Lördag morgon 20 maj, klockan är 10 på förmiddagen. Vi ligger i en liten by i norra Spanien som heter Finisterre och väntar på bättre väder. Det har blåst kuling mest hela tiden och rakt nordligt dessutom. Det känns inget roligt att starta överfarten över Biscaya med dom förutsättningarna.

Väderprognoserna är mest roligt att ta fram via datorn, men så värst mycket att lita på är de inte. Vi trodde att med dagens globala satellitövervakning så borde man som minimikrav kunna ställa att de visade rätt väder ”just nu”, men inte ens det klarar man. Så man får använda mycket egen intuition och fantasi.

Det märks att invånarna i Finisterre, c:a 1000 st, inte är så vana med turistbåtar. Första dagen vi kom hit så var det rena folkvandringen ner till kajen, jag lovar, minst halva byn passerade förbi båten. När det blir så här många i klump så kan det kännas ganska jobbigt, speciellt för ungarna märker jag. Även om jag tror att det är med dubbla känslor, dom är nog samtidigt stolta över att fara runt på det här viset medan den närgångna uppmärksamheten kanske är påfrestande och alla kommentarer.

Lajla och jag räknade igår kväll när vi gick på kajen, det finns mellan 140-150 fiskebåtar snyggt angjorda vid bojar. Det är bara vi och en båt till som ligger vid kajen. De största fiskebåtarna är som vi c:a 20 meter, sedan är det allt däremellan ner till roddbåtar. Det ser ut som en stad i julpyntningen, färgrikedomen är enorm, och alla båtar har klara färger, här är det inte tal om någon färgskala, dom är röda, blå, vita, gröna, osv. Båtarna dansar alla rytmiskt efter vindens pendlingar, det ser ut som ett folkdanslag, ackompanjerade av vinden. Helt fantastiskt färgspel! Och varje morgon vid 5-tiden så far de iväg, det är näst intill tomt, för att komma tillbaka allt ifrån 12-15 på eftermiddagen.

Jag beundrar verkligen yrkesfiskarnas tålamod med oss nöjesplättar, dom vinkar och är glada och ändå har vi ockuperat nästan halva kajen för dom. Hade jag varit fiskare så hade jag nog bett nöjesbåten att flytta på sig och gå ut på ankring. Men inte dom här fiskarna inte. Det är sällan man möter det här tålamodet.

De portugisiska fiskarna t.ex. de är lite aggressivare. Det finns berättelser om nöjesbåtar som har gått in i små fiskebyar i Portugal för att tanka och mitt i pågående tankning så kommer fiskebåtarna in. Flyttar du dej inte då så kapar de dina linor och knuffar dän dej. Men å andra sidan vår båt på 60 ton, 10 mm stålskrov knuffar de inte dän så lätt.

Nöjesfiskarna som står på kajen, dom däremot har bett oss att vi ska flytta på oss. Dom tycker att vi ligger i vägen, vilket är helt obegripligt, kajerna är ju till för att angöra båtarna vid. En av yrkesfiskarna påpekade just detta för dom.

Fritidsfiskarna har ju en entusiasm som är utöver det mesta, hade jag bara hälften av det så skulle jag vara överlycklig. Dom kommer vid 8-9 på kvällarna för att stå hela natten fram till 5-6 på morgonen och varje kväll som vi har varit här så har natten varit runt 14 grader och full kuling. Vi har gått upp och kollat lite på natten för vi har hört röster, dom ser verkligen ut att frysa men dom står där enträget.

En dag kom en man och en kvinna förbi båten på deras femte förbisväng, jag hade sett dom stå och titta på båten vid flera tillfällen. Jag gick fram och pratade lite med dom och frågade om dom kunde engelska. Han nickade lite jakande. Härligt att kommunicera på lika perfekt engelska som jag. Vi kör med 20 ord ungefär, böjer, bryter och vänder på dom. Samförståndet blir totalt.

Han berättade för mej att dom hade haft en 12 meters ketchriggad plastbåt och förra året på en tur utanför kusten här så seglade de på en container som låg och flöt och ett större hål gick upp i skrovet och båten sjönk på 20 minuter. Så numera vill han inte ha en plastbåt utan är ute efter en stålbåt. Men min erfarenhet är att man ska nog inte överskatta plåtens styrka, speciellt inte på en sådan här tung båt. Har vi oturen att gå på en container så vet man inte vad som händer.

Apropå språk och kommunikation, så har jag haft en diskussion med en kompis hemma, visserligen en ultrakonservativ jävel, som helst vill på sina utlandsresor sitta vid hotellpoolens kant och titta ut över kulturen, se alla snygga brudar passera förbi och se vilka färger bikinina har i den här regionen. En och annan exotisk annorlunda drink är också spännande, gå på restaurang, frottera sig med några globala gorméfraser, låtsas förstå vad han äter och sedan åka hem och berätta att han har varit där.

Men för oss andra som har andra värderingar, som vill sitta ner och prata med fiskaren eller gubben på bänken eller ungarna som sparkar boll, få en kommunikation, och inte bara gå in på den lokala baren för att ta en cuba libre, utan för att snacka med människorna.

Där har jag ett mycket hett tips till alla EU gubbar och gummor; lägg all kraft på att försöka få ett gemensamt språk som vi alla ska lära i skolorna. Jag skiter fullständigt i vilket, serbokroatiska, finska, franska, spanska, jag bryr mej inte, jag lovar att lära mej det språket bara det blir ett gemensamt! Det vore annat än korrekt vinkel på bananerna eller rätt längd på gurkorna och mycket annat trams som de sysslar med i EU nu.

Jag tror dessutom att det skulle vara en stor orsak till minskade konflikter framöver, då förståelsen mellan folkgrupper skulle bli mycket större.

Tänk er när Röde Orms män nådde Ramiros rike i söder för att plundra ett lönande ställe, om han hade mötts av förstående ord:

”Lugn, lugn grabbar, vi kan dela på grejorna så behöver vi ju inte plåstra om varandra sedan. Du kan ju även få låna frugan om du tar det lite lugn och är lite försiktigt”, eller som Toke Gormsson, som brukar vara rapp i tungan, skulle ha sagt:

”Går det inte bra med en ormgrop istället? Ha,ha!”.

Eller när morerna vällde in över den iberiska halvön och upprättade nya kalifatet Córdoba, eller varför inte när Columbus, med stöd från Ferdinand och Isabell, närmar sig den sandiga viken på Bahamas, ankrade upp, rodde in till land och möttes där av de lokala indianerna som hälsade med:

”Tja, grabbar, välkomna! Får vi bjuda på några färska kokablad som vi har, ni måste haft en lång resa och ha mycket att berätta”. Columbus lägger armarna om byhövdingen och säjer lite i förtroende:

”Du måste smaka vårt vin som vi har med oss. Kanon! Du förresten, finns det några brudar här, vi har inte träffat några på länge?” Hövdingen svarar:

”Lugn, lugn, var sak har sin tid, nu ska här festas!”

Det kallar jag kulturellt utbyte!

Om nu vår gud var så jäkla feg så att han var tvungen att avbryta Babels bygge (se 1:a Moseboken 11:e kapitlet) med att skapa dessa språkförbistringar, så måste han vara väldigt rädd för demokratisk insikt med sitt agerande och syssla med lite diffusa affärer.

Nej, ni människor, vakna upp, kraften till kärleken finns inom oss, i var och en av oss, det handlar bara om att våga använda sig av den, då behöver vi inga kyrkor, då kan vi sälja dom och ha en sjuhelvetes fest.

Jag kan se min egen ateistiska begravning, där jag ligger på kökssoffan med en skylt på magen ”Tack för den här stunden”. Grannkompisarna drar en låt, öl, vin och mackor står på bordet, folk kommer och går som dom vill, full feststämning råder, Johansson och Robban kommer i snickarstället vid 3-fikat och tar sej en macka och en bärsa och ropar

”Skål på dej, Tommy! Nu slipper vi höra ditt gnäll något mer!”

Det kallar jag avsked med kärlek. Vill du grina så får du även det. Jag tror att guds ord har fått alldeles för mycket dressyr i sitt utövande.

Tillbaka till Spanien och nutid. Kriminalitet av idag, med eller utan språkförbistringar. Vi ligger vid kajen, hyttdörren står öppen, vi sitter nere i salongen och käkar lasagne, mmmm mums! Klockan är lite på eftermiddagen, vi hör en liten lätt duns, Lajla säjer

”Vad var det?” Jag säjer

”Det var båten som slog mot kajen, inget att bry sej om”.

Men Lajla som inte tyckte sej känna igen ljudet gick upp och tittade, hon såg en kille cykla iväg, tänkte inte mer på det, gick ner för att äta vidare. En kvart senare när vi skulle ringa ett samtal märkte vi att telefonen var borta. Då kopplade vi dunsen med mannen som cyklade, han hade stulit vår nyinköpta Nokia 3210 för 46.999 pesetas. Grattis!

Vi får ligga alldeles gratis här vid kajen, därför gynnar vi ortens lokala handlare istället. Det är skitkul att handla här. Köper man två flaskor whisky så får du fyra matkassar fulla med matvaror alldeles gratis om du jämför med priserna hemma. Så en väldans massa sprit blir det! Problemet är bara att vi dricker ingen sprit så vi får väl dela med oss när vi kommer hem.

Nu har vi legat här en vecka, kuling varje dag, vi börjar bli lite rastlösa. Idag t.o.m. styv kuling. Många är ute vid sina båtar och ser till förtöjningarna, även vi har fyra stycken förtöjningstampar upp mot vinden. Det går c:a 1,5 meters vågor inne i hamnen som är lite öppen mot norr, men det går ingen nöd på oss.

Vi måste erkänna att vi känner oss lite spända inför Engelska kanalen och dess tidvatten och jävlighet som vindens makter kan ställe till med de här vårdagarna. Det kan vara lite lynnigt så här års.