|
910925
Gråt växlas med tomhet och apati. Bilder fladdrar förbi utan att
jag vill eller kan hålla kvar dem. En indiankvinna sitter och ristar in
mönster på en kruka, och fyller sedan i med jordfärger. Hon ser
nöjd ut och speglar inte alls min egen sinnesstämning. En stenbro sammanbinder
två ofantligt höga träd i kronorna. Nedanför rinner en flod,
som plötsligt tappas på vatten. På andra sidan bron, där
floden slutar, finns en fabrik där arbetare, som verkar lyckliga, arbetar.
Jag skiter i bilderna. Jag skiter i allt där jag ligger. Pappa, Männen,
Älskarna. Pappa igen. Avvisanden. Stolthet. Rädsla. Där känner
jag att det finns en nyckel. Stoltheten och rädslan som förhindrar ett
beroende, och känslan att den som man blir beroende av alltid går.
Därför är det viktigt att aldrig visa sitt beroende, eller ens
kännas vid det. Arbeta bort det. Skär bort det. Bort. Och om jag ändå
visar beroende öppet - skam och förödmjukelse. Undvik till varje
pris förödmjukelse. Sessionen var smärtsam och värkte fram
en del av mina största rädslor. Jag bearbetade dem inte, bara fick en
smak av dem.
|
|
