Vaknar kl. 4 på morgonen den 19 september av att det gungar alldeles för jäkligt på vår ankarplats i Gibraltar. Släpper ut 20 meter kätting till, summa 45 meter. Slår på vindmätaren, pendlar mellan 18-22 m/s.

Får lite svårt att sova, det smäller och rycker i kättingen. Det börjar ljusna vid 7-tiden, inte mycket sömn, verkar som om vinden ytterligare ökar. Är lite bekymrade över ankarspelet, jag har alltid tyckt att det varit i klenaste laget i förhållande till båten.

Nu börjar byarna nå full stormstyrka. Det sliter och drar i ankarspelet, sen händer det vi har befarat, stoppsprinten böjer sig och kättingen börjar mata ut.

Nu måste det handlas snabbt. Igång med motorn, Lajla styr upp för att få kättingen slapp. Det är verkligen inte lätt i dom här krafterna. Jag försöker vinscha in vartefter Lajla slappar kättingen med motorns hjälp. Emellanåt tar vinden över och kättingen dras ut 5-10 meter.

Men vi ger oss inte, på det igen! Så pågår dragkampen en halvtimme. Till sist har vi vunnit och fått upp ankaret. Då börjar det riktigt jävliga, vindstyrkorna har nu nått 26-28 m/s och vi måste lämna viken för att ge oss ut på helt öppet vatten, för att få skydd av de spanska bergen på andra sidan.

Det blir en tuff resa. Dom stora fartygen som ligger på redden och väntar, startar också sina motorer och många av dom ställer upp sig mot vinden och följer vårt exempel.

Vi tordes inte hissa några stödsegel, för vi hade fullt sjå med att stå upp själva. Vi hann inte sjösäkra någonting då stormen anföll oss. Den som inte har varit ute i den här typen av väder har nog svårt att förstå eller visualisera känslan. Till råga på allt hade vi 50 l spillolja stående på uteplatsen i plastdunkar som for fram och tillbaka. Lajla ropade "Jag måste ut och binda grejorna som far runt där ute". Jag svarade "Skit i det".

Ungarna måste man ge all beröm till. Deras anpassningsförmåga är helt fantastisk! Första 2 timmarna satt dom och tittade på en film på TV. Sen kom Linn upp och sa att hon mådde illa och lade sig i en av sofforna i styrhytten och somnade.

Lajla och jag kämpade mot vågorna så gott vi kunde. Vid några tillfällen fick vi in vågorna rakt från sidan, utan stödsegel, jag säjer bara "Fy faan!".

Spilloljedunkarna springer läck, de kastas från sida till sida, plastbitar från trädgårdsmöblerna kommer farande i luften, min tanke är "äntligen får vi köpa nya möbler".

På eftermiddagen vid 3-tiden når vi spanska sidan. Vinden har inte avtagit men nu har vi skydd från vågorna. Men att angöra och försöka lägga till i den hårda frånlandsvinden var ganska tufft.

Jag skriker åt Lajla "Hoppa!!", vilket inte visar sig vara så lätt för det är 1,5 meter upp till kajkanten (trots vår egen höjd på 2,5 meter på båten). Jag ser henne simma upp i motströms, regnet öser ner, vindarna har fortfarande inte avtagit.

När vi väl förtöjt båten så reser sig Lajla i full längd, sträcker ut armarna "Det här fixade vi bra!!". Hon ser ut som en gyttjebrotterska, det visar sig nämligen att kajen är under uppbyggnad och det är fullt av lera runt pollarna. Vi tittar oss omkring, ser ingen, slänger kläderna på kajen, går ner och duschar.

Nu kommer nästa chock! Kan ni föreställa er 50 l svart spillolja precis överallt på akterdäck. Alla dunkar var sönderslagna, trädgårdsmöblerna i spillror. Nere i salongen, i köket, kaos överallt! Var faan får man sin kraft ifrån?

Vi tittar på varandra och skrattar som i halvrus. Linn tittar på oss och säjer "Welcome to hell!". Mio säjer "Mamma, jag är jättehungrig!" Då kom vi på att ingen av oss ännu ätit frukost och klockan är 4 på eftermiddagen.

Vi hade precis fått i oss lite mat, så knackade det på relingen, Lajla öppnade, där står guardia civil och talar om att här får vi inte ligga för dom håller på att jobba med kajen. Lajla kopplar in all sin kvinnlighet, diktar upp en historia om att ankarspelet och motorn är kaputt, gestikulerar vilt, visar med två fingrar i munnen att bambinos har kräkts och behöver sova. Det blev för mycket för polismannen som sa till oss att vi får sova till kl. 6 imorgon bitti för då kommer det en stor båt som ska muddra här.

Barnen har somnat, vinden har avtagit, regnet har slutat, akterdäck är skinande rent efter 4 timmars jobb, 5 l avfettningsmedel, avsköljt med 200 hinkar saltvatten. Klockan är 2 på natten, vi har all tid i världen för oss själva, vi ska ju inte iväg förrän kl. 6.