|
Kapitel
|
Dialog
Hon: Finns det något som hindrar vår förening?
Han: Nej, ingenting.
Hon: Men kom då!
Han: Jag kan inte.
Hon: Varför inte? Du sa ju att det inte finns något
hinder.
Han: Jag vet.
Hon: Men så kom då!
Han: Nej, det går inte.
Hon: Vill du inte?
Han: Jo, jag vill.
Hon: Men herregud, vad är det då som är problemet?
Han: Det finns ingen bro.
Hon: Det ser du väl att det gör. Du behöver bara
kliva upp på den. Bara ta ett steg.
Han: Men bron har inga fästen.
Hon: Titta på din sida, där har du ena fästet.
Och titta sen på min, där är det andra. Kom nu då.
Han: Nej, jag kan inte.
Hon: Vad är det nu då?
Han: Bron har inga räcken. Jag kan ramla ner.
Hon: Sluta nu. Det är en bred bro och bara några steg
lång. Vill du att jag ska komma och hämta dig? Jag gör det gärna.
Han: Nej, det behöver du inte. Men du, jag kan inte göra
det idag. Kan vi inte mötas här i morgon istället? Då ska
jag komma bort till dig. Det lovar jag.
Hon: Nej, i morgon är för sent. Då kommer regnet
och bron kan släppa sina fästen. Det vet du ju.
Han: Jo, jag vet...
Hon: Försöker du säga att du inte vill? Är
det det du kallar att du inte kan?
Han: Jag vet inte! Herregud, jag vet inte!
Hon: Nu går jag.
Han: Nej! Vänta, gå inte! Gå inte. Jag kommer.
Hon: Kom, jag står här och väntar på dig.
Jag längtar efter dig.
Han: Jag ska bara sätta mig och vila ett tag.
Hon: Ja, sätt dig och vila. Jag går nu.
Han: Kommer du i morgon då?
Hon: Om bron finns kvar kommer jag.
|
|