Sista natten i Cobh så vaknade vi kl. 3 på natten av ljud på däck (sover oftast med ett öga och ett öra öppet). Vi smög upp, såg 2 ynglingar i 18-års åldern smyga omkring akterut. Vi gjorde en snabb strategi, vi har 3 utgångar - en på vardera sida och en akterut - vi öppnade alla 3 på en gång och vrålade: "What the hell are you doing here??!!"

Vi har aldrig sett några bli så rädda som dom. Dom skrek: "Sorry, sorry, we didn´t mean.... sorry!!" Så det var en bra metod.

Vi har diskuterat mycket om vi ska ha vapen ombord men beslutat att våra röstresurser och vår aggressivitet kommer att nå ganska långt.

Att leva på sjön innebär ett ständigt "somna om". 10 gånger per dygn måste du somna om. Du får aldrig sova någon längre period i sträck. Det kan kännas jobbigt.

Onsdagen den 18 augusti på eftermiddagen så visar väderleksrapporten hyfsat väder, ca 10 sekundmeter. Vi beslutade oss för att kasta loss. Fiskarna vi mötte gick ut på däck och vinkade. Vi har lärt känna en hel del av dom. Känns varmt om hjärtat.

Jaha, Biscaya, det har man hört talas om.

För oss som gillar sex vill vi med det bestämdaste avråda från användandet av Scopoderm (sjösjukeplåster). Känns ungefär lika upphetsande som att klappa grannens katt och rensa fisk samtidigt!

Men vad är alternativet? Försök bli upphetsad med huvudet ständigt över relingen, spyendes grön galla, och när du vänder dej om för en kyss, möts du av partnerns uppspydda köttfärssås hängande på axlarna.

Vi säjer bara för oss med problem: Viagra!

Har funderat på att tala med socialstyrelsen, för i FASS står inte ett ord nämnt om denna bieffekt.

Överfarter tror vi inte kommer att vara våran melodi. Det är ett ständigt jävla gungande. Vi har efter 2000 sjömil inte hunnit vänja oss ännu.

Första 1 och ½ dygnet hade vi mellan 12 och 18 sekundmeter, så det rullade på rätt så bra med 5-6 meters vågor. Resterande 2 och ½ dygnen var det lite lugnare, runt 10 sekundmeter men med ganska mycket dyningar på 3-4 meter.

Delfiner hela tiden. På nätterna kunde man höra deras pip utanför relingen. Kändes oerhört tryggt och sällskapligt. Det var det enda spännande som hände över Biscaya.

Kändes skönt att se det spanska höglandet. Det blev 3 och ½ dygn i 180 graders riktning från Cobh. Kändes i luften att vi närmade oss sydligare breddgrader. Temperaturen steg upp till 24 grader.

Tro det eller ej men även i La Coruna mötte dom oss med ett sjuhelvetes fyrverkeri!

Vi ankrade upp och tog oss med dingen in i hamnen där vi åkte som i en kortege med tusentals människor som riktade sina blickar på vår dinge. Kändes lite genant. När vi kartade upp på kajen under folkets jubel så stod där 100-tals röda kors- personal, 10-tal ambulanser, vi tänkte: så jobbigt var det ändå inte att korsa Biscaya.

Sen brakade det loss! För oss som brukar se nyårsfyrverkeriet på vallarna i Nyköping och tycker det är en höjdare, säjer vi bara - blaha, blaha! Där kanske finns 1 brandbil max. Vad är det jämfört med 100-tals röda kors-personal och 10-tals ambulanser!

Vi försökte ta reda på vad man firade men spanjorernas styrka är väl inte engelskan, och vår styrka är väl inte spanskan, så vi fick nöja oss med att det var något gammalt sjöslag man firade segern över.

Dagen efter i andra viken får vi repris på fyrverkeriet. Man brukar prata om grande finale. Snacka om grande finale!!

Nu har vi legat här i La Coruna i Spanien i 2 nätter. En stad med 250.000 innevånare, mycket att titta på. Lite motbjudande i början men staden växer med tiden. Svårt att få kontakt med människorna som inte har den utstrålning som skottarna och irländarna hade.

Vi har fortfarande inte betalat några hamnavgifter annat än i Sverige. Vi har inte klarerat in en enda gång. Ska bli kul att se när första krångleriet kommer.

Idag den 23 augusti väcker oss Linn kl. 09.15 och säjer "Mamma, mamma, vi har försovit oss, skolan börjar ju idag och vi skulle ju börja kl. 9", så det var bara för oss att pallra oss upp och sätta igång.

Första uppgiften: En 7 km lång promenad (idrott) till världens äldsta ännu fungerande fyr (historia), 468 trappsteg t.o.r. upp i fyren (idrott). Sedan picknick och besök på ett nybyggt akvarium och marint museum (biologi). Mycket vackert med garanterat stora EU-pengar.

Dagen avslutades med ganska kallt bad på en sandstrand, ca 19 grader. Bara ungarna älskade det! Dom ser jättemycket fram emot när hela familjen ska bada. Tommy har fortfarande inte doppat mer än fötterna. Han kräver 25 grader. Vi får se.