EN FÅGELSKÅDARES MÖDOR.
Att skåda fågel kan ha sina problem och svårigheter.Det är absolut inte så lätt som
man kan tro.
Som nybörjare är det stört omöjligt att kunna skilja dom små dunbollarna
som far omkring i luften.
Småfågel rekommenderas endast för de som varit med ett tag.
Lättare är det då med de lite större gässen,svanarna,änderna och tranorna.
Dessa såg man ständigt och jämt,att det sen var olika sorters gäss och änder,det var
man lyckligt ovetande om.När man började inse det var det inte långt ifrån att man gav
upp.
Nybörjaren har mycket att lära innan man kommer över första tröskeln.
För det första har man inte rätt utrustning,man står där med sin gamla,i mitt fall
uttjänta fältkikare ifrån överskottslagret (den jag hade fick man blunda ibland med ena ögat).
Bra kikare kostar pengar,stora dessutom.
Ett gott råd är nog att vänta och se lite innan man vräker ut 3,5,7,10 tusen kronor
eller mer på något som man tröttnar på eller inte använder så ofta.
Nästa problem är platsen.Var ser man fågel?
Vi i Örebro trakten är väl försedda med några bland landets bättre lokaler.
Tysslingen med sångsvan,gäss och änder av alla de sorter.
Kvismaren med bland annat fina bestånd av Svart och gråhakedopping .
Oset och Rynningeviken med ett stort utbud av sjöfågel.
Kilsbergen med Ugglor och skogsfågel.
Möjligheterna finns om bara viljan gör det.
Många tidiga morgnar har jag släpat mig upp för att åka ut i regn och blåst .
Tar man väl på sig och har en termos med kaffe,så klarar man det mesta.Det är väl använd tid,
du kommer inte att ångra dig när du ser ut över en sjö med morgondimman hängande över vattnet,
solen börjar gå upp och ljuset kommer,man hör fåglarna vakna till liv efter natten,inga
skolklasser har hunnit
invaderat fågeltornet,det dröjer några timmar till.Det är bara att njuta av friden som råder.
Ett annat problem uppstår när man träffar på de lite mer rutinerade skådarna för
första gången.Dom ser och hör allt möjligt,kan börja skrika att de ser en fjäll
och/eller bivråk två kilometer bort,
när man förväntansfullt tittar i den utpekade riktningen ser man en liten prick högt
upp i skyn.Förmodligen är det en fjäll och/eller bivråk, men nybörjaren föredrar nog att
få se sina objekt på
lite närmare håll.Det är ju då man har möjlighet att själv avgöra vad det är man ser och
har möjlighet att lära sig något,så att man själv kan stå och peka och skrika
om några år.
Det händer också att man blir tillfrågad av nytillkommna om det är något speciellt.
Då kan två saker hända,antingen säger man ja,och berättar om de bläsänder,stjärtänder,
beckasiner och kärrkökar man sett,och får då svaret;jaha,inget speciellt alltså.
Eller så mörkar man och säger att det inte verkar vara något särskilt på plats,och
genast upptäcker den nye ett antal fågel som man själv knappt trodde excisterade.
En annan sak med rutinerade skådare är att de kan se eller höra de mest fantastiska arterna,på
precis hur långt håll som helst.
Men när nybörjaren försiktigt säger sig tro ha sett,en bra mycket simplare art,
överöses han av förslag vad det kan ha varit för sort,allt ifrån ungfåglar till gamla
bastarder,alla möjliga sorter utom naturligtvis den sort som nybörjaren först trodde att
det var han hade sett.
Om nybörjaren framhärdar avfärdas han snart med att,det låter konstigt eller det var nog en
skata du såg i alla fall.