er själva. Nu är det dags för själva grupparbetet.
Ett bra sätt att presentera sitt material på är att göra
"rundor" där alla i sin egen takt får redogöra för
sina tankar.
I alla grupper finns talare och lyssnare, dvs de som föredrar att vara aktiva
och de som hellre förhåller sig passiva och det är viktigt att
allas personligheter respekteras. Här är det meningen att båda
parter ska få plats.
Börja med känslokolumnen. Ni går så många varv ni
tycker er behöva för att tömma ämnet. Ingen avbryter den som
talar, eller gör kommentarer. Övriga deltagare antecknar nya tankar
som dyker upp eller lyssnar bara uppmärksamt.
Gå gärna igenom fragment för fragment, stycke för stycke,
så att ni inte benar upp hela drömmen i ett svep. Efter en stund blir
fragmentet tydligare och tydligare och ni kan lämna det och gå vidare
till nästa. Efter känslorna gör ni på precis samma sätt
med tolkningarna tills hela drömmen är genomarbetad och känns klar.
Om det behövs kan man ibland gå tillbaka till tidigare fragment och
ta upp något man missat på vägen eller förstår bättre
när man kommit längre in i drömmen.
Dialog med Drömmaren
Nu är drömarbetet klart och ni börjar bli redo att avsluta för
att återlämna drömmen till sin ursprungliga ägare. Men innan
dess kan det vara av värde att fråga D om han/hon vill göra några
kommentarer, ställa några frågor eller tillägga något.
Kanske reda ut eventuella oklarheter.
Dialogen bör vara kort och bara innehålla det som är väsentligt
för D, inga ytterligare tolkningar bör göras här. Inte heller
bör någon diskussion tillåtas kring tolkningarna. D behöver
tid att på egen hand bearbeta, och fundera över, det som sagts under
drömarbetet.
Återlämnande av drömmen
Till sist återstår då bara att lämna tillbaka drömmen
till D och tacka för visat förtroende. Uppgiften åligger gruppledaren
och är viktigare än man kanske kan tro.
Att lämna ifrån sig en dröm till gruppen är att ge bort en
skör del av sig själv, även om drömmen inte känns känslig
eller utlämnande. Att rituellt ge den tillbaka är att dels lämna
tillbaka den själsdelen till sin ägare, och samtidigt markera att den
återlämnas i ursprungligt skick.
Även om D berikats av tolkningarna av sin dröm är dessa tolkningar
ändå väldigt färgade av de övriga deltagarnas livsmaterial.
De gjorde ju drömmen till sin för några timmar och det är
viktigt att komma ihåg.
Drömmaren tackar för hjälpen och träffen avslutas.
Som en avslutning till avsnittet om drömmar vill jag säga att jag tror
att drömmen, och det undermedvetna, innehåller material och funktioner
som vi aldrig till fulländning kommer att förstå eller behärska.
Och vi ska heller inte sträva efter det. Vad vi däremot måste
göra är att respektera just de delar vi inte har kontroll över.
Luta oss tillbaka. Drömmen arbetar autonomt, utan medveten inverkan eller
påverkan, och den gör det vare sig vi känner till dess existens
eller ej. Det finns säkert rimliga skäl till varför det fungerar
autonomt även om man säkert kan diskutera varför. Därför
tror jag att det visserligen är av godo att under perioder ägna sig
åt drömarbete och ett aktivt sökande i de inre rummen. Men var
sak har sin tid och det är också av största vikt att låta
det undermedvetna arbeta på sitt eget sätt, att inte tillåta
det vakna och intellektuella jaget att ständigt analysera, utvärdera
eller fundera över nattens händelser. Drömmen behandlar känslor,
och säkert mer än det, medan dagen har fullt upp med att bearbeta intryck
och händelser med dagsljusets knivskarpa logik. Tanke och känsla, alltid
detta radarpar som inte kan åtskiljas men som heller inte alltid har förmåga
att campera ihop. Mörker och ljus, det rationella och det irrationella i
helig allians men utan full tillit till varandras kompetens.
Erkänn det undermedvetnas genialitet och lita på dess förmåga
att upprätthålla och återupprätta den inre balansen. Det
är inte svårt att känna ödmjukhet inför allt detta vi
har inom oss och som är våra bundsförvanter under ett helt liv.
|
|